Inlägg från: Anonym (Utsatt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Utsatt)

    Sexuellt utnyttjande som minderårig.

    Är en tjej som är på väg att gifta mig i sommar vilket är helt fantastiskt. 
    Dock tycker jag att det är jobbigt också då jag kommer att bjuda min bror som är den som tog min barndom ifrån mig. Han är 10 år äldre än mig och slet mig i stycken.
    Jag har sen dess aldrig haft en normal relation med andra människor fram tills nu. Jag är tacksam över kärleken som jag har träffat som gör mig så otroligt lycklig.
    Nu undrar folk kanske varför jag ska bjuda honom då? Jo han är min bror en av de bästa man kan ha annars. När han inte gjorde dessa hämska oförglömliga och grymma sakerna så var det han jag såg upp till, det var som honom jag ville vara. Han var den som busade med mig och tog med mig på skansen och grönalund. Helt klart den bästa bror som någon kan ha. Det var den brodern som alla såg den var också den brodern som jag la på minnet. Jag förträngde allt annat så fort jag fick fragment av minnes bilder så tröck jag bort dem och tänkte nä det är inte sant det har inte hänt mig. Mitt enda minne var när jag blev våltagen av min brors vän som 13åring. Tills en dag då jag blev överfallen på väg till jobbet. Det tog mig hårt då jag fick mer minnedbilder och de inte gick att stöta dem ifrån mig längre.

    Jag har bestämmt mig för att det ska gå bra för mig nu och jag har börjat skriva av mig. Dock inte lika ofta som jag kankse borde göra. Men jag gör det och mitt liv går bara uppåt.

    solrosfrt.blogg.se/
     

  • Svar på tråden Sexuellt utnyttjande som minderårig.
  • Anonym (Utsatt)

    Ja jag blev sexuellt utnytjad av min bror som barn. Det började förmodligen redan i två års ålder (han var då 12) och höll på tills jag var 16. 
    Hans vän våldtog mig när jag var 13 och min bror satt i rummet bredvid (det var på en fest).
    Jag går och pratar med en kurator om det hela och har så gjort sen jag blev överfallen (klassades som ett våldtäkts försök) när jag var 25. Det var i och med den händelsen som allt jag förträngt så "bra" kom upp. Jag hade haft små minnes bilder innan men så fort de kom tröck jag bort dem.
    När jag var 19 var ja tillsammans med en man som misshandlade mig psykiskt och senare även fysiskt. Honom har jag i dag barn med men jag lämnade honom under graviditeten. Det var som att jag kände att antingen får han ta mitt liv nu eller så sticker jag och räddar mitt barn från missären. 
    Och Jo han är en av de bästa bröderna man kan ha och jag älskar honom men jag hatar det han har gjort emot mig. Jag hatar hans handlingar men inte honom. Han var fortfarande själv ett barn när det hela började. 
    Ni som blivit våldtagna och utnytjade själva. Jag kan bara säga att hade det hänt av någon som inte stod mig nära på samma sätt (tex en pojkvän/flickvän/lärare osv) så hade nog mina känslor inte varit dem samma.
    Det var ju inte så att det hände varje dag eller varje vecka. Men det har hänt. Jag vet att det inte var rätt av honom att göra det han gjorde. Jag vet att jag enligt många borde hata honom. Jag vet att jag ska förlåta mig själv men jag vet också att många gånger är det lättare att förlåta andra innan man kan förlåta sig sjäv. Jag vet också att det absolut inte var mitt fel. Jag vet också att han brde ha fått hjälp.
    Och varför ska jag inte bjuda en person som också stöttat mig när jag äntligen vågade ta steget att lämna den man som nästan tag mitt liv? Det var med min bror jag kunde prata om det var jobbigt i skolan eller med vänner. Det var också honom jag kunde prata med när vår mor och hennes man hade druckit för mycket och jag tyckte att de var läskiga. 
    Har via Barnkraft haft kontakt med andra som varit med om liknande händelser där de förstår hur svårt det kan vara att helt reda ut sina känslor när ens förövare även var ens beskyddare.

    solrosfrt.blogg.se 

  • Anonym (Utsatt)

