Är vi inte riktigt kloka? ;)

jag är ju lite av ett planerings- och projektfreak överlag och brukar göra så eller stora planer beroende på vad det är. Tex barnen namngivningar var ju en tillställning att fixa inför. Julaftnar och barnkalas som jag klurar runt mat, dekroationer, lekar osv. fester eller middagstillställningar hemma även om de inte är stora utan max 10 - 15 pers kanske. Afterwork eller Afternoon tea med jobbarkompisarna hemma hos oss. 
Så att då planera och klura på bröllopet varje dag  i ett halvår kändes inte alls så konstigt. Nu är jag gift och är bara glad och lycklig över dagen. Det känns inte alls tomt utan tvärtom är jag superglad över att det blev så bra. Att det sen blev så himla fint i lokalen och med musiken och allt, ja det är ju hur kul som helst.
Nu väntar jag istället på våra foton så jag kan börja kolla efter "tackkort". Vi hade ju inte många närvarande alls, men skickar bild på oss till alla i släkten och vännerna. 

Jag kommer nog aldrig sluta planera, det är bara inför vad som skiljer sig ;)