Rädslan av att närmaste familjen skulle Kunna förstöra vårat bröllop..är de värt det??

Jag hade nog satt mig ned med båda föräldraparen samtidigt och sakligt och bestämt förklarat för dem att det är vår dag och vi gör som vi vill, ni har haft er chans en gång i tiden, nu är det vår tur. Antingen gör ni som vi vill, eller så skiter ni i att komma.

Jag antar att ni gärna vill ha dem med, men de måste förstå att de inte handlar om dem, utan om er. Kanske kan de försöka slopa rivaliteten sig emellan och vara glada för er skull istället?

Prata med dem är tyvärr uteslutet. Då blir de ännu mer bråk och tjat. De fungerar nog med vanliga människor, dock inte våra föräldrar. De känns som vi måste göra de någon annanstans, långt borta. Känns så tråkigt då min dröm sedan jag va liten är ett mindre prinsessbröllop på ett slott.vill att våra dag ska bli ett fint minne för oss & en dag då vi kan slappna av och bara njuta vilket de inte blir om Jag ska gå och va rädd hela tiden att de brakar loss.....

Ni ska lägga upp det som ni vill ha det.
Och sen klart och tydligt tala om för era föräldrar att: det är så här vi vill ha det på vår dag, duger det inte så säg det nu så kan vi spara in kostnaderna på inbjudningskortet till er 

Det är inte dom som bestämmer hur, när eller om ni ska gifta er. ^
Så länge som ni betalar så är dom gäster på ER dag. Take it or leave it  

Åk iväg och gift er! Åk till ett fint hotell på annan ort och njut en hel helg med alla tänkbara lyxigheter! Massage, fin mat och vin och sova länge. Det hade nog jag gjort för att slippa allt under själva bröllopet. Sen kommer ni säkert få kraftigt med skit när ni kommer hem och berättar, men hade ni ju ändå en fantastisk helg :)

Hitta ett fint slott, bjud närmsta vänner och familj (strunta i era föräldrar) och ha ert drömbröllop men utan gnällspikarna. Det verkar ju som att de kommer att gnälla hur ni än gör och skillnaden på att ha ett litet bröllop på ett fint slott här i Sverige och att resa utomlanda är ju att här kan resten av vänner och familj kan vara med. Det är er dag och passar det inte era föräldrar behöver de inte vara med.

Tack snälla för alla era tips och råd. Jag skulle dock må ännu sämre om jag bara bjöd ex vänner. För även om vi är trötta på våra föräldrar vill jag inte göra dem lika ledsna som vi gör dem.. Vill heller inte bryta kontakten eller syälla till bråk. Så om vi ska gifta oss får vi pka utomlands och bara fokusera på oss själva. Utan vänner & familj. Trots allt så älskar vi ju dem och de betyder mkt. Men för att slippa all oro m.m känns nu enda alternativet att åka iväg..!

Vad tråkigt! Jag kan förstå att ni kanske hellre åker utomlands och gifter er istället. Hade det varit jag så tror jag dock att jag hade gjort som Chicita skrev; talat om läget för mina föräldrar och ifall det inte passar dem så behöver de inte komma alls. Även om det hade varit väldigt tråkigt då jag gärna vill ha med både mina och min sambos föräldrar :)

Såhär hade JAG gjort, men detta är bara ett förslag som kanske inte alls passar er.

Jag tycker att det låter fantastiskt fint att ha bröllopet på ett slott, med bara närmast sörjande, och är det så ni vill ha det så tycker ju jag att det är så ni ska ha det. Jag hade alltså:

Inte pratat mer med era föräldrar om saken, bokat slottet, bokat maten, köpt/hyrt klänning och frack (eller kostym eller frockcoute eller whatever) fixat och donat allt.

Sen skickat ut inbjudningar, när allt är klart, även till era föräldrar. Naturligtvis kommer det bli "gråt och tandagnisslan". Dina päron kommer höra av sig och tycka att det var fult gjort att inte säga något till dem och onödigt och dyrt osv osv.

Och på det svarar ni att ni inte trodde de skulle vara intresserade av detaljerna efter vad ni förstått tidigare, att ni inte vill prata om vad det kostat och kommer kosta, och bara be dom att respektera att såhär vill ni ha det, kom på festen och bara njut av att ha trevligt istället för att sitta och fundera på vad allt kostat och hur onödigt det är. Gör dom de när dom är bjuden hem till någon annan på fest liksom?