    Jag tror att jag säger att han är den bästa bror man kan ha för att han är det om man skulle kunna bortse från de grymma handligar han utfört. 
    Och fram tills jag var 25 så då mina förträngda minnen och då jag inte längre kunde blunda för mina minnesbilder så var han den bästa broder man kan ha.
    Jag pratar med en kurator eller socionom är han väl egentligen, och har gjort det sen den dagen jag blev överfallen. Anledningen till att jag pratar med honom och inte med en psykolog är för att jag funnit ett förtoende till honom vilket är sällan som jag gör. Han fanns vid min sida 2 timmar efter jag blev överfallen och där har han stannat.
    Jag har väldigt svårt att prata när jag mår dåligt utan skriver av mig (som här eller i bloggen) eller så gråter jag i en varm dusch.
    Jag har berättat vad som hänt mig för några få utvalda vänner och självklart för min blivande äkta maka. Hon stöttar mig i mitt beslut att bjuda min bror på vårt bröllop. Hon vet att jag tycker att det är jobbigt då jag inte riktigt har bearbetat allt klart än. Men samtidigt vet jag att jag kommer ångra mig om han inte är där. 

    solrosfrt.blogg.se/ 

  • Anonym (Utsatt)
    Roosen2013 skrev 2013-03-22 21:08:11 följande:
    Har själv inga egna erfarenheter av ämnet men jag tycker att du skall tänka på att det kommer vara den speciella dag, och du skall känna dig glad. Om din bror får dig att börja tänka på tråkiga saker kan det hända att fokuset hamnar där och inte där det bör vara. Gör som du känner,  så du mår bra! Det är viktigare än vilka som kommer.
    Hoppas du får ordning på alla tankar och får ett underbart bröllop! Hjärta
    Tack det hoppas jag med..
  • Anonym (Utsatt)
    Allis skrev 2013-03-22 22:26:02 följande:
    Tar absolut inte illa upp.

    Mitt barn har träffat min bror vid några få tillfällen men aldrig ensam och jag släpper henne inte ur sikte. Hon är snart tånåring och är bra på att säga vad hon tycker och tänker. Hon har en stark vilja och hennes lärare har alltid berömmt henne för hennes sätt att stå upp för sig själv och andra. 
    Jag har berättat lite för henne och hon är förstådd med att inte vara själv med honom.

    Socionomen jag talar med är en man som borde vara psykolog anser jag att utmanar mina tankar och mitt huvud varje gång vi ses. Jag tror säkert att jag kanske en vacker dag tar mig till en psykolog men inte nu och inte så länge som jag känner att socionomen hjälper mig.  

    solrosfrt.blogg.se/  
  • Anonym (Utsatt)
    Anonym (Inte så enkelt) skrev 2013-03-23 10:54:25 följande:
    Å andra sidan är det faktiskt inget större fel att fullständigt skärma av någonting och förneka det under en enda dag, om det är mindre jobbigt än att göra en grej kring det.
    Precis så som jag känner. 
    Om jag inte bjuder honom så blir det konstit och jag måste ta och förklara för alla varför inte han är bjuden och vet inte om jag orkar göra det.

    Anledningen till att jag berättade för min blivande var väl mer för att jag bröt ihop efter en föreläsning om just sexuellt utnyttjande. Hon förstod inte riktigt varför jag tog det så hårt så jag satte mig ner och berättade om min bardom.
    Anonym (...) skrev 2013-03-23 11:23:46 följande:
    Jag har läst alla inlägg och givetvis tycker jag det är en fruktansvärd sak, fruktansvärda saker, som du blivit utsatt för. För alla som blir utsatta för liknande saker. Jag har själv inte blivit det och kan därför inte riktigt tänka mig in i situationen. Det är lätt då att sitta och tänka "Om det var jag, om det var min bror..", men egentligen har man ju ingen aning om hur man skulle reagera, agera, tycka och tänka i en liknande situation.

    En sak jag undrar över, är vad du har skrivit ovan här. Du skriver att övergreppen började när du var ca 2år och höll på tills du var 16år, att han var 12år när det hela började, så han borde ju då ha varit 26år när övergreppen slutade. Du skriver att han var ett barn när det började, och det är ju sant, men han var ju långt ifrån ett barn när det hela slutade. Under flera år var han en vuxen människa som definitivt kan och bör hållas ansvarig för sitt otroligt felaktiga beteende. 

