En till om placering vid honnörsbord

Klart ni kan ha den placeringen vid honnörsbordet. Jag tror inte någon skulle tycka det var konstigt. Din morfar skulle säkert uppskatta det också :)

Vi hade visserligen våra föräldrar vid honnörsbordet, men dom satt inte riktigt enligt tradition. Jag hade min mamma närmast mig och maken sin pappa närmast honom. Sedan hade vi dessutom våra systrar och deras respektive vid honnörsbordet.

Och angående din systers pappa och brudöverlämningen.. Det är en knepig situation det där och jag tycker faktiskt en liten vit lögn för att rädda situationen kan vara helt okej, dvs att säga att det inte är ok med brudöverlämning i kyrkan och att du/ni vill respektera det.

Tack Daniiel... Jag har haft så ont i magen för det här, och jag vet att det bästa alltid är att säga sanningen, men i det här avseende VET jag att det sårar mer, och för lång tid, än att dra en vit lögn. Det behöver ju bara jag och min m2b veta... Det får bli så helt enkelt.

Har också funderat på att ha våra systrar till bordet, men inte respektive, då enbart den ena systern har respektive... Äsch, jag vet inte, det är långt kvar så vi hinner nog komma på något bra :)

Hejsan,

Det är lätt att det dåliga samvetet kommer smygande när det gäller bröllopsplanering, jag känner likadant ibland.

Vad det gäller honnörsplaceringen; vi kommer att placera gästerna som vi tror blir bäst för en lyckad och rolig fest och inte traditionsenligt. Tycker inte att det är många som reagerar på det nuförtiden. Däremot kommer jag att berätta för min föräldrar att det inte kommer att vara traditionsenligt så att de vet innan.

Jag håller med, en liten vit lögn är okej i detta fallet, för att inte såra någon. Själv har jag sagt att jag vill gå in själv för att göra ett mellanting mellan den gamla traditionen att man går in tillsammans med blivande maken istället för att gå in med sin pappa för att det inte ska se ut som att man blir bortgift.

Lycka till! 

Jag skulle vara livrädd att det kom fram på något sätt att jag ljugit. Det skulle oroa mig mer än att vara ärlig och göra honom besviken. Nu är ju chansen liten att det kommer fram, men jag vet människor i min omgivning som definitivt skulle kunna prata med prästen, i tron att hjälpa oss

Jag skulle valt att säga att vi ändrat oss, att vi tänkt om och vill gå in tillsammans, eller att du vill möta din man ensam i kyrkan eller hur ni nu vill göra. Det hoppas jag att folk respekterar.

Angående honnörsbordet så tycker jag att ni gör som ni vill, men att ni får vara beredda på kommentarer kanske. Det får man tydligen vara hur man än gör med minsta lilla sak. Det kommer alltid att finnas någon som tycker att man kunde gjort annorlunda med något

Av honnörsordet.. Vi kommer inte heller ha ett traditionellt bord. Min mamma lever inte, pappa har ny sambo och min karls föäldrar är skilda sen länge. Så vårt honnörsord är litet men naggande gott Min pappa Jag mannen svärmor Sen hade jag nog sagt till systers pappa att ni helt enkelt ångrat er, att bli förd fram till altaret är en amerikansk (?) sed och att ni efter ett gemensamt beslut bestämt att ni ska gå tillsammans istället eller att du går själv till mannen .. ( eller hur ni gör.)

Alltså det finns en traditionell placering vid honnörsbordet att utgå ifrån.
Men det är ingen regel. Det finns ingen lag som säger att man måste placera gästerna så. Däremot kan såna här regler vara bra att ha i bakhuvudet om man har gamla släktingar som kan se det som att man tar avstånd ifrån dom bara för att man ville vara snäll och placera dom på ett ställe där dom har nära till toaletterna och inte behöver försöka ta sig fram mellan massor med folk med sin rollator.  
Det du gör av omtanke för en person, kan den eller någon annan ta som en förolämpning. Och det är liksom därför det är bra att veta om dessa gamla "regler" när man bryter mot dom.

Det är enda anledningen som vi gamla "stofiler" på den här sidan tjatar om etikettregler och traditioner  
Jag (vi) bröt mot massor av etikettregler på vårt bröllop. Speciellt vid bordsplaceringen. Men det visste folk om redan från början liksom. 

Din tanke om placering låter bra. Men varför inte fråga dom i förväg? 
Bordsplaceringen behöver ju inte vara en överraskning. I alla fall inte för dom som ska sitta vid honnörsbordet. Fråga "vill du hellre sitta bredvid X eller Y om det går att ordna?"

