Fler födda på 90 talet som skall gifta sig

Kul med en ny sådan här tråd! Jag startade en i april, men den dog ut efter en månad, haha :)

Jag är ju dock redan gift sedan 2½ månad tillbaka, men jag kanske kan vara här ändå? Det är fortfarande roligt att prata bröllop! 

 

Här är den, om någon skulle vilja läsa :) Men putta inte upp den, det är ju den här tråden det ska skrivas i nu!
 www.brollopstorget.se/Forum-27-86/m4289380.html

Haha, nåväl, allt är inte helt klart än, jag sitter fortfarande med de förbannade tack-korten 

Våran dag blev inte riktigt som vi tänkt oss, men bra ändå :) Nöjd kanske inte är rätt ord, men lycklig är jag!
Jag har skrivit en mycket lång berättelse här:
 www.brollopstorget.se/Forum-22-88/m4334502.html

Ja, men jag tror väldigt mycket handlar om inställning också :) Jag är ganska impulsiv, så saker blir sällan som jag tänkt. Och tack! :)

Haha, men hon har alltid sådant för sig i alla fall. Så det var ganska karakteristiskt av henne!

Vi hade inte berättat för någon utom mina tärnor som båda är födda samma år som jag (93) innan inbjudningarna kom ut. Min mamma var lite sur för att vi inte hade sagt något, men hon tyckte det var roligt ändå. Vi firade ändå 5 år tre dagar innan bröllopet och har bott tillsammans i över ett år (officiellt). Min pappa säger aldrig speciellt mycket, så jag vet inte vad han tyckte. Han var glad på bröllopsdagen i alla fall!

Svärfar var inte lika glad, och inte "riktiga" svärmor heller. Men de accepterade läget ganska snabbt, och svärmor hjälpte till då och då med saker som skulle fixas. Svärfars ogillande gick också över, men vi tror att det var hans fru som sa åt honom vad han skulle tycka egentligen. När min man bodde hemma så fick han aldrig ta ansvar för något eftersom att det var fruns barn som var bättre på alla sätt och vis. Han fick inte ens mata katterna. 

Alla andra har varit väldigt glada för vår skull :) Och det var nog inte så oväntat egentligen. Det är över 2½ år sen vi förlovade oss. Några har väl haft någon fråga här och där, men det har ändå varit accepterat.

Det är bara bland okända människor här på BT och andra forum som det har varit direkt negativa kommentarer annars. 

Det är ett tag sen, jag tror det var i januari. Det var många som skrev anonymt och då kan man säga mer än vad man bör. Jag fick många kommentarer som "Vill du inte bara ha festen?" "Du är bara 20, du är inte ens vuxen på riktigt än" osv osv. Men jag tror att det har varit ett par skiften bland medlemmar sen dess också, nu är det väldigt länge sen jag sett sådana kommentarer.  Min man är född 89 också så han är ju 25 nästa år ;)

Men det ska nog gå bra ska du se! Jag tror att min mor var accepterande delvis för att hon själv hade barn i min ålder. Makens föräldrar var äldre, så det kan ju ha något med saken att göra. Dessutom är de skiljda, medans mina föräldrar varit tillsammans i 24 år.

Men nu, efter bröllopet, finns inga sura miner alls. Och alla var glada under dagen :) 

Jag funderade på det, men ångrade mig. Jag tycker för mycket om riktiga blommor, och min bukett blev väldigt fin. Jag hade knappar i den dock tillsammans med blommorna :) Hittade några fina som låg här hemma. Och sen blev det några över när jag sydde brudklänningen också.

Ja, de är väldigt fina broschbuketterna :)
Jag hade rosa pion, vita rosor, lila orkidé och vilda blommor i form av rödklöver, hundloka, ängsvädd och blåklocka. Det är nästan så att buketten är det jag är mest nöjd med, förutom mannen jag gifte mig med såklart ;)

Haha, ja, det hade varit något det!
Tack så mycket :) Och ja, rödklöver hade vi även på tårta, i tärnbuketter och bordsdekorationer. Vi hade ju något av ett lantligt tema genom allting så en så pass enkel och vanlig blomma kändes passande. Dessutom växte de i överflöd där jag och min ena tärna plockade blommor 

Tack! Ja, jag är som sagt väldigt nöjd :) Dessutom har jag knappt bundit buketter förr, så jag får tacka mitt multi-kreativa sinne för formen, haha.

