Vi som gifter oss 2015!

Vi gick igenom vår gästlista lite snabbt, och min sambos båda bästa vänner har redan roller i bröllopet. En av dem är bestman (självutnämnd) och den andra ska fotografera. Sambon föreslog dem båda två, men eftersom jag föreställer mig att vår toastperson står och tar emot gästerna när de kommer (förklarar var de ska gå och så vidare) är det sjukt opraktiskt om vår fotograf ska ha den rollen. Och bestmannen.... han är utan tvekan den person med sämst minne och koll jag känner. Det är charmigt för det mesta, men jag vågar inte oroa mig för att han glömmer bort bröllopet  

Enda kruxet är att jag bad kusinen vara tärna från början (eller åtminstone antydde att jag gärna skulle ha henne i den rollen) och då tackade hon nej. Jag hoppas att hon ser toastmadame som en annan typ av hedersbetygelse, annars får vi be svärmor. Hon skulle vara perfekt i den rollen också.Jag vet inte om det är bättre, faktiskt. För när man har flera alternativ att välja mellan så slits man i bitar och ger upp till slut. Har även funderat på att komponera ihop min egen klänning genom att beställa en vanlig knälång tyllkjol från Ebay och en kortare spetsklänning från typ Zalando att ha under. Då kan man slita av tyllkjolen senare på kvällen när det är dags att dansa på bordet  

Fast tror du inte att om man valde den ena skulle man efteråt sitta och bita på naglarna och tänka "alltså, jag undrar om inte den andra hade varit bättre..."? Jag är sån. Konstant velpotta, kan aldrig bestämma mig för något. Sambon är jättebestämd, men bara på punkter där jag bestämt mig för något annat  

Åh, jag får aldrig äta choklad till middag! Inte ens glass. Men det kan i och för sig bero på att jag berättat för min sambo att jag tidigare hade ätstörningar. Nu är han en hönsmamma istället, men det tycker jag är jättegulligt. 

Jag är inte ute efter det bästa, den perfekta klänningen, eller något sådant. Bara något som överensstämmer med bilden jag har i huvudet  Och det tror jag banne mig är värre. Igår kväll satt jag och googlade klänningar i vansinne, hittade några fina (men de var ju inte rätt) och kom på mig själv med att tänka "varför kunde jag inte bara ha köpt en sån här, varit nöjd och sedan gift mig i den och varit strålande vacker?"

Problemet är the one that got away, klänningen jag aldrig kommer kunna sluta tänka på. Allt är plan B efter det. Jag önskar jag bara kunde släppa den och börja om från början, men det funkar ju inte så 

Den är egentligen inte så mycket för världen, men den passade min kropp perfekt. Dessutom älskar jag spets, och när jag tog på den så saktade universum ner lite. 

Problemet: den kostade 10 000 kr. Jag grät nästan när jag upptäckte det, och min sambo höll på att svimma när jag mötte honom efteråt och sa att jag hade hittat min klänning för det priset. Så det blev inget, och nu finns den INGENSTANS att få tag på. Inte ens begagnad. Jag har letat i 1,5 år sedan jag provade den första gången. 

Att sy upp den vore ett alternativ om jag slapp göra det i Kina. Det var spetsdetaljerna på livet som var bäst av allt, och att sy den här i Sverige skulle resultera i att priset hamnar på 10 000 ändå. 

Jag vet inte. Just nu funderar jag på andra alternativ, för eftersom jag fortsatt prova och leta sedan jag hittade den här har jag upptäckt annat som jag också tycker är fint. Och jag tror att jag gör det alldeles för svårt för mig själv. Oavsett vad jag har på mig kommer det ju bli bästa dagen i mitt liv, och jag kommer se strålande ut även om jag har något annat än just den klänningen på mig. 

Haha, jo det är det ju! I rätt storlek, dessutom  Och helt plötsligt ser den inte alls ut som jag minns den när jag provade. 

Att jag är galen är redan allmänt känt, men jag ska mejla och prata med hon som säljer och kolla om den finns kvar. 5 000 är i överkant på min budget, men jag får faktiskt fundera en extra gång när jag inte kunnat släppa den på 1,5 år  

Jag klippte mig för två månader sedan och hade extrem ångest innan, för jag funderade också på att klippa av en hel del. Och "allt jag gör nu påverkar vad jag kan göra till bröllopet" ringde i öronen i två veckor innan. Så jag pratade med min frisör och fick hjälp. Det blev jättebra eftersom hon vet vad jag passar i, och om jag upptäcker att jag verkligen otrivs i mitt långa hår kan jag klippa mig innan sommaren i vilket fall. Att få det långt efter man klippt sig är däremot svårare.

Välkommen! Självklart går det bra att hänga med  Tempot i tråden har exploderat den senaste veckan, innan det var hela Bröllopstorget ganska stendött. 

Åh, får man göra det?! Jag har lutat åt det alternativet länge, men det beror nog mer på att jag låter bröllopet ta upp 100 % av mina tankar dygnet runt.

Vi har haft en krångelfri planering, och det känns lite skrämmande i sig. Senaste dagarna har jag gått omkring och försökt starta små bråk med min sambo för att det ska kännas lite lagom motigt och inte bara glida på bananskal. Jag är verkligen inte van vid att saker bara flyter på, det måste vara lite problem på vägen. 

Fick förresten svar om klänningen, och jag fick hemskt gärna komma och prova den med skor för att vara säker på att den skulle passa. Ringde sambon för att få ordning på tankarna och fick svaret "åk till Stockholm i helgen och prova, jag jobbar ju ändå". VA?!?