Arbetslös och hopplös?

åhhh vännen vet precis hur det är!! 
jag har oxå ett superakademikeryrke och tog ut examen för två år sedan, jobbade på Ica och sökte jobb, fick sen ett vikariat (fem mån efter examen) inom mitt yrke där jag blivit kvar i nästan två år. Har hela tiden vetat att vikariatet skall ta slut nu 1/9 men det är så tråkigt att söka jobb så jag började i juni att leta. MEN PÅ SOMMAREN FINNS DET INGA JOBB ATT SÖKA. Det har inte kommit ut särskilt mycket jobb, rekryterarna har segat och skjutit på ansökningarna för de skall ha semester. Och de intervjuer man går på behöver inte leda någonstans. Denna veckan skulle vara min sista vecka på jobbet men igår fick jag reda på att jag får stanna, en person sa upp sig och de fastanställer mig :) 

Under hela den här stressen som blivit har jag tänkt att det bara behöver vara en som säger ja, alla kommer inte säga ja till mig men det spelar inte någon roll för jag skall ju bara ha ETT jobb. 

Alla ströjobb och timanställningar du får är ju jättebra, det är ju typ alltid erfarenhet som de vill ha på intervjuer. Så du måste ta projektanställningar, vikariat, timanställningar, praktik, osv för att bygga upp erfarenhet inom området. Detta har du säkert redan förstått men jag säger det ändå. Väldigt få av mina akademikervänner fick nåt annat än manpower-konsultjobb direkt efter examen, så det är bra att börja i den änden. Två år senare är nästan alla från min utbildning (ekonomi) fastanställda, men de jobbade på proffice och manpower i mer än ett år först. Fastanställning var inte att tänka på direkt efter examen tyvärr, om du inte hade erfarenhet från innan..

Du borde se om du kan få hjälp hos AMS eller facket (om du är med i nåt) eller liknande med CV-granskning så du får lite tips om hur du sticker ut, vad du skall pusha på.

Det verkar också helt sjukt att du skall kunna leva på 2000 kr i månaden! Kan du inte få socialbidrag då? 

Det dyker snart upp något!! Håller tummarna för dig!

 

Jag förstår precis hur du känner dig!

Har själv också varit arbetslös i tre månader nu och vissa dagar känns så j**la hopplösa. Jag har en yrkeshögskoleutbildning med inriktning mot projektledning av event och hade tur och fick en projektanställning direkt när jag tog examen förra året. Min fästman fick i samma veva jobb i vår gamla hemort i norrland och jag fortsatte jobba i Stockholm och vi hade ett distansförhållande i ca ett år. När mitt kontrakt gick ut valde jag att flytta "hem" igen för att komma närmare familjen, min fästman och gamla vänner. Problemet är att mitt yrke är lite snävare här i norr än i Stockholm, vilket gör utbudet av jobb mycket mindre. Men jag höll huvudet högt i början och har sprungit på intevjuer, mejlat och pratat med olika typer av företag... men INGET napp.

Jag hade turen och fick min a-kassa att fungera omgående. Men det är inte mycket pengar trots att jag haft en bra lön och jobbat ett helt år. Jag lever på strax över 10 000 i månaden och jag går precis runt, så jag har det på så vis bra (tycker så himla synd om dig... 2000 kr!!), men det finns inga pengar över till nöjen, eller andra utsvävningar.

Droppen kom när min fästman blev uppsagd från sitt jobb i början av månaden pga arbetsbrist. Han har rätt till någon form av ersättning så vi kommer gå runt, men det är inte roligt att sitta och vända på kronorna och inte kunna spara till bröllop...

Som tidigare skrivet i tråden så måste man ju hoppa på de där projektanställningarna, tim-jobben och göra sina hundår innan det börjar flyta (om man inte har supertur och supermycket kontakter). Men jag förstår din frustration att inte riktigt hinna visa vad man går för.

Gällande ekonomin så tror jag att du kan få någon form av extra bidrag från soc. Annars kanske du måste ta någon form av kassajobb medan du söker annat för att i alla fall gå runt...

