Bjuda släkt eller vänner?

Vi valde vänner före släkt. Inte konstigt alls. Kusiner gick bort eftersom vi inte umgås med dem, men till slut bjöd vi mor- och farbröder, mostrar och fastrar i alla fall när vi bestämde oss för att utöka antalet gäster.

För mig personligen så känns det jättefrämmande att INTE bjuda min familj/släkt men bjuda vänner.
Jag hade nog inte gjort så, men då är jag också utav åsikten att alla i släkten är bjudna oavsett vi umgås eller ej (och jag har en stor släkt!) medan jag med vänner bjuder de som jag faktiskt har en grundad relation med. Inte bekanta. 

Däremot är jag också i funderingar på mina arbetskollegor... dock har jag ca 25 arbetskollegor (jobbar i ett resursteam, så vi alla jobbar tillsammans mer eller mindre), och det känns mycket för mig. Speciellt då jag började jobbet där i januari. Men likt dig så kommer jag superbra överens med alla och trivs osv...
Tror inte att någon av dem förväntar sig en inbjudan. Speciellt då jag gifter mig i en annan stad än den jag jobbar i... Men ja... får fundera vidare på den biten.
Kanske lägger ett inbjudningskort i fikarummet. Kanske är några stycken som bestämmer sig för att komma tillsammans. Det hade varit kul! 

Det är inte konstigt alls tycer jag. Man ska bjuda dem man känner att man vill ha där, såna man tycker om och har en relation till (såklart får man bjuda släkt man aldrig träffar också om man vill det). Vi bjuder närmsta familjen d.v.s. föräldrar och syskon med respektive samt våra två närmsta vänner. Vi vill ha det litet och jag har en stor släkt som jag i princip aldrig träffar.

Nu kan jag inte bjuda all släkt eller alla vänner.. Vi känner för många helt enkelt. Men vi har dragit gränsen vid mor och farföräldrar, föräldrars syskon, kusiner,  våra föräldrar och syskon.. 
Hans familj är inte så stor, med det är min, så därför kändes det rättvisas att dra gränsen där. 

Umgås visserligen inte så mycket med släkten på min pappas sida, men det har att göra med att jag inte haft någon nära relation med min pappa under större delen av min uppväxt (han blev en "riktig pappa" för mig först efter jag fyllt 20). Men jag vet att mina fastrar sörjer detta och de försöker alltid få med oss på alla stora händelser. Just därför vill jag bjuda dom, för även om det nog är försent att få en lika nära relation till dom som jag har till mina mostrar så vill jag inte inte bjuda dom ändå. Jag vill ändå ha dom där, för jag vill ha en realtion till dem!

När det kommer till vänner så kan de flesta vänner idag ses som gemensamma vänner till både mig och min m2b... Det är några få som jag vet han skulle vilja bjuda för att de har bjudit honom på sina bröllop, även om de inte umgås vida mycket längre. Men där kommer det bli svårt att bjuda folk... Vi är nämligen redan när vi bara är dom absolut närmaste släkt och vänner uppe i 125 pers...  

Jag tycker inte det är konstigt. Allt beror ju på vilka relationer man har och hur ofta man umgås. I vissa familjer/släkter så bjuds alla på allt och då blir det förstås lite konstigt om man plötsligt inte bjuder dem, men i andra fall är det ju helt okej att strunta i släktingar som man aldrig träffar.

Vi bjöd våra vänner, men inte mina kusiner för jag träffar dem aldrig. I efterhand ångrar jag det litegrand, men det kändes ändå inte som någon stor grej.

Bjud de som du vill ha runt dig på din dag, det är det viktigaste!

När det gäller arbetskamrater (och andra också för den delen) så tänk på att man normalt sett bjuder hela paren även om man inte träffat respektive. Bjuder du dina arbetskamrater bör du bjuda deras partners också, även om du aldrig träffat dem.