Vet inte folk vad OSA betyder?

De flesta svarar sista dagen. 
OSA betyder ju "Om Svar Anhålles" och när man kombinerar det med ett datum så betyder det ju alltså att det är sista svarsdatumet. Många tolkar det som att det är det datumet man vill ha in svaren (istället för sista datum att svara - men svara gärna tidigare om ni kan)...

Sen finns det alltid korkskallar  

Vad märkligt! Det ska man väl inte behöva förklara..! Hoppas att resten som inte svarat är såna som svarar i sista sekunden (verkar vara så att många tror att det är det datumet man ska svara).

Hihi, något liknande..jo det kan du nog räkna med...

 

..det här är by far ett av de vanligaste "jag-ska-gifta-mig-och-alla-jag-har-omkring-mig-är -idioter"-ämnena.

För, ja det är vanligt att man får jaga , påminna och förklara för folk.
Det är vanligt att man tror att "vad kul med bröllop!" när man ses i ICA-kön betyder att man tackat ja.
Det är vanligt att mycket nära personer tror att det är så självklart att de ommer att de inte ens behöver säga det.
Det är vanligt att man tror som din kompis, att det bara är om man inte kan man ska höra av sig.
Men, det är också vanligt att man tror precis tvärtom-att det bara är om man kommer man ska höra av sig.
Och det är framförallt väldigt vanligt-så vanligt att man nog ska se det som vedertaget-att man tolkar sista OSA-dag som att det är till dess man har på sig, och man ägnar inte en tanke åt att det sitter en stressad (för att inte säga rå-sur) brud hemma och undrar varför man inte har vett att svara. För man vet inte att det skulle tyda på brist på vett.
Och faktikt så tror jag inte alls att alla vet vad det ålderdomliga OSA betyder. Långtifrån.
Jag tror baserat på allt jag sett här under åren, att det vore betdligt bättre med en modernare formulering som tex :Svara så snart som möjligt, dock senast XX/XX
Det är nog också klokt att sätta ett sista svarsdatum som är tillräckligt långt ifrån alla ens egna måsten att man själv inte behöver bli helt sönderstressad om många svarar först då. I princip har man ju rätt-det ska svaras snabbt-men du har också rätt i din fråga; det vet inte folk så väl och det är kanske också först när man själv planerat en del större fester man upptäcker att det spelar roll.

Det är inte sällan som just det här med svarandet faktiskt leder till att folk (plaerande brudar) är så upprörda att de tycker att "då behöver idioterna inte komma alls, jag tänker INTE påminna/ringa upp/höra av mig, för lite intresse kan man minsann vänta sig av de som har den äran att bli bjudna" Och så går stolthet före vett (och etikett och principer före vänskaper och relationer, intressant inte minst ur synvinkeln att det mycket väl kan vara samma personer som nu håller strikt på just den här etikettsregeln, som annars blir vansinniga om någon berättar om vedertagen etikett, för "sådana där mossiga gamla grejor behöver ja inte följa på Min Dag")

Notera att jag inte på något vis kommer med några anklagelser mot just TS här, i fråga om att vara sur eller något annat. Jag pratar om intryck av fenomenet under många år.
 

Visst är det kanske allmänbildning. 
Men se dig omkring i världen. Hur allmänbildade tycker du att folk är i form av vett och etikett?
Det är nästan bara vi som planerar eller har planerat något större evenemang som förstår innebörderna.

Att du tycker att det är förnedrande att behöva ringa runt förstår jag inte riktigt.
Vad är det för förnedrande med att höra om dom har fått inbjudan, eller om dom kanske har skickat svar men det har kommit bort. Eller dom kanske trodde att dom hade svarat för att dom har kommenterat "vad kul vi ses" till din mamma eller någon annan när dom träffades i kön på ICA...
Ni bjöd ju in dom för att ni vill ha dom där. Och då kan det ju vara bra att kolla upp varför dom inte svarat.
Men du behöve inte göra det själv. Be era föräldrar att dra igång djungeltrumman så att säga. 
Eller om det är kompisar så kanske du kan be någon av tärnorna/marskalkerna att ringa...
Och ge det ett par dagar efter sista OSA då posten kan vara boven i dramat också... 

