Hederstärna

Vi har två tärnor. Vi har gett dem bidrag till deras kläder, trots att vi inte hade några specifika krav mer än "enligt klädkod och gärna i någon av de fyra färgerna som finns i temat, men inget tvång", de bad om ekonmiska bidrag (från början hela summan) och vi orkade inte tjafsa om det.
Buketterna står vi för. Hade de inte bett om ekonomiska bidrag till sina klänningar hade jag gärna gett dem något litet som tack för hjälpen men nu blev det här en stor grej eftersom en av dem ansåg att det var standard att brudparet stod för klänningarna, oavsett ifall man hade mycket krav eller, som i vårt fall, inga egentliga krav alls.
Mitt råd är att göra som ni själva vill, ställ krav därefter och framförallt var övertydliga med vad ni vill ge och vad ni vill att de står för och gör det i god tid. Det är ingen kul diskussion att ta när allt är bestämt och klart.
Jag ångrar mest av allt att jag inte var övertydlig från start med mina tärnor, då hade vi undvikit en massa jobbiga diskussioner nära inpå bröllopet som har varit väldigt jobbiga och tärande.

Ja, det är lite konstigt, det tyckte vi också, och ganska oförskämt. Som att man ser sin chans att spara lite pengar eller få en ny klänning. Men nu är det överstökat och även om det inte var en ultimat lösning så var det den bästa just då, för jag orkade verkligen inte bråka.
Vi kan säga så pass mycket att om jag skulle göra om mitt val av tärnor så hade det nog sett annorlunda ut idag.

Tärnornas uttalade ansvar har varit att vara med mig under bröllopsdagen och vigsel-relaterade uppgifter såsom hålla bukett. De har själva sett möhippan som en del av uppgiften (har inte haft den än, men har hört en av dem beklaga sig över hur mycket jobb det har varit). Sedan har jag bett dem att hjälpa till med exempelvis att hälsa gästerna välkomna i kyrkan, visa platser, etc. eftersom jag kände att jag kunde begära det när de bad om pengar av mig. Annars hade jag inte haft det som "krav".

Men det är uppenbart att vi hade väldigt olika syn på tärnuppdraget och medan jag såg det som en ära, något jag hade varit stolt över att få vara, så såg de (eller främst den ena av dem) det som ett nödvändigt ont som ens vänner tvingar en att genomlida. Har flera gånger fått höra om hur jobbigt det är och jag kan nog tyvärr säga att vår vänskap aldrig kommer vara densamma efter detta äventyr. Kanske lika bra, nu är det bara 10 dagar kvar och jag bestämde för ett tag sen att min fokus ligger någon annanstans :)

Odhelia: det är inte en svensk tradition att man går in med sin pappa så en del prsäter kan reagera på det, dock har jag förstått att det börjar bli allt vanligare och efter att kronprinsessan gjorde det så är det nog få som tycker att det är ovanligt eller konstigt.
Gällande ordningen för hur alla går in så är min erfarenhet att det får man göra som man vill. Vi har en i Sverige, ovanlig ingångsordning med tärnor och marsalker som går först och vi sist (i Sverige går man traditionellt i ordningen: brudnäbb och sen brudpar följt av tärnor och marsalker) och vår präst var positiv och samarbetsvillig oavsett hur mycket vi ändrade oss :)
Så jag tror inte att det ska vara några problem att gå in i den ordningen!