Kalaspinglan skrev 2013-05-17 17:19:10 följande:
Jag tycker du ska ge psykiatrin en påstötning till, jag tror du behöver professionell hjälp av någon som är legitimerad psykoterapeut, oavsett om personen är leg.psykolog eller psykiater i grunden (med vidareutbildning i psykoterapi).
Ideella organisationer i all ära, men jag tycker det låter som att du behöver få hjälp av en person som använder sig av metoder som bevisligen hjälper. Vem som helst kan lyssna på vardagsproblem, men för att bearbeta svåra trauma behöver man utbildning.
Man kan tyvärr stjälpa mer än hjälpa om man tar sig vatten över huvudet med en patient som kommer för samtalsterapi. Psykologi och psykoterapi är ganska svårt, och man behöver utbildning och insikt om vilken skada man kan vålla om man vill hjälpa mer än ens egna kunskaper räcker till.
Dagboksskrivning är en sak som faktiskt är vetenskapligt bevisad att hjälper (dock inte som enda hjälp när det rör sig om allvarliga problem som t.ex. våldtäkt).
Den här organisationen du har kontakt med, har de utbildad personal? Dvs. personer med legitimation. Inget "diplomerad terapeut" eller "livscoach" osv. Jag tycker du kan hålla kvar dem som stöd, men söka dig till vården för din huvudsakliga hjälp.
Det kan hända att du kunde ha nytta av psykofarmaka, men det är givetvis en läkare som ska göra den bedömningen. Var totalt ärlig när du träffar läkaren, ha gärna några stödord på en lapp så du säkert kommer ihåg allt när du är där. Om du känner att du behöver gråta, gråt! Läkare är ganska härdade, det är *inte* ovanligt att en patient gråter på mottagningen.
.Testar att citera dig, såg inte att man kunde göra det
hej
. Organisationen heter "1000-möjligheter" dom skriver på sin sida "
Vi arbetar inte med behandling, utan fungerar som medmänniskor – med extra kunskaper och kompetens". Det är väll just det jag tänker på, att dom ändå har kunskap om vad dom pratar om. Han vet ju vad han pratar om- eftersom annars skulle han inte kunna säga de saker han sagt och ta emot det jag berättat hittills.
Men jag förstår din reaktion, och att jag behöver en kontakt som är utbildad. Förhoppningsvis svarar kontakten från hopp- som är terapuet och specialicerad på sexuella övergrepp. Vore skönt att få gå till Ett ställe. Men jag ska självklart fortsätta kämpa och leta. Har börjat förstå att man inte ska nöja sig, utan man ska leta tills man hittar rätt. Men, det spelar också stor roll vem man får träffa- om man känner någon trygghet med personen, tillit, trygghet.
Det första psyk gjorde var att sätta in en ny antidepressiv medicin till mig - sen har dom ju inte gjort så mycket mer. satt mig i kö på gruppterapi som aldrig drar igång, pratat med en skötare som samtalskontakt som "tror att jag kanske" kan ha ptsd. ..
min läkare sket fullständigt i att jag grät sist...
..inte en reaktion utan ett hm.. och stirrande in i datorn.
det tycker jag är dåligt bemötande. ursäkta nu kommer min irritation fram i inlägget.
Jag är tacksam för dina ord.