Studera ny utbildning och byta karriär?

Jag började på en utbildning, och efter 2 av 3 år hoppade jag av och började på en ny utbildning. Jag kände att jag egentligen var helt ointresserad av det jag läste och ville verkligen inte jobba inom det området. Så det blev 5 år på högskolan innan jag blev färdig.

Vad är det du har läst för något? 

Jag har inte varit med om detta själv då jag alltid visst vad jag ville bli, men min klasskompis gick förskolalärarprogrammet före hon påbörjade psykologprogrammet. Hon gick den förra utbildningen klar till 75% före hon bytade och hon är supernöjd. Vi går ut nu om två månader och då är hon 33, så jag tycker inte du är för sen

Sen har vi min mamma som alltid vilja bilda om sig, men alltid tänkte att hon var för gammal. Då hon var 30 ville hon bli jurist, men tänkte att det är för sent att gå ut som 35. Dagen hon fyllde 35 kom hon på att hon nu kunde varit jurist och ångrade sig, men tänkte att NU är det minsann för sent. Detta hände igen på hennes 40-årsdag.  

Jag tror det är värre att ångra att man inte gick än att man gick. Du kan ju alltids hoppa av nästa utbilding om det inte känns rätt att fortsätta utbilda sig.

Så är det ju detta med CSN så klart som spelar in, men det anske du har tänkt på ändå. Tänk på att om du er färdigutbildad som 35, så har du fortfarande 30 år att jobba. 

Du är absolut inte för gammal för att plugga. Dessutom är det ju inte en fasligt lång utbildning så det kommer inte bli så stora problem med CSN och annat. Det enda som väl kan vara ett hinder är motivationen, men är det en utbildning du gärna vill ha brukar det ju finnas motivation :)

Jag läste först beteendevetenskap och tänkte bli personalvetare. Men hoppade istället på socialpedagogutbildningen och blev klar när jag var 33! Så visst går det att ändra sig  Du är ju fortfarande ung och ska trivas med ditt jobb/ditt yrkesval hela livet. Jag har jobbat som hemterapeut, på ungdomsboende och de senaste 6,5 åren på socialkontor m myndighetsutövning. Det är ett kul jobb, omväxlande, emellanåt stressigt men också otroligt givande! 

Sen får du inte ta detta på fel sätt, men jag tror det är svårt att vara för ung om man ska jobba som socionom/socialsekreterare/kurator. Du behöver ha jobbat några år, ha fått lite skinn på näsan, livserfarenhet. Tror att det lätt blir som för dig annars: det verkar vara en bra utb för den är bred, men man vet inte riktigt vad man ger sig in på när man är ganska ung. Jag säger inte att alla unga är omogna och olämpliga, bara att det för sin egen del kan vara bra att ha "varit med" lite. Jag har träffat på många väldigt duktiga unga nya soc sekr som tyvärr kroknar eller får taskigt självförtroende för att världen inte riktigt funkar som i böckerna de läst på utbildningen.

Hej!

 

Jag känner verkligen igen mig. Jag blir 25 år i år, och har varit klar socionom i ett år nu. När jag skulle börja plugga valde jag mellan lärare, socionom och personalvetare. Jag valde socionom för att den kändes bredast, precis som du. Nu är jag så himla osäker på om jag gjorde rätt val.

Jag är inte personen som inte kan släppa jobbet när jag kommer hem, det har jag inga problem med. Jag är mer osäker på jag verkligen kommer tycka att det är roligt att jobba som socionom restern av livet. Kanske handlar det dock om att det jobb jag har just nu inte är mitt drömjobb, och skulle jag söka mig vidare till något annat socionomyrke hade jag kanske tyckt det var roligare.

Med anledning av att jag var inne på att bli personalvetare har jag läst en kurs i arbetsrätt. Är även inne på att läsa en kurs som heter "rekrytering och urval", för att bredda mina jobbmöjligheter mot "personalhållet".

