Hur nära vänner ska det vara på möhippan?

Jag håller helt med passionsblomman i det hon skriver.

Vi fick en kombinerad svenhippa och det var perfekt.
Det var vi, våra två marskalker (makens bröder) och deras sambos/flickvänner (mina tärnor).
Vi blev alltså 6 personer totalt och det var precis vad vi hade hoppats på.
Att det blev perfekt trots att vi inte var så många berodde på att dom verkligen hade tänkt på oss och anpassat dagen efter vad vi tycker om att göra och inte hittat på massa saker som man "måste göra på en hippa/sexa - baraföratt" 

Jamen det skriver ju passionsblomman också 
"Med tiden,när vi gifter oss senare och senare i livet och har hunnit få mer spridda kretsar med vänner osm inte alls kanske ens vet om varandra, har det såklart blivit svårare att få ihop planeringarna och på så vis kan det ju naturligtvis vara logistiskt smart om några få planerar och andra mer hakar på-eller faktiskt så kan det mycket väl hållas fler än en hippa."

Hur många skulle hoppa på en möhippa bara för att dom kände för det, om dom inte är kompisar med bruden direkt?

I texten du har markerat så står det ju "inte upplever sig bjuden-som kompis alltså"
Och det är ju i det fallet som man kanske borde kunna säga att "jag hänger också på". 
Det händer rätt ofta här på BT att det dyker upp trådar där kompisar till bruden inte blivit inbjudna till möhippan av tärnorna (som kanske också är vänner med bruden men inte umgås i samma gäng). Dom har bara bjudit folk som dom själva umgås med och inte brytt sig om resten av brudens bekantskapskrets.
Här kan man ju då antingen säga "jaha men då får vi ha en egen möhippa" eller ta kontakt med dom som ordnar hippan och säga "ni har glömt oss, vi vill också vara med".

Bruden ska egentligen inte ha något att säga till om när det gäller hippan. Det är inte en rättighet att hippas ens.
Ett bra sätt att veta vilka man ska bjuda är att kontakta den blivande maken och dels få en kopia på listan över vilka som är bjudna (gärna där vilka som är vänner är markerade) + att han kanske kan skriva till de vänner som inte är bjudna på bröllopet - så man inte utesluter någon.
Och även om man nu råkar bjuda någons flickvän så är det nog rätt stor chans att hon säger nej eftersom att hon inser att hon inte passar in där. Men om hon nu skulle vilja komma så är det ett ypperligt sätt att lära känna andra som kommer att vara på bröllopet - vilket garanterat minskar risken för den där stela stämningen som alla är så livrädda för.
Om det finns någon bland bröllopsgästerna som bruden absolut inte vill ha på sin hippa så hoppas man ju att de som anordnar den känner bruden såpass bra att dom vet att dom inte ska bjuda denne... 

Amen! 

Men bruden ska inte ha något med hippan att göra. Det är något som hennes vänner ska ordna för henne om dom känner att dom vill och då helst försöka göra det med henne i åtanke så att det blir något som bruden uppskattar.
Men det är inte ett "beställningsjobb" från bruden.

Om man har starka åsikter om vad man ställer upp på eller inte, eller vilka man absolut inte vill ha med så kan man nämna det för någon vän. Men om man ska börja ställa krav på gästlistan eller saker att göra så kan man fixa en tjejkväll själv. För det är det det blir då. Och inte en hippa...

Vilken hysteri? 

Och det är väl ingen som säger att bruden inte får ha en åsikt? 
Det jag (och många andra säger) är att en möhippa inte är ett beställningsjobb. Och det är ju menat som en överraskning.
Om man då frågar bruden om vad denne önskar så blir det ju ingen överraskning.
Jo möjligtvis tid och plats då, men resten är ju inget som kommer som en överraskning.

Jag hade önskemål själv. Och dom förmedlade jag tydligt till mina tärnor. Och även på hemsidan då jag hade en tärna som gick runt och "hotade" med att göra saker som jag absolut inte ville göra - bara för att hon tyckte att det var roligt att göra mig lite nervös och sen skulle jag förstå att hon inte menade något av det  
Jag blev inte bara nervös, jag blev väldigt ledsen, min magkatarr hoppade igång och jag mådde väldigt dåligt. Vilket jag talade om för den tärnan, men hon brydde sig inte.
Så därför gick jag till en annan tärna och sa att om hon fick höra något om en möhippa så ville jag att hon bromsade om hörde att vissa saker skulle ske.
För att jag tänkte helt enkelt inte ställa upp på det. Så det var ingen idé att dom planerade något sånt.
Men sen kunde jag ju inte göra mer. Det var ju upp till dom om dom ville göra mig ledsen eller glad. Eller om dom ville bjuda in massa folk eller inte fixa någon hippa alls. 

Men jag gick inte ut med en lista och sa "bjud dom här på min hippa - och jag vill göra dom här sakerna". 

Men tidigare skrev du ju att det var för att kunna säga vilka du inte ville ha med. Och det tar jag inte som att det var för att ingen skulle glömmas bort eller känna sig utanför.

Jag tycker att det är stor skillnad på att önska - och att tala om att så här ska det vara. Oavsett om det gäller gästlista eller saker att göra.

För mig handlade det alltså om att någon gjorde mig ledsen. Med flit för att det "var roligt" och därför var jag tvungen att bli tydlig och säga ifrån.
Det handlade inte om att jag skulle lämna en lista med saker att göra eller folk jag ville bjuda - eller folk jag inte ville skulle bjudas.
Om inte den tjejen hade varit så elak och tyckt att det var väldigt roligt att skrämma mig och göra mig ledsen så hade jag inte sagt något alls till någon. Eller tja eventuellt hade jag sagt att jag inte ville göra något pinsamt och så hade vi fått sett vad som hände. 
Jag sa till och med till tjejen jag bad styra upp - att dom inte alls behövde göra något.
Det viktigaste var att det inte blev en sån hippa som min så kallade "vän" tyckte att jag skulle ha. Hellre ingen alls i så fall.

Om du sitter över en kopp kaffe och pratar med en kompis och säger sådär allmänt "jag hoppas att alla kompisar kommer om det blir någon hippa" och sen är öppen för att tala om vilka du gärna vill ha där om vännen frågar så är det en helt annan sak än att säga "dom här vill jag att ni bjuder, men jag vill inte att ni bjuder dessa".

Du förstår nog vad jag menar, och vi behöver ju inte bli osams över en sån här sak