Utan att lägga mig i just den här frågan så vill jag bara säga att jag tycker inte alls det är jättesjälvklart att bjuda med partners på bröllop om man nästan inte känner dem och inte har så mycket kontakt i vardagen. Skulle hellre bli bjuden utan partner än inte bjuden alls och är det folk som inte umgås med min man ser jag inte varför han borde bli bjuden.
Jag upplever det som konstigt att just bröllopsinbjudningar anses så viktiga att partnern bjuds med och att inte bli bjuden anses som en markering att man inte vill umgås med partnern. Jag antar att partnern inte är helt ny och det är inte brudparets förhållande heller. Med andra ord har man haft lång tid på sig att börja umgås, i min bekantskapskrets oftast flera år. Man har fakiskt valt att inte prioritera det. Även om den sortens saker ofta handlar om tid och ibland långa avstånd är det faktiskt ett val man gjort. Varför vill man då ta steget att börja umgås just på deras bröllop?
Långt det mesta av tiden är det ju pengar eller plats som avgör. Som flera skriver så är det ju stor skillnad på att inte bjudas av den typen av anledningar eller om det är för att brudparet inte "gillar" dig. Samma sak gäller väl när det bjuds delar av en kompiskrets. Det har hänt mig flera gånger att kompisar inte bjudit mig men ändå bjudit andra vänner i samma krets och visst kunde jag bli förolämpad och arg på brudparet, men jag har alltid valt att tänka att det nog är platsbrist och skickat en hälsning/present med de från min vänkrets som blev bjudna. I inte helt få fall tror jag att jag vid de tillfällena jag inte bjudits just för att min partner då också borde bjudits och honom känner de inte och har inte plats för. (Ungås mycket i kretsar där min partner inte är, hans aktiva val). Därav min åsikt tidigt i denna tråd att jag faktiskt hellre blir bjuden utan partner än inte bjuden alls.
Men jag respekterar att andra tänker annorlunda.
På vårt bröllop bjöd vi respektive. Det blev rätt konstigt i ett fall eftersom vi har ett litet bröllop med familjen och två vänner var. I det ena fallet hade vännen en partner vi träffat 2 gånger och det blev på sätt och vis märkligt att ha så många jättenära personer och en helt okänd. Det döljs liksom lättare på ett bröllop med fler personer i olika grader av närhet till brudparet. Jag funderade mycket på om han skulle bjudas innan men valde det just för att han inte skulle känna sig utanför eller känna att vi inte gillade honom. Eftersom de gjorde slut dagen efter vårt bröllop känns det idag som fel beslut att han bjöds och konstigt att han är med i album med alla våra jättenära släktingar/vänner. Inte för att jag bryr mig så mycket, men jag hade gjort annorlunda idag - åtminstone hade jag först frågat min kompis vad hon tyckte eftersom det visade sig att deras förhållande varit på upphällningen rätt länge och att de liksom hängt ihop de sista två veckorna lite grann för att vi skulle slippa göra om bordsplaceringen. Om jag frågat henne hade hon sagt att jag inte skulle bjuda honom.
Det ger jag dig helt rätt i. Som inbjudande par får man givetvis acceptera att folk tacka nej pga att partnern inte är medbjuden, eller vilket annat skäl som helst för den delen. I den situationen ska man aldrig vara otrevlig oavsätt.
Det jag skrev ovan var mer allmänt och inte i ditt specifika fall. Jag skriver ju också att det är skillnad på hur och varför man utesluts. Jag tycker jag vet för lite för att uttala mig allt för specifik om dig.
Min huvudpunkt är att jag faktiskt skulle föredra att bli bjuden själv på en väns bröllop än att uteslutas pga min partner. Jag tror att det är fler som håller med om det. Det är inte alls lätt som inbjudare att veta. Bra kommunikation är alltid nyckeln och det verkar som brudparet i det här exemplet inte riktigt greppat det.
