överraskningsbröllop på dop

Just det där "surpriiiiise!" och så tror man alla ska tycka "ooooh herreguuuud vad lurigt roligt!" tror jag väldigt ofta är roligare i brudparts huvud medan de planerar, än vad det faktiskt är i verkligheten. Jag vill veta vad jag går på för tillställning OCH jag vill ha chans att få se fram emot, förbereda några väl valda ord, en dikt eller en välmenad gåva, klä mig lite extra fin för att visa min glädje etc etc.
Särskilt nära anhöriga som exempelvis mödrar tror jag faktiskt innerst inne känner att de blivit lite blåsta på en konfektbit man nog ändå ser fram emot att få uppleva när man har barn. Min mamma skulle definitivt inte gilla den sortens överraskning. Hon skulle bli ledsen, för hon hade velat bidra tilld en dagen på ett eller annat sätt och ha nöjet att se fram emot den.

Ska ni göra gemensam sak av det, så är mitt råd att låta bli överraskningsmomentet och bjuda in till just vad det är.
Det kan bli en jättefin dag och jag har varit på den varianten av bröllop och haft trevligt.

Just föräldraperspektivet tycker jag många gånger kan vara värt att tänka sig in lite i, när man blir jättebesviken över att ens föräldrar intte jublar i rätt omfattning när man meddelar att man gift sig hemligt eller just överraskar osv. Om det nu är en sådan stor dag i barnets liv att man verkligen borde glädjas med dem-kanske kan man då också förstå om man även blir besviken om man inte får vara med, eller inte får känna att man bidrar. Det är så lätt att säga att föräldrar väl ska stötta sina barn, glädjas för deras skull osv.

Det går ofta att se saken från (minst) två håll.
Observera att jag inte på något vis vill låta påskina att TS skulle vra i något konfliktläge eller vilja ura sina föräldrar. Detta är bara tankar runt själva riskerna med sådana moment som "hemligt" och "överraskning" i allmänhet.