Hans föräldrar kommer höra av sig och vara upprörda över att ni inte inkluderat dom, att ni inte skickat ut save the dates, att inbjudningskorten såg så tarvliga ut och vad vet jag.

Och på det svarar ni att ni ville få allt precis som ni ville ha det och för rättvisans skull blandade ni inte in några föräldrar, inte för att ni inte uppskattar deras åsikter, men för att det är rörigt nog ändå. Och samma där att ni inte vill prata om kostnader, utan är mycket nöjda med hur det blev och att ni höll er inom en budget som ni själva satt upp och inte tyckte att ni behövde deras hjälp ekonomiskt.

Som sagt, detta är hur JAG skulle gjort, och vem vet, kanske blir ni glatt överraskade?

Haller med FrökenErika precis sa skulle jag gjort med!

Vi är inte riktigt i samma sits men det finns ett orosmoment som faktiskt kan ställa till med otrevligheter på fel dag.
Vår toastmaster är en mycket nära vän som vet precis hur det ligger till och han har sagt att han kommer hålla lite extra koll och utan tvekan be personen avlägsna sig från festen om det skulle behövas.
Vi ska inte behöva höra eller se personens missnöjdhet på vår dag och framför allt ska ingen annan behöva känna sig obekväm och gå hem pga detta.

Har ni ingen vän som kan göra något liknande för er om det skulle behövas?
Men OM ni kan så stoppa det redan innan genom att prata om det med era föräldrar...inte så lätt alltid, I know.

Helloj!

Har själv samma problem med släkt som riskerar att förstöra hela bröllopet. Inte så roligt om man lägger ner massa tid och pengar på att få allt som man vill ha det.

Efter att ha pratat och diskuterat säkert 1000 ggr med min sambo så kom vi fram till en bra lösning.
Vi kommer ha en borgerlig vigsel med 3 nära vänner som vittnen. Enbart vi, våra 3 vänner och vigselförättaren kommer närvara. Efter vigseln går vi och äter middag på någon fin restaurang och sen tar jag och sambon in på hotell över natten.

Och för att inte göra släkten galen så kommer vi ha en stor bröllopsfest helgen efter för att fira att vi gift oss.

På det här sättet får alla vara med på en bröllopsfest, samtidigt så får vi en helt egen dag som bara är vår och som blir precis som vi vill ha den. Om sen släkten förstör festen så gör ju inte det oss särskilt mycket eftersom vi då redan haft vår dag :)

Kanske kan funka för er också? Så slipper man känna att man bara har tråkiga minnen från bröllopsdagen.

Tack snälla snälla ni för alla idéer ni har.. Fröken Erikas är ju den verkliga tanken vi hade från början och som egentligen är de vi Vill. Men vi är verkligen så rädda för att de ska lägga kommenterar mot varandra. Bådas föräldrar. Bli oense . Och bådas kan bete sig verkligt illa rent ut sagt. Så de är det våga lägga en hel del pengar och fixa massa när jag vet att jag kommer sitta på nålar och va så spänd. Hör vad tragiskt allt låter men de är sant. Så hemskt hela situationen. Så hör man kompisar som planerar och gör allt tillsammans med sina Mammor. Alla är glada för deras skull. Känner mig så ledsen för allt detta. Hoppas ingen är i denna situation när de gäller erat bröllop. ...:((

Vi gjorde som Fröken Erika föreslog. I.ofr.s. är det mest min mamma som är svår (hon tycker också att saker inte ska kosta något,  och att det är "löjligt" att ha ett dyrt bröllop).

Hursomhelst så fixade vi allt, bokade och betalade allt själva. Föräldrarna visste om datumet rätt långt i förväg, men vi inkluderade dem inte i planeringen öht. De fick inbjudningskort precis som alla andra gäster.

Ska inte skriva ett maratoninlägg, men min mamma höll på med en massa tjafs INFÖR bröllopet, men jag vägrade lyssna på henns giftigheter. Jag sa lugnt och sansat till henne att bröllopsdagen är VÅR dag, och att hon kan hålla sina åsikter för sig själv. Kunde hon inte bete sig (utpressning, extrem giftighet) så la jag på luren eller åkte hem.

