När mannen tar kvinnans namn

Min sambo kommer att ta mitt namn. Han har ett finskt efternamn som han inte gillar och jämt får bokstavera. Jag vill inte bli finsk ;) och våra 2 barn har mitt efternamn. Så nu kommer vi alla 4 heta samma. Även om det är ett tråkigt -sson namn :)

Min m2b ska ta mitt namn. Jag har iofs också bytt redan till farmors flicknamn, så han kommer ta det sen. Det blev väl inga konstiga reaktioner direkt, kanske lite från hals släkt till att börja med (han är enda sonen) men nu är det inget konstigt alls :)

I min bekantskapskrets så har man antingen tagit kvinnans efternamn eller att båda behållit sina egna efternamn. Vet inte varför, har inte funderat på det och det har definitivt inte varit något prat om att någon skulle vara en "toffel", inte ens från äldre generationerna.

Jag tycker nog att man är mer av en toffel om man som kvinna tar mannens namn utan att ens reflektera över det för att "så ska det vara". Dock är det min uppfattning att de flesta par numera tänker igenom saken noga och bestämmer tillsammans utifrån vad de själva tycker och känner. Och att omgivningen inte verkar bry sig så mycket när det kommer till kritan.

Maken tog mitt namn vilket var självklart. Jag skulle aldrig byta bort mitt efternamn då vi nu är 10 personer med det efternamnet sen var makens efternamn fult. Plus flera anledningar...

Min blivande kommer att ta mitt efternamn. Vi har inte fått någon negativ respons på det utan mest att folk tycker det är kul att han tar mitt namn. Var väldigt bestämd redan när vi började planera att antingen tar han mitt efternamn eller så behåller vi våra egna och då blev det mitt. Och varför jag valde att inte ens fundera på att ta hans har med att jag vägrar byta bort mitt släktnamn som endast får användas av de som tillhör släkten till ett son namn.

Min storasysters man tog hennes namn. Han hade ett -sson namn medan vart namn absolut inte ar ovanligt men kanske lite roligare. Det var inte sa manga som reagerade pa det, kanske de mer "grabbiga" av hans kompisar men mest pa skoj.
 

Vi är 6 personer med mitt efternamn, min kille heter Andersson för oss var det inte svårt, han tar mitt. Min familj är jätte glad att vi kommer ta mitt efternamn. Hans familj har inte sagt något utan jag tror dom förstår vårt val.

min blivande ska ta mitt namn =) 

Vi har också tagit det beslutet att min blivande make tar mitt efternamn, dels för att barnen har samma efternamn som mig. Ett tag funderade vi på att göra någon blandning av bådas efternam, men det blev bara tokigt

Min sambo kommer att ta mitt efternamn och det ser inte vi som något konstigt. Jag har ett ovanligare efternamn och vill gärna hålla fast vid det och han ett mer vanligt.

I min närhet har nästan ALLA kvinnor som gift sig tagit mannens efternamn. Eftersom nästan ALLA gjort likadant har jag svårt att tänka mig att de gör det för att hans namn är snyggare eller så utan helt enkelt för att det är sådan traditionen ser ut. (I ett fall tog en manlig bekant sin frus efternamn eftersom han hatat sitt eget efternamn hela livet... Men det var det enda exemplet jag kan komma på.)

Så en man som tar sin frus efternamn - ja då tänker jag nog att det finns lite mer tanke bakom. (Vilket förstås inte utesluter att en kvinna som tar sin mans namn kan ha andra orsaker än tradition - bara det att det OCKSÅ kan vara väldigt påverkat av struktuer och traditioner.) Det finns inget toffligt över det alls. Jag tänker att man antingen tog kvinnans namn för att det var snyggare/ovanligare/lättare att stava till etc eller att det var ett slags medvetet statement att inte följa traditionen.

Både min sambo och jag har ovanliga efternamn, mitt är dock ovanligare än hans (600 personer har mitt, och ungefär 2 700 har hans). Vi kommer att ta hans namn båda två, och jag känner att det ska bli skönt att få börja på ny kula med ett nytt namn. Enda nackdelen är att hans namn har en jättesvensk bokstav (å, ä, ö) medan mitt fungerar internationellt. Eller, två nackdelar finns det. Jag jobbar på att etablera mig akademiskt och har börjat så smått. Att byta ut mitt efternamn kanske lägger krokben för det, men min akademiska gren är så liten att det förmodligen inte innebär några problem som inte går att lösa med ett mejl  

Vi har båda jättevanliga namn, så vi funderar på om vi ska behålla våra namn. Om vi byter tar nog han mitt, som han tycker är finare än sitt sonnamn. Tycker inte det är ett dugg taffligt. Den som tycker det har nog mer problem än den som byter.

Toffligt...