annapia skrev 2013-08-09 15:23:10 följande:
amerika Jag både drar på läpparna och rynkar på näsan åt din mor och moster. Jag tor att din mamma är/varit lite bekymrad över den situation ni har innan alla orosmoln snart är borta. Din moster tog säkert bara något konkret i luften att kommentera för att hon blev överraskad och inte visste vad hon skulle säga. Du ska se att de gläds med er när det väl börjar närma sig och de får lära känna honom mer. Din pappa är en klok man, han ser hur lycklig hans dotter har blivit.
Eken kommer att ha fina blad och då får du vatten på kvarn. ha, ha.
Vi har inga föräldrar kvar i livet och som sagt släkten utom mina barn var helt ovetande, en del vet inte om det ännu så det kanske blir en chock när vi väl ses. Å andra sidan så träffas vi så sällan. Men den del av släkten vi umgås närmare med har blivit genuint glada för vår skull och det känns jättebra.
Jag berättade att vi först hade 10 maj som datum men att "vår" ek inte hade fått blad än och därför flyttade vi fram det. Då berättade min moster att eken kan vara ännu senare än så...
Min mamma är lite speciell. Min sambo tror inte att hon tycker om honom och tyvärr är hon lite svår. Hon kan lätt uppfattas som snörpig men egentligen är hon bara koncentrerad eller nervös eller osäker. Hon är den mest generösa människa jag känner och hon har spridit så mycket glädje, omsorg och omtanke om så många människor både i sitt arbete och privat. Alla som träffar min mamma älskar henne!!
men....
Av någon anledning som för mig är outgrundlig har hon svårt att visa glädje eller deltagande eller oro när det gäller någon närstående. Jag har upplevt det förut, på nära håll och det smärtade oerhört. Men jag har fått lära mig att hon bara är sån.
Min pappa och jag däremot står mycket nära varandra och vi tänker precis likadant. Han är mycket förtjust i min sambo och glad att hans dotter är lycklig! (det är mamma oxå, hon bara inte visar det...)