Den inställningen tycker jag är både hård, en´sidig och ganska orkad faktiskt. och jag tycker man kan vända på steken och faktiskt fråga sig hur pass god vän man själv är när man inte ens funderar över vad i den andra människans liv som kan ha påverkat om man svarat eller inte-förutom att det automatiskt skulle bero på ointresse och därmed var anågon slags förolämpning. Jag vet mycket väl att det naturligtvis iinte är bra att man sumpar ett svarsdatum-MEN
jag vet också hur kylskåpsdörrar och kalendrar ser ut i de flesta familjer jag känner. Det är t amig tusan inte ETT datum man har att hålla reda på och själv får jag utan tvekan erkänna att jag kan vara så splittrad i vissa perioder att jag är jävligt glad om rätt grejor kommer med till rätt tid och dag, rätt anmälningslapp till rätt avslutning/fotbollsläger/40-årsfest/terminsavgift och så vidare. Särsitl nu under vår och försommartid, jag vet allvarlgit talat inte hur många olika grejor det var att hålla reda på utvöver de dagliga rutinerna i maj i år-och då är vi en liten familj, med bara ett barn.

Är folk mitt i att byta jobb? Kanske tänker de då mer på det och mindre på ett exakt datum för när ni vill ha svar? Utan att vara ointresserade. 
Har de småbarn och en period i livet där de konstant sover för lite? (Sådant gör saker med hjärnan hoppas jag alla vet-och kanske är beredda att haförståelse för)
Pluggar någon och har suttit med tentor?
Fick någon just veta att en närstående har en sjukdom?
Krisar det i någons äktenskap?
Har någon just fått en vattenskada? Köpt hus? Håller på att flytta?

Min poäng är att alla andras liv snurrar på-förmodligen i högt tempo, det brukar vara så-och jag tror det är mycket lätt hänt att man kan råka missa ett exakt datum-även om man är intresserad, inte minst med tanke på att dessa inbjudningar ofta går ut (lite väl) tidigt, så det hinner komma väldigt många nya saker som också ska hållas i minnet och ageras på. Man kan faktiskt ha mycket omkring sig även om man inte ska stå brud-och hur stor koll ahr den planerande bruden på andras bekymmer och pussel under den här tiden ärligt talat?
Ser man saken från det hållet, så är det inte så mycket värre än att det kan vara irriterande, men inget konstigt att man får ringa ett par samtal för säkerhets skull i samband med sista svarsdagen.
Jag tror det är starkt överdrivet att tolka ett uteblivet svar så känslostarkt som många gör och att vara så dramatisk att man tycker sig ha skäl att stryka folk från sina liv totalt sett, är helt bortom all sans i de allra flesta fall. Tycker jag.

Jaha? Så din utgångspunkt är fortfarande helt utifrån dig själv och hur du och ditt liv fungerar? Jag sa ju att man kan byta perspektiv och vända på steken...

Det var ju förresten skönt för dig att din hjärna alltid fungerar även i de mest pressade lägen, grattis! Hoppas du slipper uppleva hur det är när saker och ting inte längre håller ihop som man vill och önskar. När man inte fungerar hundra procent. När saker faller bort och livet bitvis går sönder. När man inte klarar av alla bollarna längre, utan tappar vissa-eller alla-under en tid.  Det är nämligen helt förfärligt och kan kosta oerhört mycket mer på viktiga punkter än ett missat svarsdatum-även om man med sitt förstånd vet och förstår att ett bröllopsdatum är viktigt.Mmmm...så när allt kommer till kritan är det kanske dig själv som somliga inte är så viktiga för-och då kan du kosta på dig att både bli mer förorättad än du skulle blivit om det vore dina egna närmaste, och dessutom straffa dem hårdare, eftersom de ändå inte spelar så stor roll i ditt liv.
Är inte det lite av hyckleri och dubbelmoral isåfall? Med tanke på ditt behov av att få bevis för att er tillställning och dag är viktig för andra menar jag. För, dina egna närmaste har du ju i osäkra fall hört dig för med och träffat ändå? Alltså är det  mer omsorg om dem och huruvida de kommer ifrån din sida, än det är vad gäller folk från din sambos sida. Dina egna polare har ju tydligen haft mer sömsmån med sitt OSAnde eftersom du "träffat dem ändå" även om de inte var så duktiga på att svara i själva verket.
För att-igen-vända på steken, så kanske du kan låtsas och leva dig in i hur du skulle hanterat det uteblivna beskedet om det istället vore din bästis som inte svarat? Hade hon varit värd ett telefonsamtal?