Man måste försöka hålla huvudet högt och veta att det inte är fel på en själv. Men jag vet hur du känner. Idag är en sådan dag då det känns som att jag ALDRIG ska få jobb igen...

Förstår dig jag med. Min fästman och jag flyttade till Sverige från hans hemland för ett och ett halvt år sedan. Jag hade ett jobb som väntade redan två månader innan flytten, han är än idag arbetslös. Han har sökt över 100 jobb skulle jag tro, fått mindre än 5 svar, 2 intervjuer och allt har varit ett nej. Han fick praktisera (med en liten ersättning från försäkringskassan) på en firma där han verkligen trivdes i två månader, men när det kom till anställning sa chefen nej för att han behövde någon som pratar flytande svenska. Att fästmannen ändå klarat jobbet i två månader (han var den ende på företaget på den positionen) spelade tydligen ingen roll. 

Nu har vi turen att jag har ett ganska välbetalt jobb som får oss att gå runt varje månad. I och med praktiken har fästmannen fortfarande rätt till aktivitetsersättning vilket hjälper till i sparandet. Men den enda anledningen till att det blir ett bröllop nästa sommar är en oväntad, ganska rejäl skattåterbäring från det tidigare hemlandet som  kommer i vinter. Det är dock ändå frustrerande för hade han ett heltidsjobb hade vi kunnat spara en lön i månaden, ha ett riktigt drömbröllop samt ha råd med en bröllopsresa. 

Hoppas verkligen att det kommer att lösa sig innan året är slut. Och hoppas att det löser sig för er med! Det är så frustrerande och man känner sig så hjälplös som arbetslös när man får nej på nej på nej.  

Om du har möjlighet så se till att du får komma till en jobbcoach via arbetsförmedlingen. Jag hann inte ens gå färdigt innan jag blev erbjuden min första fastanställning på 100%!

CV't och personliga brevet, både innehållet och utseendet är sjukt viktigt för att de ens ska vara intresserade av att läsa. Första personen jag skickade mitt nya CV till erbjöd mig jobb. :)

Lycka till!

Min pojkvän och jag bor ihop, och han tjänar för mycket för att jag ska få några bidrag. Vi är inte så noga med att vi ska betala hälften var, så den lilla inkomst jag får räcker så långt det går, sedan betalar han resten. 
Jag har många olika saker på mitt CV eftersom jag jobbat med allt möjligt sedan studietiden, och det brukar vara det som fångar intresset. Men jag mår dåligt när jag inte får ha något säkert att gå till under en längre period.Det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit inlägget. Situationen är precis likadan för oss. Jag pluggade i Uppsala, min pojkvän fick jobb på hemorten och jag kände mig så ensam kvar att jag flyttade efter när jag hade pluggat färdigt. Här finns det inte alls mycket jobb inom mitt yrke, men jag vet att jag behövs om jag får komma in på rätt ställe. Och jag vill verkligen inte flytta för att få jobb, för nu har jag familjen och min pojkvän i närheten igen. 
I flera dagar har jag bara gråtit för att allt känns hopplöst. Jag skrev ett mess till min pojkvän och sa att om inte jag får jobb inom några veckor så blir det ingen bröllop, för vi har inte råd. Han tröstar mig alltid och säger att allt kommer ordna sig, men jag vet inte hur. Man försöker ju vara stark och låtsas som att det inte biter på en, alla nej, men de gör ju det. Jag har alltid varit glad och inte låtit något dra mig ner, fast nu orkar jag inte kämpa emot. Det enda som motiverar mig nu är att om jag hittar ett jobb så kan vi gifta oss som vi tänkt. Så jag lägger lite extra krut på ansökningarna och hoppas att det är vad som krävs. Jag är bara rädd att om jag går hos en jobbcoach kommer de fösa in mig någonstans där jag inte vill vara, ett jobb jag inte har utbildning för eller något. Att de bara vill ha en bonus för att få mig ur systemet medan jag får ett städjobb. 
Det kanske är dags att jag ber om hjälp med mitt CV. Jag har hela tiden tänkt att mitt CV är superbra eftersom jag är språkbegåvad och brukar hjälpa familj och vänner med deras CV:n när de söker jobb. Men mitt kanske behöver lite extra kärlek eftersom jag söker en helt annan typ av jobb än vad de gör. 

