• Anonym

    Ni gifta, är ni besviken över något på bröllopet?

    Vi gifte oss nyligen och allt var magiskt!
    MEN, några saker grämer mig fortfarande. Det är våra tärnor.

    Hos frisören innan fotograferingen frågade de min frisör massor om hår och smink
    (de fick använda hennes produkter men inte störa henne), vilket gjorde att vi totalt blev
    45 min sena till fotograferingen. Eftersom frisören inte riktigt hann med, och tärnorna inte själva var klara i tid, hann jag nästan inte sätta på mig klänningen. Tärnorna hade fullt upp med sitt och kunde inte hjälpa till så den snörades inte åt ordentligt, vilket gjorde att jag fick en alltför stor urringning under dagen.

    I kyrkan hade dem inte på sig sina sjalar som hörde till klänningen, och de hade inte frågat
    om de skulle ha dem heller. (och jag glömde bort det).

    De tog inte med mina väskor så jag kunde ha mitt vatten, läppglans osv innan kyrkan.

    Det är små petitesser men det irriterar mig att tärnorna själva inte var klara till en utsatt tid, utan var
    nästan klara efter mig, det är väl inte okej? (ändå sa frisören åt dem att vara klara 11, så att de kunde
    hjälpa mig sedan).
    Vi höll ju på att missa fotograferingen helt.

    Jag är lite konflikträdd och vill inte ta upp det här nu, när de ställt upp så mycket för oss.
    Men vad hade ni gjort?

  • Svar på tråden Ni gifta, är ni besviken över något på bröllopet?
  • lilja01

    Jag skulle ha glömt det. Din bröllopsdag är över och ingenting du säger kan ändra något.
    Och precis som du själv skriver, är det småsaker det handlar om. Petitesser. Fokusera på resten av dagen, och det som var bra, istället.

  • Kalaspinglan

    Ja en del småsaker är jag lite besviken på, men jag fokuserar på det positiva och försöker aktivt att inte tänka på det jag känner mig lite missnöjd med. Vill inte låta "missnöjdhetstanken" ta över det positiva.

    Glöm petitesserna -- ingen annan än du själv (och din man) lär ha märkt att sjalarna saknades, att tärnorna inte var klara i tid var ju lite trist men inte så mycket att göra åt i efterhand.

    Acceptera att du känner som du gör, men välj sedan aktivt att fokusera på det positiva. Du får inte en bättre relation med tärnorna för att du säger att de borde ha gjort på ett annat sätt -- dagen kan inte göras om och du vinner inget på att "gräva ner dig" i detta. Tänk istället vilken tur du har som hade flera fina tärnor som höll dig sällskap hos frisören och alla gäster som tagit sig tid att vara med och dela dagen med er!

  • FruForsmark

    Glöm det bara och fokusera på er fina dag! Mina tärnor (syster och gift bästa vän) var fantastiskt stöd men kanske inte de bästa på sina roller :) de följde inte med oss ned vid fotograferingen (hade varit skönt att ha dem med så de kunde rätta till klänning etc) och i min vimsighet glömde jag kvar min brudbukett (tärnorna borde haft koll på den) så vi blev ca 5 min sena till vigseln. De försvann sen in i kyrkan när vi fotades utanför kyrkan så vi fick gömma oss utan dem då gästernas buss började rulla in. Som sagt var de underbara att ha med men de hade inte så stor koll. Och om jag skall vara ärlig så var inte jag inte den bästa tärnan på min väns bröllop för jag glömde ta med mitt smink, var sist färdig hos frisören och så nervig att jag glömde av att ta emot brudbuketten i kyrkan så bruden fick säga till mig :) men det är sådant som händer! och är man inte gift själv så är det svårt att greppa helheten.

  • Anonym

    Jag är besviken på att 8 gäster som tackat ja inte dök upp. De meddelade inte heller att de inte kunde komma. Två hade skickat bud med andra gäster som kom, men då är det ju sent att göra ändringar i bordsplacering etc. Extra trist är att vi hade ett kuvertpris på 1200kr som vi fick betala för dessa gäster. Nu är det inte pengarna som känns surast utan att de inte brydde sig om att meddela oss. En har hört av sig efteråt, men jag har inte hört nåt av de andra.

  • Allis

    Vad tänker du att det ska leda till om du tar upp det till diskussion?

  • Anonym

    TS: jag tycker att du ska glömma det eftersom det inte verkar ha varit saker som har gjorts utav illvilja utan snarare pga tanklöshet. Ifall du inte kan släppa det bör du kanske ta upp det i en mer lättsam ton, fråga dem också hur de tyckte att dagen gick och försök se deras perspektiv på det hela. För många bröllopspar så blir detaljerna viktiga och man ser saker som ingen annan ser, det är svårt för andra att helt sätta sig in i situationen och då kan det lätt bli sådana här missar i kommunikationen (som med snörningen eller med sjalarna, de kanske inte förstod hur viktigt de här sakerna var för er).

