Vi som gifter oss 2015!

Igår gjorde vi klart inbjudningarna!  Det enda som fattas är frimärken och att lägga dem på lådan.



Jag är så nöjd och stolt över dem att jag vill visa dem för hela världen  

Vi fick superbra hjälp med illustrationen från Sea på seaskonst.se som förstod vad vi ville ha utan att jag ens behövde förklara det. Resten gjorde jag själv i InDesign och skickade på tryckeri. 

Total kostnad för illustration och tryck hamnade på typ 800 kr, men vi kommer nog använda illustrationen till resten av trycksakerna också. 

Det känns som ett mycket bra pris för inbjudningar som är tagna direkt ur min fantasi, och min blivande man är också mycket nöjd. Eller åtminstone har han inte sagt ett ord för att protestera. Förutom att han är allergisk mot björk, men tecknade björkar sprider som tur är inte pollen

goo.gl/iBvTkc  

Min sambo har också svårt för förändringar, och igår när vi satt och skrev adresser på alla inbjudningskort insåg han att mina tre äldre kusiner som är gifta behållit sitt namn alla tre (de är systrar). Han var lite i chock och då föreslog jag att jag också skulle göra det, alternativt att han tar mitt namn. Men jag har sabbat de möjligheterna för mig själv eftersom vi skrev på inbjudningarna att vi blir "herr och fru *hans efternamn*". 

Fast det var roligt att se hans ansiktsuttryck innan han kom på det  

Jag är skribent och språkvetare till vardags, och har sagt länge att jag vill ha egna löften. Men min sambo är en tyst, norrländsk, sammanbiten man som aldrig säger mer än vad som är absolut nödvändigt och då enbart i avskildhet. Så jag vet inte om vi kommer lyckas få till några egna löften. 

Än så länge har min sambo hotat med att inte säga något alls utan bara nicka när vigselförrättaren frågar om vi vill gifta oss. Och det är typ så långt från egna löften man kan komma. 

Förstår precis vad du menar, Allrakäraste. Vi hade tänkt gifta oss i somras, men insåg att vi inte skulle få det att fungera. Sambon är lite mer "level headed" medan jag är uppe bland molnen för det mesta. Och det var han som sa att vi inte skulle kunna få bröllopet vi ville utan borde skjuta på det lite. Vi blev arbetslösa båda två, trots att sambon precis fått fast jobb och jag hade fått antydningar om förlängning av min tjänst.

Jag grät floder då, men är tacksam över att vi väntade och inte behövde kompromissa med allt. Nu kan vi fokusera helt på bröllopet och behöver inte grubbla på jobb, boende och såna stora saker. Det löste sig på vägen.

Om det är giftermålet som är viktigast går det ha en borgerlig ceremoni bara ni och två vittnen. Vi funderade på det men insåg att vi ville ha med våra familjer, och då var det lika bra att ha ett stort bröllop eftersom vi ändå skulle bli minst 20 personer.

Jag har sagt att jag inte tänker släppa hans hand på hela dagen, så vi kommer att gå in tillsammans. Vem av oss som är mest nervös får vi se, jag brukar bli väldigt fokuserad i nödsituationer. Sambon också, men han är utbildad brandman så det räknas inte Gråta kommer jag absolut göra, det går knappt en dag utan att jag fällt en tår över något. Men min sambo börjar faktiskt vänja sig vid det nu. efter sex år tillsammans

Iiiih! Jag postade inbjudningarna i morse på väg till jobbet, så nu går jag runt och flinar som ett fån eftersom jag bara längtar efter att telefonen ska ringa och gästerna ska börja tacka ja 

I helgen gjorde jag och lillasyster ett förslag till brudfrisyr  



Lagom avslappnad, lite lockar och en uppsättning i nacken. Förmodligen kommer hon göra en lös waterfall braid på den sidan som syns närmast i bild. Det gick hur enkelt som helst att göra den tillsammans, men jag ska nog inte locka håret själv på bröllopsdagen utan låta lillasyster göra det. Jag brände fingrarna något helt otroligt, bara för att jag glömde bort att locktången blev varm. 

Jag tror vi kommer ha några rosor istället för tygblommorna också, samma som i buketten. 

Dessutom mejlade jag säljaren eftersom jag hade börjat oroa mig för att han inte skulle skicka någon ny klänning, men han svarade att han skickar den i veckan. Så nu är jag lugn och väntar på att DHL ska höra av sig och säga att de vill lämna den. 

Och vi provade ringar till sambon i lördags och han verkar ha bestämt sig för vilken variant han vill ha! Nu ska vi försöka beställa dem också, förhoppningsvis någon dag den här veckan 

Jag sitter och uppdaterar DHL:s hemsida just nu för att få veta om min klänning kommer idag eller om den kommer först imorgon. Sista uppdateringen är att den fanns på Arlanda i förmiddags, och min sambo som är tidigare budkille säger att det är tveksamt att den hinner fram. Men man kan ju alltid hoppas ändå  

På måndag ska vi gå och beställa ringar eftersom vi äntligen, äntligen bestämt oss. Snarare att sambon bestämt sig efter att ha velat mellan alla tänkbara material på ringarna, men nu blir det vitguld precis som vi tänkte från början. 

Idag är det dessutom 100 dagar kvar till 25 juli, så nu börjar nedräkningen på riktigt!  

Jag beställde min från Etsy, och betalade totalt 2 700 för klänning, frakt och tull. Är störtnöjd, den hade inte kunnat bli bättre!

Och den kom fram idag, så sambon hjälpte mig prova den i eftermiddags. Helt perfekt! Jag letade efter drömklänningen så länge, och den här är så rätt.

Min sambo byter ut förlovningsringen mot en bredare eftersom det är vad han alltid velat ha. Så han kommer bara ha en, men den är 7 mm bred. Jag har två, en 4 mm bred slät ring och en halvallians som är typ 2 mm bred.

Jag funderar på att baka små punschrullar som matchar temat (små björkstubbar eftersom vi har björken och Umeå som tema), men det beror lite på vädret. Blir det 30 grader varmt som i somras kommer de smälta och bli förstörda innan vigseln är klar. Dessutom vet jag inte hur restaurangen ställer sig till det.

Ikväll fick jag ett sms från min kusin som ska sjunga på bröllopet, hon anmälde sig och skrev "jag antar i alla fall att jag är bjuden, för vi har inte fått någon inbjudan". Vi skickade dem förra veckan, och jag har haft sån ångest över att de ska ha kommit bort eftersom ingen hört av sig, och nu blev det inte bättre Jag kan inte ringa alla 60 gäster och kolla heller, utan får väl passa på när vi träffas.

Är lika delar upprörd och skräckslagen, typ. Tänk om det är fler som kommit bort? Våra vänner och familjer har i alla fall fått, resten vet om att vi gifter oss och har bokat in datumet.