Arbetslös och hopplös?
Förstår dig jag med. Min fästman och jag flyttade till Sverige från hans hemland för ett och ett halvt år sedan. Jag hade ett jobb som väntade redan två månader innan flytten, han är än idag arbetslös. Han har sökt över 100 jobb skulle jag tro, fått mindre än 5 svar, 2 intervjuer och allt har varit ett nej. Han fick praktisera (med en liten ersättning från försäkringskassan) på en firma där han verkligen trivdes i två månader, men när det kom till anställning sa chefen nej för att han behövde någon som pratar flytande svenska. Att fästmannen ändå klarat jobbet i två månader (han var den ende på företaget på den positionen) spelade tydligen ingen roll.
Nu har vi turen att jag har ett ganska välbetalt jobb som får oss att gå runt varje månad. I och med praktiken har fästmannen fortfarande rätt till aktivitetsersättning vilket hjälper till i sparandet. Men den enda anledningen till att det blir ett bröllop nästa sommar är en oväntad, ganska rejäl skattåterbäring från det tidigare hemlandet som kommer i vinter. Det är dock ändå frustrerande för hade han ett heltidsjobb hade vi kunnat spara en lön i månaden, ha ett riktigt drömbröllop samt ha råd med en bröllopsresa.
Hoppas verkligen att det kommer att lösa sig innan året är slut. Och hoppas att det löser sig för er med! Det är så frustrerande och man känner sig så hjälplös som arbetslös när man får nej på nej på nej. 