    Det finns tre saker jag kan ångra/vara besviken över:
    - mina tärnor. Jag skulle valt andra tärnor helt enkelt. De klagade, gnällde och var allt annat än ett stöd under planeringen. De varken höll tal, skrev i gästboken eller gav någon bröllopspresent (utan förklaring). De var absolut inget stöd under bröllopsdagen och nu efter bröllopet har jag tagit en paus från en av dem eftersom jag helt enkelt inte klarar av henne just nu. Och nej, det var inte miss i kommunikationen eller att jag var otydlig med förväntningarna. De var helt enkelt inte så bra vänner som jag trodde.

    - att det var så få tal. Jag älskar tal och uppmuntrade alla runt omkring mig att ge tal men trots det var det ändå bara fyra tal på 50 gäster. Jag var besviken över det och hade hoppats att fler hade struntat i sina egon (att de tycker det är jobbigt att hålla tal) och kanske gjort det för vår skull. Jag älskar inte heller att hålla tal, men jag gör det alltid ifall det är en familjemedlem eller nära vän som gifter sig, fyller år, etc. Jag önskar att våra gäster hade kommit ihåg det och gett oss fler tal.

    - att vi inte bjöd fler personer. Jag saknade faktiskt en del personer på bröllopet. Vi valde att ha ett mindre bröllop men nu i efterhand saknade jag 5-6 personer som jag inte trodde skulle saknas så mycket.  

  • FruForsmark
    Anonym skrev 2013-09-10 12:19:55 följande:

    - att det var så få tal. Jag älskar tal och uppmuntrade alla runt omkring mig att ge tal men trots det var det ändå bara fyra tal på 50 gäster. Jag var besviken över det och hade hoppats att fler hade struntat i sina egon (att de tycker det är jobbigt att hålla tal) och kanske gjort det för vår skull. Jag älskar inte heller att hålla tal, men jag gör det alltid ifall det är en familjemedlem eller nära vän som gifter sig, fyller år, etc. Jag önskar att våra gäster hade kommit ihåg det och gett oss fler tal.
    Fast förstör inte det överraskningsmomentet om man ligger på sina nära och kära att de skall hålla tal för en? Tal är ju något som personen ifråga själva skall vilja hålla för brudparet och inte känna press att genomföra. Vi kopplade helt bort tanken på tal och blev glatt överraskade på de 15 tal vi fick från våra 73 gäster. Sedan hade jag gärna sett min ena tärna hålla tal men jag vet att hon inte vågar att prata inför folk och framförallt inte där hon inte känner hälften. Jag respekterar att vi är olika där och ångrar inte att jag höll tal för henne på hennes bröllop. Vi är alla olika och vissa vågra mer än andra. Så är det.
  • Anonym
    FruForsmark skrev 2013-09-10 18:25:09 följande:
    Fast förstör inte det överraskningsmomentet om man ligger på sina nära och kära att de skall hålla tal för en? Tal är ju något som personen ifråga själva skall vilja hålla för brudparet och inte känna press att genomföra. Vi kopplade helt bort tanken på tal och blev glatt överraskade på de 15 tal vi fick från våra 73 gäster. Sedan hade jag gärna sett min ena tärna hålla tal men jag vet att hon inte vågar att prata inför folk och framförallt inte där hon inte känner hälften. Jag respekterar att vi är olika där och ångrar inte att jag höll tal för henne på hennes bröllop. Vi är alla olika och vissa vågra mer än andra. Så är det.
    Jag kan hålla med dig i det du skriver, men får nog förtydliga lite: vi låg inte på våra nära och kära att de skulle hålla tal. För mig innebär att uppmuntra folk att man t.ex. är tydlig i inbjudan med vart man ska vända sig ifall man vill hålla tal (eller vi som hade en hemsida valde att skriva en egen flik där det stod typ "vill du hålla tal? vad roligt! hör av dig till XX och glöm inte att berätta vem du är.") eller att om någon frågar hur vi ställer oss till att man håller tal så svarar man "gärna, tal är kul!" eller nåt åt det hållet. 
    Det är självklart att man inte tvingar någon att hålla tal (vilket vi absolut inte gjorde, uppenbarligen)  och att man respekterar de som inte vill hålla tal.
    Klart att alla är olika på den fronten, men TS ville ju att vi skulle berätta vad vi var besvikna över och detta var jag lite besviken över. Sen är det inget som man går och pratar om med de som var gäster på ens bröllop såhär i efterhand, det är vad det är. Men jag, som älskar tal, hade längtat efter att få höra talen och hade faktiskt förväntat mig fler.
    Alla förväntar vi oss olika saker beroende på hur vår omgivning är, och baserad på min omgivning så trodde jag helt klart att det skulle komma fler. Sen finns det ju andra saker som var en positiv överraskning, men det tar vi i en annan tråd ;)
  • knackamackadam

    Om det inte var värre saker än så som gick fel så tycker jag inte att du har något att gnälla över. Tycker definitivt INTE att du ska ta upp det med dem heller. Välj att se allt det andra, det som gick enligt planerna och sluta ha ett negativt fokus!

Svar på tråden Ni gifta, är ni besviken över något på bröllopet?