 

Jag började läsa till lärare direkt efter gymnasiet för att jag ville jobba med språk. Själva språkdelen var helt fantastiskt rolig och jag trivdes som fisken i vattnet. Men när jag hade praktik och började på pedagogiken så kändes det fel, så jag hoppade av. Började läsa på ett program där jag inte hade samma arbetsutsikter som om jag hade blivit språklärare, men jag trivdes så bra att jag läste och har nu en magister i språk. 
Att jag nu har ett jobb där jag egentligen inte har 100 % rätt utbildning är bara en parentes

När jag hade hoppat av lärarprogrammet höll min mamma på att få spader. Hoppa av en utbildning där man har garanterat jobb för att istället flytta 60 mil för att plugga till något som man inte kommer få jobb av. Jag förstår henne, men samtidigt ångrar jag mig inte en sekund eftersom jag får göra det jag älskar nu.
Men jag funderar på att läsa fler kurser för att ha "rätt" utbildning för det jag jobbar med så att jag blir mer konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.
Och sedan kanske doktorera, bara för att språkforskning är det absolut roligaste som finns i hela världen! 

Jag känner igen mig jättemycket!

Började läsa ett program på universitetet men hoppade av efter ett år. Började sedan läsa till lärare men på sista terminen kände jag att jag nog inte ville jobba som det. Har pluggat i sammanlagt 6 år och har inget CSN kvar att ta ut. Jobbar nu inom skolan men trivs inte speciellt bra. Vill gärna läsa en KY-utbildning på tre till fyra terminer som är något helt annat än det jag pluggat till. Vet bara inte om jag vågar söka med tanke på hus, två barn, csn-lån som ska betalas osv. Dessutom ligger utbildningen inte i den stan jag bor utan då får jag pendla en bra bit. Jag har en fast tjänst nu och jag vet inte om det är värt att äventyra den. Tänkt om jag inte trivs med det andra jobbet heller? Min sambo är inte så pigg på att jag ska skola om mig. Han tycker det är onödigt...Till saken hör att han fick fast tjänst efter gymnasiet och har inte pluggat vidare alls.

Jag är snart 30 år nu och OM jag ska skola om mig tror jag det måste bli före jag fyller 35. Sedan känns det nog inte värt det... Som du märker är jag rätt förvirrad själv och kan inte bidra med så mycket bra input, förutom att du inte är ensam om dina tankar!

Jag känner VERKLIGEN igen mig.  

Min dröm har länge varit att bli barnmorska, det är fem år på universitetet.. Min familj stöttade inte detta, jag skulle bli nåt ”finare”, där man tjänar mer pengar, får mer status. Och det var svårt att vara knappa 20 och stå på sig i mitt fall. 

 

Jag har idag ca 450 hp.. Började direkt efter studenten att läsa humanistämnen på universitetet, alltså historia, filosofi och språk (har en kandidat i engelska). Roliga allmänbildande saker. Men det blir man ju inget på så jag började direkt därefter läsa ekonomiämnen så jag har en kandidat i det också. Har ett bra stabilt logistikjobb idag sedan tre år tillbaka, tjänar 30 000 ungefär. Bra pengar, bra förmåner, bra tider, bra kollegor, mycket är bra. Men.. utvecklas inte, träffar inte så mycket folk och ämnet är inte roligt, jag har ofta tråkigt.. Jag läser kvällskurser i litteraturvetenskap för jag vill utvecklas, känna att jag är på väg någonstans.

 

Jag har ju pluggat sex år på universitetet heltid. Jag är 28. Börja om med ytterligare en utbildning för att hitta rätt känns riskabelt då jag har det bra, men jag vill! Jag söker utbildningar varje termin och kommer in men väljer att stanna på jobbet. Jag har dock inga CSN lån då jag jobbat extra hela tiden, men skulle inte få nåt bidrag.

 

Tycker absolut att du kan läsa en utbildning till, men en tredje utbildning som är fem år känns extremt i mitt fall. Att läsa personalvetare efter att du läst socionom låter inte helt fel, det känns ju relaterat, handlar om människor? Måste vara en fördel.