Jag vet inte om jag skulle sagt att prästen satt sig på tvären till överlämning. Vad händer om han får för sig att han ska åka och prata med prästen och "fixa till saken"? 
Jag skulle hellre ha sagt att du har suttit här på BT och fått höra att brudöverlämning egentligen betyder att du som brud är omyndigförklarad och lämnas över från en man till en annan utan egen vilja. Och att du inte vill ha den symboliken på ert bröllop. Så därför har du och maken bestämt er för att gå in tillsammans enligt gammal Svensk tradition som ett tecken på att ni går tillsammans in i äktenskapet.
Men kunde han tänka sig att ta på sig ett annat hedersuppdrag? Ni behöver ju någon eller några som hälsar välkommen när gästerna kommer till kyrkan och hjälper till med placeringen eller kanske hjälper dom gamla som har svårt att gå och dela ut eventuella vigselprogram osv...
Här kan du ju bre på om du vill... Att du vet ingen annan du litar på och det vore väldigt snällt om han kan hjälpa er med den här biten... 

Jag tycker precis som Chicita att du ska säga att du funderat över symboliken och du kan även hänvisa till denna text som finns på Svenska kyrkans hemsida angående brudöverlämning:

"Sverige är det tradition att brudparet går fram tillsammans, som en symbol för att kvinnan själv väljer sin man och mannen själv väljer sin kvinna och att de frivilligt och jämställda vandrar till vigseln. Att reflektera över symboliken i de olika delarna i av ceremonin är också ett sätt att bli mera närvarande i vigseln. I Sverige påverkas vi av inte minst amerikansk kultur. Detta slår igenom även i många brudpars önskemål om sitt bröllop. En vanlig fråga är om bruden kan låta sig ledas fram till altaret av sin pappa. Det finns inget i Svenska kyrkan som förbjuder den seden, men det kan vara värt att fundera över symboliken i handlingen.  Ursprungligen handlar det om att ansvaret för kvinnan lämnas över från fadern till mannen och härstammar från tiden då kvinnor inte var myndiga. En del präster kan av den anledningen komma att neka till att bruden leds av sin far fram till altaret."

Det står ganska tydligt vad symboliken står för och att Svenska kyrkan inte står bakom den. Du kan helt enkelt säga att du inte var medveten om svenska kyrkans inställning eller symboliken och att du inte stå för det :)

Enkelt, modernt och gött!

Finns det verkligen människor som skulle, om någon berättar att "Nej, vi har fått höra att brudöverlämning inte är okej/hur det brukar gå till i kyrkan, så vi har valt att respektera det och det känns bra. Då kan vi gå in tillsammns och vi känner oss nöjda med det.", utan att specificera att just prästen ska ha sagt nej, åka till kyrkan, ringa till prästen osv och ifrågasätta det åt brudparet, utan att brudparet bett om det?

Givetvis finns det människor som säkert skulle det, finns ju människor till allt, men för mig känns det väldigt främmande att någon skulle lägga sig i på det viset.

Fast TS skriver ju att hon funderar på att säga att kyrkan/prästen inte tillåter det.
Och om man säger "prästen sa nej, så vi gör så här i stället" så skulle nog jag kunna (som engagerad släkting) ringa upp och ifrågasätta "varför var inte det här ok?" bara för att vara snäll, eftersom det var så dom ville ha det från början.
 

Även om dom säger så, så förstår jag verkligen inte varför någon annan ska ifrågasätta prästens beslut åt dom, speciellt inte om dom inte ber om hjälp eller säger att dom är okej med beslutet. Jag hade aldrig kunnat göra så och lägga mig i på det viset.

Nåja, jag tycker oavsett att dom inte behöver säga rakt ut att det inte känns bra längre att han, systerns pappa, ska leda in TS, utan att dom kan hänvisa till traditionen i kyrkan och att dom bestämt sig för att respektera det och då tycker jag att man som släkting/vän ska respektera brudparets beslut. Precis som alla tipsat om här :)

Därför att ibland läser man mellan raderna och kommer fram till något som inte finns... 
Det gör de flesta människor någon gång. Och om då denne styvfar har snöat in på att han ska leda in henne och att det är det hon vill så kanske han då vill "hjälpa till".

Precis.
Man kan hänvisa till traditionen - utan att för den delen ljuga rent ut.  
Om det inte finns någon "bov i dramat" så finns det ju ingen att ifrågasätta något till heller...