Barn nu eller vänta...
Jag gifte mig för några månader sedan. Redan innan vi gifte oss pratade min man och jag om att vi skulle vänta 6-12 månader innan vi försökte skaffa barn.
Inte mindre, för att vi ville hinna bo ihop oss först och inte mer, för jag har redan fyllt 30 och gynekologen som satte in min p-stav sa att vi inte borde vänta för länge, för att jag är i åldern då fertiliteten börjar sjunka och om vi väntar för länge kan det bli för sent.
Jag vill så gärna ha barn. Jag har längtat efter barn i större delen av mitt vuxna liv, men inte förrän nu har jag träffat mannen jag vill dela mitt liv och ha barn med.
Problemet: Jag drabbades av en arbetsrelaterad utmattningsdepression i våras. Det verkar som att det kan ta lång tid, riktigt lång tid innan jag blir bra igen. All form av stress förvärrar. Även om utmattningsdelen har blivit bättre (sover inte non stop längre) så är ångesten istället mer uttalad (jag var väl för trött för att riktigt känna den förut).
I augusti är det närmare 6 månader sedan vi gifte oss. Vi har börjat prata om ifall vi ska ta ut p-staven då. Hade jag inte haft utmattningsdepressionen hade jag sagt ett tveklöst, jublande JA till att ta ut staven.
Men nu är jag rädd för hur min utmattningsdepression ska påverka. Rädd att risken för förlossningsdepression ska öka för att jag redan har en depression. Rädd att jag inte ska ha orken att kunna tillgodose mitt barns behov.
Samtidigt finns det en möjlighet att jag skulle bli bättre av att vara hemma och vara mamma-ledig eftersom mycket av stressen är just arbetsrelaterad.
Jag skulle bli helt förkrossad om vi väntade med att försöka få barn och det sedan visade sig att vi inte kan få barn och det är för sent att göra något åt på.
Min man och jag har diskuterat det här fram och tillbaka, men jag känner mig inget klokare. Är det någon som har några råd att ge?
