Psykisk sjuk anhörig?

Svårt! Jag håller med passionsblomman, det är bra om hon klarar vigseln. Samtidigt förstår jag ju henne och din sambo; det är jättesvårt med psykiskt sjuka anhöriga som gärna vill vara med på allt men som pga sin sjukdom inte förstår att de borde avstå.

Jag skulle inte berätta för övriga gäster, folk har tyvärr så mycket fördomar mot psykiska sjukdomar, att det finns risk för att de tittar extra mycket på hur hon beter sig om de VET att hon eg. är inlagd på psykiatrisk avdelning. Folk noterar i allmänhet inte övrigas klanterier på bröllop, de flesta brukar vara så fokuserade på sig själva och hur de ser ut, att ganska mycket passerar obemärkt förbi. Oroa er alltså inte för vad gästerna eventuellt ska tycka. Var och en får skämmas för sig själv, och sambons mamma är ju faktiskt SJUK, hon kan ju, som passionsblomman skriver, inte "skärpa sig" och bete sig som en frisk person.

Kanske någon lite äldre släkting (moster/morbror till sambon?) kunde prata med din sambos mamma, och "ta hand om" henne på dagen, dvs. hämta henne, hjälpa henne i kyrkan och sen skjutsa tillbaka henne till sjukhuset när det är dags? På så sätt slipper din sambo oroa sig för henne.

Det här var väldigt kloka och tänkvärda ord!

Många som har problematiska familjrelationer (nån familjemedlem som är alkoholist, psykiskt sjuk eller på annat sätt inte helt "pålitlig" i sociala situationer) går omkring och tror att gäster ska tycka illa om dem som ordnar festen om familjemedlemmarna beter sig bisarrt. Det gör de flesta inte! Majoriteten av alla vuxna förstår att man inte kan kontrollera någon annan än sig själv, och att det inte är någons "fel" om t.ex. en farbror dricker alldeles för mycket under festen.

Jag brukar säga "var och en får skämmas för sig själv" när folk oroar sig för hur andra gäster ska förhålla sig till deras släktingar med alkoholproblem/andra problem.