Vi som gifter oss 2015!

Förlåt om jag tagit över tråden, förresten. Ni får väl säga åt mig att skärpa mig om det blir för mycket. Skriv pm om ni inte vill hacka på mig öppet :)

Jag blir superinspirerad av dina bilder Vi funderar ju på Västerbottenstema, och eftersom vi bor i Umeå känns björkar ganska nära till hands! Så att ha tårtan/orna på små björkstubbar känns självklart. Tänkte be min pappa fixa det eftersom han är skogsägare, snickare och har ett enormt snickeri som han leker i när andan faller på  

Enda problemet är att min sambo är fruktansvärt allergisk mot björkpollen (vilket dock bara förekommer på våren), och hatar björkar mer än allt annat. Men han kanske kan bortse från det om jag ber snällt? Ja, sist något kul hände i kyrkan (för att använda min kusins ordval) var för fem år sedan, och det var när samma kusin gifte sig. Och det var strax efter min morbror plötsligt gick bort i en hjärtinfarkt bara 46 år gammal  Så nu får det räcka med eländet, tycker vi. 

Efter sin stroke har min farmor blivit virrig också. Förut hade hon väldigt stora problem med att komma ihåg vad min och syrrans sambos hette. De har ganska snarlika namn, två stavelser, börjar på M och slutar på s. Så hon kompromissade och kallade dem båda två för ett tredje namn  Vi fnissade gott åt det och tyckte att det var tillräckligt nära.

Välkommen i tråden :) 

Jag har pratat med min sambo och ÄNTLIGEN lyckats få honom att förstå vikten av att ha en professionell fotograf. Bilderna är ju ändå det som kommer finnas kvar och påminna om dagen. 

Men... jag har kollat en del på fotografer i stan som jag har jobbat med eller hört bra om, och det är dyrt. Så min sambo föreslog att han skulle kolla med en bekant som är bröllopsfotograf. Eller inte ens bekant. Min sambo gjorde slut med en tjej för att bli ihop med mig (de hade precis blivit tillsammans och sedan åkte hon som utbytesstudent till USA), och hon har sedan dess träffat en jättetrevlig kille och gift sig med honom. Det är HAN som är fotografen. Och min sambo verkar inte förstå att det är liiite konstigt att be sin exflickväns man att fotografera bröllopet. 

Så igår pratade vi igen, och jag hade kollat den här killens priser. Han tar superfina bilder, men ligger lite över vår budget. Och jag frågar min käre sambo hur han tänkt lägga fram det. Prata med killen och säga "Hej, jag var ihop med din fru, kan du ge oss ett bra pris för att fota på bröllopet?" eller prata med exflickvännen och fråga "Hej, du vet tjejen jag lämnade dig för, vi ska gifta oss, kan vi få kompispris på fotografering?" 

Visserligen är det en superfin tjej, och jag tror inte att hon är arg på min sambo. Men det känns väldigt konstigt. Så min sambo tittade på mig en stund och sa "Ja du... Det kanske slutar med att vi får betala extra." Så exflickvännens man är nu struken från listan och vi kollar fotografer som vi inte haft att göra med privat 

Yes, jag är umebo! Superfina bilder, ska kika mer på det senare Det är lättare att skratta åt det än att ta det seriöst  Efter fem och ett halvt år borde alla parter ha kommit över det, men min sambo har lite svårt ibland att förstå att andra inte tar så lätt på saker i livet som han. Fast det är skönt, han gör mig mer avslappnad och inte lika stel Det finns säkert 20 fotografer som är aktiva i Umeå, så varför vi just måste boka exets man är lite oklart. Vi ska kolla på lite olika portfolios och boka möten med dem som känns bäst. Och i värsta fall är en vän till min sambo en riktigt vass fotograf, men han har dock inte fotat bröllop tidigare. Honom har vi dock inget otalt med 

Vi kommer inte köpa allt till bröllopet i en klump. Klänningen är beställd, så den utgiften räknar vi som en månads sparande.

Har man siktet inställt på ett populärt datum kan det vara bra att boka båda ganska fort. Här kan vi inte komma överens om datum, så det är rent omöjligt att boka något. Min sambo föreslår fortfarande att vi ska gifta oss på hans födelsedag, så han "ska komma ihåg det" :P

Jag tror inte det är solsting, det är ett stadium de allra flesta kommer till Det är bra att ha en plan B när planeringen känns övermäktig.

Själv går jag och väntar på att min klänning ska ta sig hela långa vägen från Danmark till Umeå. Hittills har den hunnit till Malmö. (Och det är lika långt mellan Malmö och Umeå som från Malmö till Medelhavet, berättade mina kollegor en dag på jobbet.)

Dessutom har jag hittat löpare på Etsy som passar perfekt på ett av våra föreslagna teman. Men jag är lite kluven till att köpa bordslöpare för dryga tusenlappen (måste måttbeställa extra långa) då vi inte hade tänkt lägga särskilt mycket på dekorationer. De kommer visserligen finnas kvar senare och påminna om bröllopet, men är det en motiverad utgift? Kan lägga upp bild eller länk när jag sitter på datorn, har det inte på telefonen.

Tjejer, igår hämtade jag ut min klänning! 




Jag behöver tappa några centimeter runt höfterna för att den ska sitta bra (men det har jag redan börjat jobba på). Dessutom vet jag inte om jag ska ha högre klackar på mig än de jag har på bilden (ca 7 cm) eller om jag måste ta upp det yttre lagret tyll för att inte trampa på det. 

Hade hjälp av lillasyster för att knyta den, och hon hade lite panik i början eftersom hon inte visste hur man skulle göra. Men jag tyckte det blev superbra! Jag har hållit den ganska hemlig, så det är bara syrran som sett den på, sambon har sett den på hängaren och mamma och pappa fick ett mms  

Den är väldigt enkel, men eftersom varken jag eller min sambo är särskilt överdådiga personer passar det bra. Nu måste vi bara bestämma datum och boka lokal

Åh, jag tycker det är så vackert med något över axlarna och dekolletaget! Den kommer bli makalöst fin när den är insydd  

Jag är också väldigt velig, men när jag hittade den här så kändes det som en värd chansning eftersom den var på rea och av samma modell som jag blivit kär i tidigare. Skulle jag ångra mig kan jag alltid sälja den vidare. 

Nu grubblar jag om jag vill ha slöja, det skulle vara superfint att ha i en i tyll precis som klänningen. Men jag har aldrig sett mig själv i slöja och är rädd att det skulle kännas mer som utklädnad än bröllopsklädd. Hur har ni tänkt?