Ett boktips till alla som har krångliga mammor/pappor:
www.adlibris.com/se/bok/difficult-mothers-9780393081022
Apter, Terri: Difficult Mothers
Den handlar om varför föräldrarnas makt över barnen är så stor, trots att barnen är vuxna, hur man ska hantera en svår mamma osv.

Tillägg: jag glömde att skriva att jag tror att era föräldrar kan bete sig på er bröllopsdag. Min mamma betedde sig lite konstigt (det var dock bara jag som märkte det), men hon förstod nog inte det själv.

Om inte annat så kan ni ju säga till föräldrarna att ni förväntar er att de beter sig civiliserat på bröllopet, annars åker de ut!

Jag tror det lugnar era nerver om ni tänker ut en plan B i förhand. T.ex. berättar om läget för någon vän med pondus, och ber hen hålla koll på era föräldrar under festen.

Ja jag tror faktiskt inte att ni löser problemen genom att fly iväg ensamma. Ni står snarare där med två bexvikna uppsättningar med föräldrar och kanske en långvarig konflikt när ni kommer tillbaka.

Som jag skrev tidigare (men kanske lite snällare nu då  )
Ni ska se till att få den dag ni vill ha.
Och det bästa sättet är att på ett eller annat sätt göra klart för era föräldrar att ni är vuxna och det är så här ni vill ha det.
Ni vill gärna ha dom där på er dag (Er - inte Deras) men om dom inte vill gå pga att ni inte gör som dom tycker, tja då är det väl så. Ni ska inte tvinga dom. Men ni ska inte heller behöva dadda dom.
Och att bete sig illa mot er när bara ni är där - det är en sak. Men att bete sig illa famför andra människor, både släkt och okända... Tja det är en helt annan sak. Och de flesta har en spärr som gör att dom inte beter sig likadant då. 

De flesta skärper sig när det är skarpt läge. När ni står där och vigs tror jag att familjen kommer att tycka att det är fint och speciellt. Kör på 15 personer och försök att strunta i ev kommentarer. Fira efter ev middag med hotellnatt, champange etc. Lycka till!

Jag håller med de tidigare inläggen om att ni ska fira er dag så som NI vill ha den, på ett slott om det är så ni vill ha det.

Sedan misstänker jag att det här är ett problem som återkommer i er kontakt med era föräldrar. Därför skulle jag råda er att ta itu med problemet och börja sätta ner foten. Ni är båda vuxna människor som vet hur ni vill leva era liv. Nästa gång de beter sig oanständigt; Säg ifrån, säg att ni inte accepterar deras beteende och gå därifrån, alternativt be dem att åka hem om de är otrevliga hemma hos er.

Vid högtider blir alla familjemönster extra tydliga och nu har ni fått en utmärkt chans att ta i tu med det här en gång för alla. Jag har själv en manipulativ mamma och en gnällspik till pappa. Jag har lärt mig att välja vad jag delar med mig till dem och jag har även lärt mig att stå på mig och stå upp för mitt eget liv. Det har gjort hela relationen lättare.

Önskar er allt gott! 
:) 

Jag förstår ditt dilemma! Gud vad jobbigt. Såklart vill man ha med sin familj, det ser man ju som en självklarhet på bröllop! Jag har en syster som försökte övertyga oss om att vi skulle ha ett "exakt likadant bröllop som deras för deras var så bra" när vi berättade att vi förlovat oss. Hon gifte sig vid väldigt ungt. Det var typ 12 st på bröllopet. Dagen efter hade de en "fest" på verandan hemma hos mamma och pappa (där även bröllopsmiddagen var) för hennes barndomsvänner (min svåger är från ett annat land därav frånvaro från hans familj och vänner). Min syster tycker som sagt att vi ska ha ett budgetbröllop som de hade (vilket vi också vill ha) men skillnaden är att jag vill ha budget för att ha råd att bjuda vännerna som vi vill bjuda, hon tycker bara vi ska bjuda max 30-40 och typ bjuda på snacks om jag förstod henne rätt, för varför ska man lägga ner pengar på en bröllopsfest? Jag har planer på att få hjälp av familjen att göra så mycket som möjligt av buffén själv, men jag är rädd att hon, och mina två andra syskon, inte kommer hjälpa till speciellt mycket vilket känns tråkigt! 

