• Anonym (nu då?)

    Vad gör man nu då?

    Ja nu är ju bröllopet över, det som man planerat i 1.5 år och på en dag var det över. smekmånaden är även den slut och allt har gått till det normala nu.
    Så då är frågan. Jag är en sådan människa som gärna vill ha något att göra helst hela tiden. Så vad ska man göra nu då?

    Det är jag mannen och vovvarna. Träna vovvarna är ju givet, men jag vill ju ha något mer. Det känns ju liksom så tomt.
    Tråkigt att inte ha något att se fram emot. att bara gå till jobbet varje dag och hem på kvällen.

  • Svar på tråden Vad gör man nu då?
  • JIEB
    FruW skrev 2013-08-05 14:48:40 följande:

    Haha, jag håller med dig Eleya, och fler som har skrivit samma sak. Jag tyckte att det var JÄTTESKÖNT när bröllopet var över och man kunde slappna av efter all planering och nervositet. Det kanske har lite att göra med hur man är som person också. Jag har aldrig drömt om ett stort fantastiskt bröllop och såg planeringen som ett roligt måste, men absolut inget jag saknar i efterhand :) Vad gjorde ni brudar innan ni började med bröllopsplaneringen? Något måste väl ha hållit er igång då också? Fortsätt med det efter bröllopet! Tungan ute


     


    Och som sagt, tackkort, födelsedagar och annat kan man alltid roa sig med om man saknar bröllopspysslet.


  • niriel

    Jag tyckte nog att det var lite sorgligt när det hela var över, men vi var lite förberedda i och med att det här ämnet har dykt upp här. Så: i och med att vi under hela planeringen inför bröllop och sedan bröllopsresa hade haft "måndagsplaneringar", där måndagskvällen helt var vikt för bröllops- eller reseplanering så behöll vi måndagarna som myskvällar där vi bara umgicks, tittade på bilder, tittade på film etc. Alltså behöll det här att göra saker tillsammans, kanske inte mot något speciellt mål, men ändå. Det hjälpte oss (eller åtminstone mig) och nu har vi inga mysmåndagar längre (vilket låter tragiskt men vi ser väl till att vecko-mysa lite när som istället) men det känns inte tomt för det. Så det är väl vad jag kan tipsa om, mysdagar!

  • Anonym (nu då?)
    Linnea89 skrev 2013-08-05 13:35:28 följande:

    Jag förstår din känsla, för så har det känts för mig sedan vi gifte oss i juni. Det är ju ändå en naturlig känsla att känna så, eftersom det var något man verkligen såg fram emot, tänkte på och planderade inför.


    Vi försöker bli gravida nu och det är ett stort mål, fast det känns ändå långt bort eftersom jag inte är gravid idag, då kan man inte längta på samma sätt känns det som.


    Vi har precis bokat in en spa/bröllopsweekend i november att se fram emot och funderar på att börja titta på bostadsrätter om det kommer ut några där vi önskar bo.


    Håller med karamell om att man behöver planera in saker att se fram emot! Satsa på det :)


    ja vi är där vi också. men som du säger så törs man inte längta till det. jag är ju inte gravid ännu och det känns så långt borta och som att alla runt om en nu blir gravida vilket gör hela vardagen och allt runt om det mycket jobbigare för man vet vad man vill nå fram till. Men detta är ju inget man kan skynda fram utan det får ju ta sin tid. därför behöver jag något annat att göra för jag tänker mig galen på det här med bebis.
  • Anonym (nu då?)

    Oj tack alla för alla tips. Det finns ju tydligen massor att göra. tyvärr så gör det ju hela saken värre att vi försöker bli gravida nu som några gav som tips. Två månader har bara gått så jag kan väl inte gnälla ännu. Men mycket av tankeverksamheten går åt till det tyvärr. man stressar upp sig och tänker om det inte kommer gå osv. Så därför behöver jag bara lägga det på hyllan och ta det lite lugnt.
    Sätta igång med en hobby som verkligen tar tid. problemet är att jag jobbar treskift så det är väldigt svårt att få in saker.

    Men innan bröllopet så pysslade jag, sydde, virkade och så. kanske ska ta tag i det igen. träningen har jag även satt igång med på riktigt igen men syrran skrämde mig och sa att det kan vara svårare att bli gravid om man springer för ofta.
    Erfarenheter av detta tack?

