Min blivande man dog idag

Oj :( beklagar djupt sorgen av din man :( vet inte vad jag ska skriva men ja beklagar :(

Men å nej! Så fruktansvärt. Det finns inga ord som kan trösta i en sådan sorg.

Ingen sorg är den andra lik, men du ska veta att det är vanligt att man själv vill dö till en början. Men det kommer inte alltid att kännas så. Ge dig själv tid. Mycket tid. Du kan inte fullt ut förstå det här just nu, det kommer att ta tid innan det går in, och den tiden kommer att vara förvirrande och smärtsam.  Försök hålla grunderna - äta, sova, klä sig, gå ut om du kan. Ha människor omkring dig om du kan.

Men framför allt, tillåt dig att sörja på just ditt sätt. Det finns inget rätt och fel. Det finns bara just din väg genom just ditt mörker. Jag hoppas att du har människor i din närhet som kan hålla dig i handen medan du går igenom det.

Men så fruktansvärt ledsamt & smärtsamt för dig. Ja det finns ju inga ord som räcker för det du just nu upplever & går igenom. Kan inte ens föreställa mig den smärta du måste känna. Beklagardet det djupaste. All styrka till dig i din stora sorg. Det e så tidigt nu & smärtan så stark som du beskriver, kämpa. Hoppas du har människor som finns för dig nu, när sorgen är så stor behöver man ha dom som bryr sig om en, även om du just nu bara vill försvinna. Va rädd om dig!

Det finns inga ord och ingen tröst för din sorg just nu. Låt din tid att sörja få all den tid den behöver och jag hoppas innerligt att det finns nära och kära hos dig just nu. Varma kramar

Skickar all styrka jag kan! Sörj i tid och otid och ta hjälp av nära och kära! Tillslut kommer du kunna tänka på alla vackra minnen ni fick tillsammans. Beklagar verkligen

Din text går rakt in i hjärtat och gör så ont.

Hoppas du har nära och kära omkring dig.

Många kramar

Oj.. Jag beklagar din förlust.

Sörj i tid och otid och låt det ta den tid det tar.

Sök tröst hos dina nära och kära.

Kramisar!

Vilken fruktansvärd upplevelse du utsätt för. Beklagar din sorg!

Tänker på dig!

Vilken fruktansvärd upplevelse. Jag kan nog inte ens föreställa mig hur det skulle kännas.

Men jag känner igen känslan av att vilja dö när man går igenom något så hemskt, när man mister en närstående.
Jag kan inte sitta och påstå att jag vet hur du känner. Men jag vet att livet på något konstigt sätt går vidare ändå.
Ta hjälp och stöd av dina nära och kära. Tillåt dig att sörja, men tillåt dig även (när den dagen kommer) att le eller skratta utan skuldkänslor.
Aniara4 skrev det så bra. Så jag avslutar här och bara instämmer med henne.

Kram