Min andra syster har svårt för det sociala och hon klarar inte riktigt av sådana här sammankomster, men jag MÅSTE bjuda min familj. Jag pratar knappt med henne längre eftersom hon betett sig så dåligt och sårat mig väldigt mycket flera gånger med hennes beteende och ALLTID kommer hon undan för att "det är synd om henne" för hon har sina diagnoser. Jag hävdar dock att hon är vuxen och att hon inte kan bli ursäktad i all evighet. Hursom. 

Jag tror inte mina föräldrar bryr sig om HUR vi gifter oss. Om vi väljer stort eller litet. Dyrt eller billigt. Och jag är så himla glad över det eftersom jag tror mina syskon kommer reagera precis som dina föräldrar/svärisar. Jag tycker dock det är viktigare att ha föräldrarna med sig så jag förstår att ditt problem är "värre". Bl.a. kommer ju mina syskon reagera på om jag får hjälp med den ekonomiska biten, det vet jag i förväg (dock betalade mina föräldrar hela min systers bröllop är jag nästan säker på, utom ev. deras kläder/ringar + att de fick en bil i bröllopspresent och dessutom har min mamma alltid dåligt samvete för att "de andra" (aka syskonen) alltid får så mycket mer pengar och tjänster än vad jag får och hon alltid sticker undan lite pengar till mig när jag hälsar på under bordet (så länge jag är tyst så de andra inte blir sura). Dessutom är mina föräldrar alltid väldigt generösa när de har fester, bjuder många och med mycket mat och alkohol, engagemang och gästvänlighet så jag vet att de kommer haka på och hjälpa till när vi väljer vår bufféfest! 

Hur mina föräldrar går ihop med svärföräldrarna och hur mina svärföräldrar beter sig på bröllopet (skilda och min m2bs pappa är väldigt gubbig och tycker inte saker ska kosta) bryr jag mig blanka om. Jag vet dock att mina föräldrar och min blivande svärmor kommer sköta sig perfekt mot varandra oavsett vad de tycker, däremot är jag osäker på svärfar! Hursom så vet jag att min m2b inte bryr sig det minsta om detta. Han är väldigt lugn med varandra tycker och det rör honom aldrig ryggen. Det är lite det jag tycker om med honom att han är så trygg med sig själv på något vis och inte reagerar över om folk beter sig illa så länge han har kul (jag önskar jag kunde stänga av folks dåliga beteende så lätt!). 

Nu lägger jag ut en massa om mig själv istället för att råda dig. Men vill bara visa att jag är i båten bredvid. Visst förstår jag att ditt problem är större än mitt. Men. Jag har också saker som oroar mig med bröllopsval (ska jag ta emot pengar från mina föräldrar och ev. mina gudföräldrar (att jag fick de gudföräldrarna, som varit de mest generösa av syskonens sticker väldigt mycket i ögonen på mina syskon. de har dessutom inga egna barn så jag är lite som deras extrabarn och jag tror säkert att de skulle hjälpa till om vi la ut frågan lite snyggt) även om jag vet att det kommer bli sura miner från mina syskon och ska jag fixa buffé själv eller ska jag be om hjälp med det och iordningställande av lokal.) och jag tror det finns fler därute som har sina egna dilemman med vänner och familj! Jag hoppas min familj (och då främst mina syskon) skärper sig på dagen och inser att den är VÅR och att de gör allt jag skulle göra för dem ifall det var deras dag!

Och jag hoppas att dina föräldrar och svärföräldrar gör samma sak och att du, om de inte gör det, gör som min m2b och struntar i det. Det är din dag och du ska ha fantastiskt kul och fokusera annars på dina vänner och de som är där för att fira ER dag och gör den fantastisk! :)  

Jag tror lite på utspädningseffekten i sådana här sammanhang. Ju fler gäster ni har desto mindre kommer dina föräldrar att märkas :)Så om ni vill ha fler gäster än de 15 ni planerade från början så tycker jag definitivt att ni ska ha det.