• Anonym

    Överreagerar jag?

    Hej alla ni där ute=)!

    Jag köper alltid present till min fästman när han fyller år, när han tog examen, när jag har varit utomland köper jag alltid något till han. Dock verkar han "glömma" och ge något till mig när jag fyller år osv. Blir jag som bara så ledsen att jag inte kan få någon gåva som visar en omtanke. Jag skäms till å med för å berätta för mina vänninor att jag inte fick något när jag fyllde år sist. Det är ju dumt att behöva påminna honom.....Eller så är det bara jag som är löjlig som reagerar över en sån sak. Någon som sitter i samma sits?/kram 

  • Svar på tråden Överreagerar jag?
  • Anonym

    Tack snälla rara för era kloka ord=)Uppskattas verkligen. Kan bara poängtera att jag personligen inte riktigt gillar att behöva säga till för att få blommor lr någon present. För då känns det som att jag har tvingat honom till det och att han tänkt på det själv. Jag hade uppskattat om jag hade fått ett vykort där han skrivit några rader eller gett mig en hemmagjord present. Det är tanken som räknas. Blir så ledsen över att nu när jag fyllde år i sommar så träffades vi innan min födelsedag sen skulle jag resa iväg  och sågs först efter 3 veckor. Jag fick inte något innan eller efter. Det enda jag fick var ett sms där han skrev hur mkt han älskade mig och bla bla. och önskade mig en toppen födelsedag. Men hallo jag är faktiskt din fästmö och vi ska gifta oss, bete dig inte som om jag vore din kompis. Hänger ni med på principen? Dem är väl inte överlag så duktiga på i hans familj att ge bort presenter till varandra. Jag fick en gång en begagnad  handväska av hans mamma för hon tyckte att hon inte hade användning av den. Kan påpeka att det kändes skitjobbigt och ta emot den för varför ska jag gå runt med en begagnad handväska. Om hon nu ville ge mig en gåva för jag är hennes svärdotter kunde hon väl åtminstonde köpt något. Förlåt att jag nu drog in något. Men känner mig som en vulkan inombord som bara vill koka över. =/=/=/

  • Anonym

    Självklart är kommunikation a och o i ett förhållande, vi har en god kommunikation. Dock är det nog jag som har ett hinder att jag inte vågar dra upp den här saken angående presenten. Ska nog lägga de på hyllan och ta upp de när vi ses nästa gång, då vi har distansförhållande.
     
    Visst man kan inte läsa varandras tankar, men man kanske borde vara mer uppmärksam när det kommer till ett förhållande. För man är två i ett förhållande och man får ge och ta. Jag kanske inte ska köpa något nu när han fyller år i höst och bara gratta honom via sms. ?...

     Visst jag håller med om att det var en fin gest av min svärmor med väskan. Dock var situationen så obekväm när jag blev erbjuden den att jag inte kunde säga att jag inte ville ha den. För det är störigt att veta när hon sedan går och köper nya prylar till sig själv och ger mig sånt som hon inte vill ha kvar. Jag är ingen snobb som är ute efter de dyraste eller finaste, men jag hade aldrig kunnat ge något begagnad till min svärmor nu som situationen är, då jag och hennes son är förlovade..Det får mig å tänka" Vaddå är jag inte värd mer än att kunna köpa en handväska lr något annat i en lindex butik??.

    Tack för tipsen=) Jag ska nog avreagera mig med att städa och gå ut och gå en lång promenad

    Kraam 

  • Anonym

    Det känns bara fel att få något av just sin svärmor som är begagnad, jag kan inte rå för det men jag känner så helt enkelt. Jag hade inte brytt mig om hon hade köpt en väska för 15 kr eller 20 kr, de handlar inte om pris eller märke, bara att jag fick en väska som hon använt i några år och ville bara bli av med den och tänkte rent spontant att ge den till mig. Visst tanken är god hon var omtänksam och ville ge mig nått. Kanske blir min reaktion negativ för att jag växt upp i en familj där vi inte gett begagnade grejer till folk utanför familjen som vi inte känner väl. Min mamma hade aldrig någonsin kunnat ge sin svärdotter något av hennes gamla prylar. I alla fall jag tog emot den väskan och använder den, för jag fick den trots allt av min svärmor och jag vill inte skapa någon konflikt. 

    Tack för råden, kanske kan skicka iväg ett sms med å fråga vad som är naturligt för han och hur han upplever det när han får gåvor av mig. Bästa är ju att fråga så man inte lever i ovishet:P.
     

  • Anonym

    Oj!
    Detta är nästan min sambo i ett nötskal. Eller.
    Han tycker inte det är så viktigt. Han bryr sig liksom inte om vad jag köper till honom och han är jätteduktig när han väl ska köpa något. Men aldrig att jag får något på alla hjärtans dag eller så. Jag påminner honom inför födelsedagen men senast hade han INGA pengar så det blev ingen present. Han sköt upp det till senare. i somras (fyller år precis innan jul) så sa jag till honom att han faktiskt fick köpa något för han haft pengar ett par månader. Haha. Har också tjatat, tjatat, tjatat på honom om att spontanköpa blommor eller en chokladbit. 
    Jag är både den som kommer med alla smeknamn och den som är mest fysisk av oss och behöver närhet. MEN. Han har blivit avsevärt mycket bättre på det sen vi träffades och han vet att han inte är så mycket sådan och har först liksom gått emot att jag velat "ändra" på honom men han har mer och mer blivit som mig, kramig och pussig, och dessutom brukar han faktiskt säga att han tycker det är ganska mysigt att vi är sådana mot varandra. Så jag tror inte han känner sig så himla tvingad till det egentligen! :)
    Som många andra skriver så är det just kommunikationen som är viktig. Jag är mycket känsligare än min sambo och reagerar på småsaker. OFTA säger jag det till honom om det är något som stört mig ett tag.  På så sätt får han reda på det och innan dess kan han inte ändra det, eller ändra. Man får ju försöka mötas på mitten så att båda ska bli nöjda. :) 

    Men ja. Tror inte jag hade varit tillsammans med honom fortfarande om jag inte kunnat säga dessa saker till honom så att han faktiskt kan ändra på sig.

    Till våra födelsedagar denna rundan har vi dock bestämt oss för att köpa konsertbiljetter till varandra till två grejer vi vill gå på som klaffar ganska så bra med födelsedagarna. Då får båda se något, vi går tillsammans och vi har redan alldeles för mycket grejer så jag gillar detta mer! :D Tycker det är mysigare än en grej. Även om jag fortfarande gillar "paket" på sängen, en blomma eller dyl och kanske lite sång. :) 

Svar på tråden Överreagerar jag?