Jag var singel i 9 år innan jag träffade min blivande.. Visst att jag gick på dejter, men det blev aldrig mer än så. Efter att träffat svin efter svin så slutade jag helt att bry mig, jag blev känslokall och likgiltig. Jag trodde inte att det skulle komma en dag då jag faktiskt skulle träffade någon , men jag brydde mig inte heller.. Jag var nöjd med mitt liv. Det var först då, när jag slutat bry mig som jag träffade mitt livs kärlek.. Jag är medveten om att det är väldigt klyschigt, men det är så sant att "plötsligt händer det!" Jag tror inte att man skall leta.. Har 4 otroligt vackra singel vänner som letar med ljus och lykta efter någon att dela livet med, men det slutar alltid i tårar, de är alldeles för angelägna...desperata, vilket lyser igenom ganska tydligt. Men om din vän inte kan/vill sluta leta så är mitt råd följande.. Var mer social än vanligt, byt några ord med den snygga kassörskan, våga gå fram till den snygga tjejen som står i baren. Facebooka intressanta och ta kontakt via mail, gå på utställningar, gå till videobutiken ( just på söndagar finns det massor av singlar som hyr i ensamhet) Ta hjälp av vänner (vilket jag antar att han gjort nu), hör om dem har några singel vänner som de kan presentera...