    Du skriver också att han har stöttat dig och hjälp dig under åren, vilket är jättebra, det är vad ett syskon bör göra! Jag kan dock inte låta bli att tänka att sveket i samband med övergreppen han utsatt dig för är större ändå? Att du inte känner så, det har jag ju förstått, men som utomstående och som inte har någon erfarenhet som sagt, så är det väldigt svårt att förstå hur man inte kan anse att förtroendet är förbrukat när man utsatt någon för det han utsatt dig för. 

    Vad säger era föräldrar?; om dom vet om det. Vad säger din blivande om det? Nu läste jag ju att hon stöttar dig i ditt beslut om att ha din bror med på bröllopet, men i övrigt? Din dotter? Hon vet att hon inte ska vara ensam med din bror, vet hon varför och vad tycker hon om vad han utsatt dig för? Hon kanske är för ung ännu, men om du låter människor som gör sådant som han gjort vara i din dotters liv så.. ja. Andra människor i er närhet?
    Vi har samma mamma men inte samma pappa. Anledningen till att jag vet att det troligen började när jag var två är att min mor hittade mig och min bror i en konstig possition eller vad jag ska kalla det. Själv börjar mina minnen som 5åring uniefär. 
    Min far vet ingenting och min mor vet om lite men inte allt. Jag har varit fruktansvärt arg på henne för att hon inte skyddade mig från honom. Hon säger att hon litade på honom när han sa att det aldrig hände något den där gången och att det aldrig gjort det innan och att det aldrig skulle hända något. Men tyvärr va det inte så.
    Vad jag har fröstått så har min mor tryckt det i från sig. Hon ville inte att det skulle betyda något och stötte alla konstiga täcken på att något inte var rätt till ifrån sig. Hon ville ju att allt skulle vara så bra. Och jag följde ju min bror i allt han gjorde. Ville klippa mitt hår som hans och ha likadana kläder och banspelare som jag kunde bära på axeln precis som han gjorde. 
    Min mamma säger att jag måste sätta mig ner och prata med honom, men då jag sagt att jag inte orkar det just nu så gav hon mig rådet att skriva av mig vilket jag gör nu.
    Vist var det så att han var vuxen när det hela slutade. Men samtidigt så var han barn när det började och jag ve inte men jag tröstar mig i det och att man inte kan bryta gamla vanor så lätt. Eller jag vet inte men jag tröstar mig i det i alla fall. Ju äldre han blev desto mer sällan var han dum.

    solrosfrt.blogg.se/
  • Anonym (Utsatt)

    Det finns forskning på att de flesta som har utnyttjat ett barn faktiskt inte är just pedofiler. Man kan vara pedofil och faktiskt aldrig göra något. 
    Sen kan det vara så att man antastar eller utnyttjar ett barn vid ett tillfälle eller flera tillfällen men inte vara pedofil i den i psykoloiska termer utan det är annat som gör att man tyvärr utsätter en annan person för dessa vidrigheter.
    Skillnaden mellan en pedofil och en förövare är att pedofilen alltid tänder på outvecklade kroppar.
    Min bror slutade med det han gjorde mot mig har nog flera orsaker. En var väl att han träffade en kvinna som han älskade, att han inte bodde hemma längre och när jag var 16 flyttade jag 50mil bort.

    Min bror har själv tagit kontakt med en psykolog för att han mår dåligt i sitt liv. Sen vad de talar om det vet inte jag. 

  • Anonym (Utsatt)
    jimmyojennifer skrev 2013-03-27 13:37:02 följande:

    Nej, jag håller med dig, man behöver inte vara uttalad pedofil för att man gör något och man kan även vara pedofil utan att sätta det i kraft.
    Men om man en gång har tagit steget över gränsen behöver man få hjälp oavsett vad det medicinska termen för beteendet är.
    Om du våldför dig på ett barn, en annan vuxen person, om du slår din partner eller sexuellt utnyttjar en annan person behöver man hjälp. Man kan inte växa ifrån en djupt rotad tanke att man är sexuellt attraherad av barn.


    Det är bra att han går och pratar med någon, för även om dom pratar om helt andra saker kan det vara en hjälp i andra destruktiva beteendemönster.


    Klart att man behöver hjälp om man gått över gränsen. 
  • Anonym (Utsatt)

    Nu är jag gift. Min bror var med. Det var tungt att ses men det gick. Med nästan 80 gäster så behövde jag inte prata med honom så där jätte mycket. Sa väl några ord bara.

Svar på tråden Sexuellt utnyttjande som minderårig.