Oj!
Detta är nästan min sambo i ett nötskal. Eller.
Han tycker inte det är så viktigt. Han bryr sig liksom inte om vad jag köper till honom och han är jätteduktig när han väl ska köpa något. Men aldrig att jag får något på alla hjärtans dag eller så. Jag påminner honom inför födelsedagen men senast hade han INGA pengar så det blev ingen present. Han sköt upp det till senare. i somras (fyller år precis innan jul) så sa jag till honom att han faktiskt fick köpa något för han haft pengar ett par månader. Haha. Har också tjatat, tjatat, tjatat på honom om att spontanköpa blommor eller en chokladbit.
Jag är både den som kommer med alla smeknamn och den som är mest fysisk av oss och behöver närhet. MEN. Han har blivit avsevärt mycket bättre på det sen vi träffades och han vet att han inte är så mycket sådan och har först liksom gått emot att jag velat "ändra" på honom men han har mer och mer blivit som mig, kramig och pussig, och dessutom brukar han faktiskt säga att han tycker det är ganska mysigt att vi är sådana mot varandra. Så jag tror inte han känner sig så himla tvingad till det egentligen! :)
Som många andra skriver så är det just kommunikationen som är viktig. Jag är mycket känsligare än min sambo och reagerar på småsaker. OFTA säger jag det till honom om det är något som stört mig ett tag. På så sätt får han reda på det och innan dess kan han inte ändra det, eller ändra. Man får ju försöka mötas på mitten så att båda ska bli nöjda. :)
Men ja. Tror inte jag hade varit tillsammans med honom fortfarande om jag inte kunnat säga dessa saker till honom så att han faktiskt kan ändra på sig.
Till våra födelsedagar denna rundan har vi dock bestämt oss för att köpa konsertbiljetter till varandra till två grejer vi vill gå på som klaffar ganska så bra med födelsedagarna. Då får båda se något, vi går tillsammans och vi har redan alldeles för mycket grejer så jag gillar detta mer! :D Tycker det är mysigare än en grej. Även om jag fortfarande gillar "paket" på sängen, en blomma eller dyl och kanske lite sång. :)