Bekräftelsebehov

Är det någon här som aktivt har jobbat med att bli av med ett för stort bekräftelsebehov? Jag börjar bli så trött på att känna såhär... skulle behöva någon som klappar mig på axeln och säger att jag duger en gång i halvtimmen ungefär... Jag är 35 år nu och blev singel för två år sen snart, efter ett 5-årigt föråhllande som jag tvivlade på många gånger. Till slut tog jag mod till mig och avslutade förhållandet, men det var väldigt jobbigt.

Efteråt kände jag en enormt skön frihetskänsla - jag har nämligen i princip aldrig varit en icke-dejtande singel utan alltid haft "någon på gång". Men, snart var det igång igen... eftersom sexlivet var väldigt dött de senaste åren med mitt ex längtade jag enormt efter närhet och bekräftelse och, ja, njutning. Det har jag fått, kan man säga... har haft minst en på gång som jag träffat sen jag började må okej igen som singel. Nu känner jag nästan hur jag gått in i väggen känslomässigt. Just nu träffar jag ingen, och det känns skönt och jag vet att jag behöver det - men gud så tomt och meningslös tillvaron känns! Jag märker att jag är ganska beroende av de "kickar" som flört och dejtande ger, men tomheten efteråt vill jag gärna vara utan.