Min jobbcoach tvingade mig inte att söka eller så, det kändes lite mer som en utbildning "såhär gör du för att synas och få större chans att få de jobb du eftersträvar", typ :D
Adecco(Karlstadskontoret) gick jag hos i alla fall och var väldigt nöjd med dom. :)
Det är även mycket träning inför jobbintervju, hur man ska uppföra sig, vilka frågor man ska ställa osv.

Jag får kolla vilka jobbcoacher som finns i min stad och höra av mig till dem. Det kan ju i alla fall inte gå sämre än vad det gör nu :)

Min fästman får hjälp av arbetsförmedlingen. Det är inte så illa faktiskt, de försöker inte tvinga honom till att ta butiksjobb eller städjobb eller annat skit, utan håller sig till IT som är hans erfarenhet och intresse. De tipsar om jobb ibland som han måste söka för att behålla sin ersättning, men det är alltid jobb som passar honom bra. Det kanske är just unga personer utan utbildning och erfarenhet som "tvingas" söka andra jobb? 

Jag är precis som du med CV. Har alltid haft ett starkt CV och är noga med språket. Men fick en massa bra tips av en rekryterare som kom till vår skola och kunde ytterligare skruva till det för att stå ut. Jag har även googlat en hel del och fick tag i en bra mall som jag härmade, och läste en blogg (visserligen amerikansk men ändå) om just CV-uppbyggnad. Några tips jag kan ge dig (några kanske du redan vet):

- Ströjobb som inte är relevanta för det du söker - ta bort från CV:t
- Kortare jobb med ungefär samma arbetsuppgifter - skriv ihop till en post
- Ha en kort förklaring under varje jobb/utbildning/kurs över vad du presterat, ansvarat för, lärt dig, ca 3 meningar.
- Använd en gnutta färg (läsbar i svartvit utskrift!), t.ex. i ditt namn, i varje rubrik - det får texten att bli mer levande.
- Har du speciella kompetenser? Ha en ruta med dina "kompetensord"
- Ha INTE MED GYMNASIET på ditt CV. Eftersom du läst en högre utbildning (gissar Master eller liknande om du pluggat i 5 år!) så är det helt irrelevant att ha med gymnasietiden. Är det något specifikt du gjort under gymnasiet eller fått pris/blivit utnämnd till/ansvarat för... ja, då kan du ha med det i någon form av "Övriga meriter"... om det är relevant för det jobbet du söker alltså.

Jag kan även tipsa om att i början av CV:t skriva ihop en summering/profil av dig själv som highlightar dina styrkor och det jobb du är ute efter.

Om du är van att använda sociala medier kan jag också tipsa om LinkedIn. Där kan du både hitta jobb, skapa kontakter och få fler idéer till CV:t.

Jag har gett Arbetsförmedlingen tillåtelse att ge ut mina uppgifter till de som söker någon med min profil, så det är en ansenlig skara som har ringt och frågat om jag vill jobba som lärare eftersom jag läst språk i början av min studietid. Men det har inte varit några "riktiga" jobb, alltså jobb jag är utbildad för. Tack för tipsen! Jag ska svälja min stolthet och be om hjälp, kanske se på mitt cv som en arbetsgivare istället för en korrekturläsare. 

Sedan jag skrev senaste inlägget har jag blivit erbjuden några intervjuer till, denna gång i större omfattning och för jobb som jag verkligen vill ha. Det känns superhäftigt, och bara det gör att jag vågar hoppas lite mer. Igår satt jag med min mamma och mina systrar och tittade på klänningar, det kändes som ett steg i rätt riktning, mot att faktiskt få bli fru till min fina pojkvän.