Nej till att vara Toastmaster då respektive ej är bjuden.

Intressant tråd med mycket olika vettiga perspektiv och synpunkter där jag önskar lägga till någonting att kanske fundera på.

I mina ögon så kommer en bit av vilken inställning man har till detta med inbjuden/ej inbjuden partner lite från hur man ser på bröllop.

För mig är bröllop FRÄMST en släktangelägenhet och det påverkar definitivt min reaktion i olika situationer.

När vi gifte oss var det en tydlig markering till båda våra släkter att partnern nu är etablerad och ska ingå i släkten. Det gjorde oxå att släkt för oss hade "förtur" på gästlistan och endast ett fåtal goda vänner var med.

Detta färgar min syn på det hela och skulle jag vara bjuden på en släktings bröllop utan min man skulle jag ifrågasätta det hela, medans jag inte alls skulle tycka det var konstigt om jag blev ensam bjuden till en barndomsväns bröllop.

Vissa vänner känner man ju som "par" och vissa som "singel". Sedan hade jag uppskattat om brudparet hade nämnt det innan eller på något sätt kommunicerat kring det eftersom det trots allt frångår etiketten men i slutändan hade jag inte tyckt att det var konstigt.

Fast det här är väl egentligen kärnfrågan i det hela?

Problemet är väl att etiketten har inte förändrats bara moderna tiders relationer.

När denna etiketten "kom till vara" så fanns det inget "vara ihop" antingen var man gift, ogift eller förlovad mer eller mindre. Var gränsen nu ska dras är ju naturligtvis jättesvårt men någonstans finns den ju.

Med min hypotetiska 16åriga kusin som byter pojkvänner varje månad så känns det kanske inte så aktuellt att bjuda med honom?

Och har man då begränsat med plats så kan jag förstå att +1 idén känns ganska bitter när det kanske på grund av ekonomi och plats drar ner antalet nära och kära man kan bjuda in med en tredjedel till fördel för folks dejter som de kanske aldrig träffar igen.

Och visst kan det ju kännas dumt att sätta sig till doms över andra människors förhållanden på det viset men när jag hade varit tillsammans med min man i en månad så väntade jag mig knappast att mitt namn skulle vara med på ev. bröllopsinbjudningar, lite ödmjuk får man väl vara.

Tror en stor del av upprördheten som skapas kring detta fenomen i sig inte kommer från grundproblematiken utan för att både gäster och brudpar missar att se denna problematik och inse att så länge man är artiga och funderar en sväng extra så brukar de flesta situationer lösa sig.

"Tror en stor del av upprördheten som skapas kring detta fenomen i sig inte kommer från grundproblematiken utan för att både gäster och brudpar missar att se denna problematik och inse att så länge man är artiga och funderar en sväng extra så brukar de flesta situationer lösa sig"

Precis min poäng fast i andra ord.

Det gäller för både brudpar och gäster att inse att deras egen definition inte är någon allmängiltig sanning utan en personlig uppfattning. Om man då kompletterar det med lite artighet från båda sidor så löser det troligtvis många situationer.

Sen finns det ju absolut situationer som inte faller inom några ramar och där man kan tycka att lite ödmjukhet hade varit på sin plats.

Till vår bröllopsfest bjöd vi en av makes vänner med etablerad flickvän.

Hon tackade nej och de gjorde slut innan bröllopet.

MEN hon blev då inneboende hos en annan av makens singelvänner. Klockan ca 23.00 kvällen innan bröllopet fick vi ett samtal från denna "singelvän" att nu ville minsann hans inneboende/flickvän komma. Det började som en artig förfrågan men när vi sa att det var svårt för vi var redan klara med iordningsställandet av lokalen så drog samtalet genast åt det irriterade hållet från hans sida, med massa anledningar till att det borde minsann inte vara så krångligt.

Det slutade med att vi sa att han fick ta med henne eftersom vi inte ville stöta oss med vännen men beteendet gör mig fortfarande lite irriterad.

Jo det blir ju en del konflikter mellan traditionell etikett och moderna förhållanden på en massa olika sätt.

Det är ju oxå omöjligt att veta vilka som faktiskt kommer att hålla ihop i längden så jag förstår verkligen tanken med +1 även om det blir svårt att hålla det "intimt" kan ju kännas konstigt att ha typ 15 främlingar på sin bröllopsfest.

Det är ju framförallt svårt att dra en "rak" gräns när det finns de som endast har mer seriösa förhållande och det finns andra som bara kastar sig in och kan ha 10 pojkvänner på ett år.

Jo mardrömmen är ju ett konfliktfyllt avslut på en relation och sedan att båda tackar ja iaf, hur fasen gör man då?Känns ju inte bra att ta tillbaka en inbjudan även om de endast var bjudna som partner.

Fast det är ju inte riktigt sant eftersom du med +1 varianten riskerar att varenda singel tar med nya dejten eller förra helgens ONS, etc.

+1 betyder just att du är fri att ta med valfri dejt, på det finns inga begränsningar att det måste vara en pojkvän/flickvän, utan det kan vara en första dejt.

Jo konstigt blir det ju alltid när folk gör slut och plötsligt tillhör den här välbekanta personen inte längre familjen och om det är upprörda känslor så förväntas kontakten hållas på ett minimum. Skumt blir det.