Jag skulle också våga mig på gissningen att du kommer att få ett antal svar nu de allra sista dagarna-eftersom det ÄR dagar kvar innan folk faktiskt har svarat försent eller inte alls.

Tvingar? Du sitter väl inte med hagelbössan och hotar dom?
Jag tycker att det hör till vanligt hyfs och faktiskt till den allmänbildning och vett och etikett som du själv hänvisar till, att man kollar av så det inte hänt något.
Hur kul skulle det vara för dig på bröllopsdagen om det kommer 2 par som faktiskt hade svarat, men breven kom bort i posten...

Om det är din sambos släkt och vänner så får väl han sätta sig och kolla med vännerna och hans föräldrar kanske kan kolla med släkten. Det är ju så enkelt att bara säga "OSA-datumet för bröllopsfesten har gått ut nu och vi har inte fått svar från er, vi vill bara bekräfta att ni inte kommer så att vi kan anmäla rätt antal personer till cateringfirman" - eller något liknande...
Men innan du blir ännu mer stressad av det här så kan du ge det en dag eller två efter OSA-datumet ifall postgången bara var ovanligt seg... 
De flesta svaren kommer säkert in. Vi fick kanske 96% sista dagen och något enstaka en dag eller två efteråt... 

Jag har läst tråden, men inte kommenterat och jag hade inte tänkt kommentera, men jag kan inte hålla mig längre. Hur i hela friden kan man resonera sådär? Du ska gifta dig med din sambo, ni två ska bli ett - en familj, men du tycker inte att det är lika viktigt att hans vänner är där som att dina är där? Håller din sambo med dig om det? Hur kan man ens tänka så om sin blivande makes (eller makas) vänner, familj och/eller släkt?! Varför är det inte lika viktigt för dig att han (eller hon) får ha sina nära och kära där för dig? Om det bara skulle vara du, din blivande, din familj och dina vänner, så skulle allt vara frid och fröjd för dig eller? För det är ju ändå du och dina som är viktiga..

Försökte citera ett inlägg men det blev alldeles tokigt:Skulle stå: Vilken härlig start på ett äktenskap  . "Mina" vänner och "hans" vänner, ser ut som ni har en väldigt tydligt uppdelning. Med mina ögon sett mycket tragiskt........  

På vilket sätt är det tragiskt egentligen? 

Såhär skrev jag, jag hoppas att det inte kan feltolkas på nåt sätt.
(vi har iofs även en inbetalning för övernattning som ska betalas tillsammans med svaret så det minskar nog risken med att behöva jaga folk, hoppas jag!)

Kära gäster, vi vill gärna att ni svarar till oss både om ni kommer eller inte kommer. Ta heller inte för givet att "de vet ju att vi kommer", vi vill gärna se eller höra svaret. Det kan ni göra antingen i detta formulär eller genom sms/samtal

Nej jag tror inte alla vet vad osa är.
1 vecka efter vårat osa hade 8 par fortfarande inte svarat. 

Läste precis hela tråden, och oj vad vissa är hårda mot TS.

TS, jag tycker inte alls det är konstigt att du tänker "mina" och "hans" vänner. Inte blir väl jag automatisk kompis med mina vänners makar, bara för att de gifter sig? haha! Däremot, precis som du säger, bryr du dig om att de ska komma för HANS skull - men inte lika mycket för din egen. Helt naturligt, ju.

Ang OSA: vi bjöd 120 pers, och 50 av dessa hade inte OSAt när vi gick in i "OSA-veckan". Men faktiskt, alla svarade i tid, utom en som svarade dagen efter och till och med bad om ursäkt :)

Att en kanske missar att svara är en sak....att det kan hända någonting för en person så det faller ur minnet att man ska OSA är en sak.

Men när så MÅNGA gör det förvånar mig. Visste inte att så många saknar vett o etikett
Är ofta detta kommer upp på olika trådar...att folk inte har vett att svara i tid.

Och påminna dom är för mig som att krusa dom..."snälla, kom på vårt bröllop". Är inte ens bröllop mer värt än så kan dom stanna hemma med sig...mohaha...

Tycker också det är bra att hålla lite på dina o mina vänner! :)
Man behöver inte dela vänner eller toalettpapper med varandra bara för att man är ihop, sa en gammal dam till mig en gång.