Min svärmor kan inte uppföra sig!

Sluta tänk så långt in i framtiden! Den dag ni får barn, då får ni sätta gränser för svärmors drickande i barnens sällskap osv. Men det är ju ett senare problem som du inte ska ödsla energi på JUST NU. Jag tror det är väldigt känsligt för din sambo att hans mamma har den problematik hon har. Det kan ju hända att han tror att folk dömer HONOM för hur hans mamma beter sig, samtidigt som han är smärtsamt medveten om att haninte kan kontrollera hennes drickande. Om jag var du, skulle jag prata med personalen på ert bröllop och instruera dem om att bara servera svärmor alkoholfritt eller så ett bestämt antal glas vin, som inte blir fler trots att hon viftar till personalen att hon ha mer. Försök sätta gränser mot svärmor genom att inte låna ut pengar och inte skyla över hennes beteende. Men förstå ändå din sambo, hon är den enda mamma han har, och är "invuxen" i problematiken. Det finns typ AA-grupper för anhöriga till missbrukare, kanske din sambo kunde gå på ett sånt möte och bara lyssna på de andras historier?

Ursäkta avsaknaden av styckesindelning, skriver från mobilen.

Hur mycket kan EN person förstöra om det är 80 gäster? Väldigt lite, enligt min erfarenhet. De flesta BRYR SIG INTE om någon dricker för mycket eller beter sig konstigt.

Självklart är TS kvinnan i sin mans liv, men samtidigt är det fråga om hans mamma, dvs inte vilken relation som helst. Han ska förstås ta sin blivande frus parti, men det finns ju grader i helvetet. Hans mamma verkar ha alkoholproblem och psykiska problem. Då är det inte så lätt att kapa banden -- man vill ju hjälpa och försöka ha NÅGON sorts kontakt med sin egen förälder, även om hen är påfrestande.

Det bästa är att sätta (rimliga) gränser och inte ta ut problem i förskott. Varför tänka sig flera år in i framtiden och vilka problem paret kommer att ha när de väl har fått barn? Livet är för kort för att oroa sig för sånt som händer om flera år.

Jag rekommenderar att TS minimerar kontakten med sin blivande svärmor för att slippa bli irriterad, och att sambon söker hjälp  (typ Al-Anon, www.al-anon.se/ eller kurator/psykolog för att få bearbeta SINA känslor av att ha en mamma med stora problem).

Jag och min man har en överenskommelse om att var och en handskas med sin egen familj och släkt. Dvs. jag hanterar de "jobbiga" personerna i min släkt, och min man motsvarande personer i sin egen släkt. Det är lättast så, det brukar inte vara populärt att nån ingift "blandar sig i" släktens/familjens interna problem. Man har ändå en annan relation till sina föräldrar jämfört med sina svärföräldrar. Jag kan säga till min mamma när jag inte orkar lyssna på henne längre, men träffar jag svärmor har jag inget val än att lyssna snällt när hon babblar på om folk jag aldrig träffat.