Jo men det kan jag göra :) Jag började sy på den i nvember förra året, och var inte klar förrens i vecka 24. Det är sju meter chiffong och tre meter sidenjaquard från min bortgågna mormors gömmor. Den vägde, med andra ord, ett par kilo  

Ja, jag ville ha en klänning med ärm och hög rygg, som dessutom inte fick mig att se än mer smal ut. Jag har aldrig varit vän med min undervikt så jag ville ha en klänning som la på något extra kilo. Behöver jag säga att det var omöjligt att hitta något sådant? Det och det faktum att min mormor var som en extra mamma för mig och gick bort alldelss för tidigt i lungcancer fick mig att härda ut under det halvår det tog att sy den. Väldigt roligt att fler uppskattar den, det tackar jag för :)

Vi hade 25-30.000, och 50 gäster. Något osäker på vad det blev exakt tillslut med bensin, extra blommor osv. Men vi höll oss inom budget :)

Vi bor i Gävleborg, och flyttar nästa vecka till en ny, mycket större, lägenhet. Vi har bott på 40 kvm i ett år med två katter, så det är efterlängtat, Jag pluggar. Just nu läser jag bara fristående kurser, men till våren hoppas jag på att komma in på lärarprogrammet. Förskolelärare ska jag bli.

Jag träffade min man via en gemensam bekant på internet för drygt 5½ år sen. Det var dessutom mitt i natten på MSN. Men sen höll vi kontakten, blev kära, träffades på riktigt och blev tillsammans. Under hela första året bodde vi 35 mil ifrån varandra, men sedan flyttade han närmare för att kunna plugga. Det blev lättare att pendla 22 mil istället för 35. Vi förlovade oss den 31/12 2010, och nu har vi bott tillsammans i mer än ett år. Ja och så gifte vi oss den 29/6 i år. 

Gör också en slags intresselista :)
- Katter (så klart), men egentligen har jag ett allmänt djurintresse.
- Textilhantverk (både syr, broderar, stickar, virkar och har ambitioner att lära mig knyppla)
- Hållbar livsstil. 
- Målning och teckning
- Böcker

Jag tycker även om musik, men jag har varken taktkänsla eller sinne för toner så jag lyssnar mest på andra  Främst Elvis, jazz och System of a Down.

Åh, vad roligt! Just nu bor vi i Gävle, men vi flyttar till Forsbacka (halvägs till Sandviken) nästa vecka.

Vad är det du ska tatuera? :) Jag ska gå ner till studion i nästa vecka och beställa en tid. Det blir min tredje.

 

Det är roligt att ha sådana som betyder något speciellt, även om jag kan tycka att det är lite väl mycket fokus på det nu för tiden. Det känns lite som att man "måste" ha en betydelse för alla man gör, men det tycker inte jag.

Jag har i alla fall en sugarskull på vänster axel som min man ritat upp. Och så har jag en orm och ett kvinnoansikte på höger vad, som jag själv ritat. Både jag och min man tecknar och målar :)

I november ska jag göra ett klassiskt pinupp-aniskte på andra axeln.  

Haha, ja, det är den! Vi bor på Sätra, mitt i studentområdet. Och nu är jag less på att inte få sova på helgerna 

Jag kommer gå till Queens. Har gjort de andra två på Custom Illusion, men nu har "min" tatuerare flyttat. Och i och med att jag vill ha en som är väldigt lik min sugarskull så känns det bäst med samma tatuerare. Han har lite speciell stil.

Det blir säkert jättefint med liljorna! Blommor gör sig verkligen väldigt bra :) 

Åh, vad roligt :D Jag ska gå till Rasmus, som ju som sagt är nytillkommen. Jag tror att han ströjobbar på lite andra studior också.
Men ja, absolut! Skicka ett PM till mig så tar vi det därifrån :) 

Jag tog min mans namn. Jag hette tidigare Eriksson, och det kädes inte så viktigt att hålla fast vid. Min man däremot har ett fint och lite mer ovanligt namn. Jag känner mig faktiskt mer som en individ med mitt nya namn, då det bara finns 9 personer som heter samma sak som jag.

Men ni ska givetvis göra som ni själva vill. Bry er inte om vad andra tycker. Mina föräldrar tog ett helt nytt namn, och det var många som höjde ögonbrynen. Men de trivs väldigt bra och det är huvudsaken :)

Såhär ser min vigselring ut. Har en slät silverring som förlovningsring till, men den ska nog bytas ut så småningom. Den börjar bli rätt sliten.