    Något mer måste jag nog nästan göra. har försökt bokat in en resa i oktober också men den vet vi inte om den blir av än då vi inte fått igenom våra semesteransökningar än.
    svårt det där.
    Men verkligen TACK för alla tips. Har ni fler får ni gärna komma med dom.

  • Kaffegrus

    Eftersom du försöker att baka bebis kan du ju "planera" föräldraskapet..? Eller göra sig mer redo för är kanske ett bättre sätt att uttrycka sig. Jag älskar sånt och läser ibland lite om olika sätt att starka självkänslan hos barnet, hur jag borde tänka kring kost och träning, vad jag borde undvika eller ha/göra mer av, hur man får en trygg anknytning, hur man kan främja mentaliseringsförmågan, hur man hanterar konflikter med barn osv. Trots att vi inte rikgtigt planerar bebis helt än.

    Nu kanske detta låter lite överdrivet, folk har ju klarart av att uppfostra barn i alla år, men jag tycker ändå om att de beslut jag i framtiden gör som förälder är övervägda och baserat på mer än tycke och så kallad sunt förnuft. Annars kan du kanske pyssla ihop bebissaker?

    Det är heller inte något jag tycker alla måste göra, men då jag älskar att planera saker, så är detta min nya grej. 


  • Anonym (nu då?)
    Kaffegrus skrev 2013-08-05 19:29:07 följande:
    Eftersom du försöker att baka bebis kan du ju "planera" föräldraskapet..? Eller göra sig mer redo för är kanske ett bättre sätt att uttrycka sig. Jag älskar sånt och läser ibland lite om olika sätt att starka självkänslan hos barnet, hur jag borde tänka kring kost och träning, vad jag borde undvika eller ha/göra mer av, hur man får en trygg anknytning, hur man kan främja mentaliseringsförmågan, hur man hanterar konflikter med barn osv. Trots att vi inte rikgtigt planerar bebis helt än.

    Nu kanske detta låter lite överdrivet, folk har ju klarart av att uppfostra barn i alla år, men jag tycker ändå om att de beslut jag i framtiden gör som förälder är övervägda och baserat på mer än tycke och så kallad sunt förnuft. Annars kan du kanske pyssla ihop bebissaker?

    Det är heller inte något jag tycker alla måste göra, men då jag älskar att planera saker, så är detta min nya grej. 
    jo jag gör ju det. pysslar bebissaker alltså. men det börjar ju bli lite jobbigt nu när man inte vet OM man ens kan bli gravid. jag känner redan efter bara någon månad att jag börjar tappa hoppet lite. Man kan ju inte riktigt gnälla än men det känns ändå jobbigt. Men som du säger det är ju bra att läsa på sådana saker och göra det bästa utav det.
    kanske borde köpa lite böcker.
  • Kaffegrus

    Inom första månaden 25 procent Inom sex månader 60 procent Inom nio månader 75 procent Inom 12 månader 80 procent Inom 18 månader 90 procent
    Kanske detta hjälper lite på ditt hopp Vet inte hur säker källen är, men den ska visa hur många som blir gravida inom en viss tid med försök (hämtat härifrån). Det skulle alltså varit mer konstigt om du blev gravid efter en månad än att du inte är det. Ta det lugnt än så länge Stress gör det bara värre. Njut av tiden medan ni försöker! 


  • TheD

    Jag tyckte det var skönt att det var över så att jag fick lägga mig och sova :) Helt ärligt så är inte bröllop så himla speciellt ;)

  • Sanct

    Jag vet själv hur det är att bara gå runt och vänta på att få det där pluset medan alla andra runt omkring helt plötsligt är gravida.
    Jag och min fästman försökte i runt ett år innan något hände och hade faktiskt vänt oss till en privatklinik för att kolla så allt var som det skulle, jag är 29 och han är 30 så vi började bli lite stressade. Och då när vi väntade på vår läkartid så uteblev ÄNTLIGEN mensen.
    Det är otroligt jobbigt att gå runt och "vänta" på att få bli gravid och tusen hjärnspöken hinner ifatt en och vi som hade försökt så länge pratade om att lägga pengar på IVF och sen om inte det gick adoption istället för bröllop.
    Väntar nu en liten pojke i slutet av september, och mitt råd är precis som tidigare skrivits att försöka ta det lugnt och tänka på annat.
    Det kommer ordna sig på ett eller annat sätt, du kommer bli mamma. :)

  • Anonym (nu då?)

    tack så mycket för rådet.

    jag vet att jag måste tänka på annat och det ska jag lyckas med. steg ett är att inte hänga upp livet vid internet. har dragit ner markant på tiden där. att alla lägger ut ul-bilder och bilder på söta bebisar gör ju inte saken bättre så nu tog vi bort det stressmomentet.
    Och nu ska jag försöka göra det bästa utav det. leva i nuet och lära mig att bara vara. hoppas det funderar.

