Överlever ett förhållande & blivande äktenskap utan sex??

Visst kan ett äktenskap överleva utan sex! Men då liknar det kanske mera ett vänskapsförhållande eller bror-syster-förhållande. Säger inte att det är fel, bara att det kanske inte är vad man tänker sig i ett kärleksförhållande.

I alla relationer går sexlusten upp och ner. Sömnbrist, stress, sjukdom, husrenovering, studier, nytt jobb, jobbiga släktingar, småbarn, tonåringar, gamla föräldrar.... allt möjligt påverkar. Som flera ovan skrivit, så behöver ni, båda, komma fram till vad det är som gör att ni inte har sex längre. Tänder ni inte på varann? Eller handlar det mer om vana?

Om ni kommer fram till att båda vill, men ingen "orkar", så är det precis som att börja träna på gym: bara att boka in i kalendern och sätta igång! När man har sex föds lust till mer. Utan sex, dör lusten till slut. Och det behöver inte vara avancerat eller exotiskt på något sätt, bara ni båda två tycker om det och det känns bra, utan krav, bara fyllt med mycket kärlek, närhet och respekt. Då kommer lusten tillbaka och ni vill båda ha mera sex igen. Det finns ju inget härligare än att längta riktigt mycket efter fysisk närhet med sin älskade!!

Att ha sex ger många positiva bieffekter: du blir full av härliga må-bra-endorfiner som gör dig lycklig och avslappnad, du får bättre sömn och du stärker ditt band till din partner vilket gör att ni båda blir mer nöjda, sammansvetsade och synkade med varandra. Egentligen finns det inga negativa bieffekter alls, förutom möjligtvis att det kan ge lite "träningsvärk" om man är riktigt aktiv! 

Lycka till!!

Det är inte lätt att "bara göra det" och jag fattar precis vad du menar med musslan som sluter sig. Jag levde i många år i ett sånt förhållande, men det fanns oxå flera orsaker till att vi inte hade sex och dem var vi medvetna om båda två.

Jag tänker och tror att ni måste börja med att prata. Det är ganska jobbigt och genant, men nödvändigt. Ni behöver komma fram till vad det är som gör att ni inte tänder på varandra längre. I mitt fall berodde det på att jag inte älskade honom längre, i alla fall inte som en man, utan mer som en bror eller vän. Och dem har man ju inte sex med, alltså tände jag inte på honom. Nu hoppas jag att det inte är så i ert fall, men jag räknade upp en hel massa förslag på anledningar i mitt förra inlägg som det kan bero på. Hur som helst, så behöver ni komma fram till att ni båda skulle vilja ha sex, men inte har ork eller initiativ till det.

Sen när det gäller att "bara göra det".... En söndagmorgon när ni sovit ut, lägg dig nära honom, och kramas. Se till att ni har hudkontakt. Pussa honom på kroppen. Krafsa honom i håret. Smek hans mage. Massera hans ben. Eller vad han nu gillar... Visa honom att du vill vara nära. Ta på honom på ett ömt och kärleksfullt sätt. Låt honom märka att du tycker om att ta på honom på just det sättet. Om han inte är ett isberg, så kommer han att bemöta dig med samma sak. Och kanske blir det "bara" kramar och smek denna gång, men kanske leder det oxå till nånting mer. Och nästa gång ni är i närheten av varandra, så ger ni varandra en kram, en klapp, en puss, ett busigt nyp i rumpan... och bygger upp någonting som kan få komma när det ges tillfälle. Om ni inte har (små)barn omkring er och är hemma en dag på helgen, finns det ju inget som säger att ni inte kan mysa lite mitt på dagen!

Nu lägger jag ansvaret på dig att ta tag i det, men det beror ju på att det är du som skriver och du som känner att det är ett problem. Han kanske tycker precis likadant men hans version har jag inte. 

Jag hoppas verkligen att det löser sig för er.