  • FruForsmark
    Anonym (nu då?) skrev 2013-08-06 16:33:55 följande:
    tack så mycket för rådet.

    jag vet att jag måste tänka på annat och det ska jag lyckas med. steg ett är att inte hänga upp livet vid internet. har dragit ner markant på tiden där. att alla lägger ut ul-bilder och bilder på söta bebisar gör ju inte saken bättre så nu tog vi bort det stressmomentet.
    Och nu ska jag försöka göra det bästa utav det. leva i nuet och lära mig att bara vara. hoppas det funderar.
    Ja alltså läs inte gravid och bebistrådar på nätet och försök att distrahera dig från sådana tankar som att det "kanske inte går". När vi skulle sätta igång så blev jag as nojig för att det inte gick på första försöket (alla andra förklarade ju så glatt att det gått direkt för dem) så efter det lade jag ner internet och unnade mig lite egentid med mysmiddagar med mannen, trevliga kvällar med vänner och avslappnande tid i badkaret. Nu sitter jag med magen med en sparkande liten filur :) det tar den tid det behöver men fram tills dess så finns det ingen anledning att jaga upp sig.
  • Anonym

    Jag hoppas, för era framtida barns skull, att det kommer till för att det är älskat och efterlängtat, inte för att mamman inte har någon hobby att lägga sin tid på när bröllopet är över. Jag är själv barn till föräldrar som har mig som "intresse" och tidsfördriv, och det är inte roligt när du passerat 11 års ålder. Börja träna istället, om du känner att det finns för mycket tid i ditt liv, eller engagera dig som volontär för typ röda korset. Då får du också känna dig behövd samtidigt som du kan lägga precis hur mycket tid som helst;)

  • Anonym (nu då?)
    Anonym skrev 2013-08-07 07:25:43 följande:
    Jag hoppas, för era framtida barns skull, att det kommer till för att det är älskat och efterlängtat, inte för att mamman inte har någon hobby att lägga sin tid på när bröllopet är över. Jag är själv barn till föräldrar som har mig som "intresse" och tidsfördriv, och det är inte roligt när du passerat 11 års ålder. Börja träna istället, om du känner att det finns för mycket tid i ditt liv, eller engagera dig som volontär för typ röda korset. Då får du också känna dig behövd samtidigt som du kan lägga precis hur mycket tid som helst;)
    det är väl klart att jag skaffar barn för att jag vill ha barn och inget annat. Problemet är att jag måste hitta något annat att göra när bröllopet är över. barn försöker vi ju redan med som sagt. Nu var det mer andra saker jag frågade om råd efter.
    barn har vi planerat sen förra våren. vi har längtat som galningar men vi har valt att vänta på grund av att vi ville vara gifta först och vi ville ha bättre med pengar och inte vara nyfärska ut från skolan och in på arbetsmarknaden.
    Nu är den tiden och vi kan inte annat än längta efter en liten. Så därför kör vi. För att vi längtar efter ett barn och nu är det perfekt.
  • Anonym (nu då?)
    FruForsmark skrev 2013-08-06 16:52:37 följande:
    Ja alltså läs inte gravid och bebistrådar på nätet och försök att distrahera dig från sådana tankar som att det "kanske inte går". När vi skulle sätta igång så blev jag as nojig för att det inte gick på första försöket (alla andra förklarade ju så glatt att det gått direkt för dem) så efter det lade jag ner internet och unnade mig lite egentid med mysmiddagar med mannen, trevliga kvällar med vänner och avslappnande tid i badkaret. Nu sitter jag med magen med en sparkande liten filur :) det tar den tid det behöver men fram tills dess så finns det ingen anledning att jaga upp sig.
    ja jag har börjar undvika det. ska inte läsa något sådant alls och tänker definitivt hålla mig borta från familjeliv. kommer nu att börja ta itu med en del utav tipsen ni alla gett mig så ska vi se om jag kan komma på andra tankar. tänkte först och främst börja inreda hemmet precis som vi vill ha det.
    så jag tänker inte jaga upp mig. och så tänkte jag ge det här med mindfullness en chans. makens arbetskollega håller på mycket med det så ska se om man får ut något av det.
Svar på tråden Vad gör man nu då?