Det här med barn,måste man skaffa barn för att livet ska bli komplett?
jag och min blivande är inte alls sugna,jag är 28 och han 29.
Nästan alla våra vänner och syskon har barn men vi känner inte det där suget efter att skaffa egna.
Jag tycker att man kan leva ett fantastiskt liv utan barn iaf.
Hur känner ni som inte har barn?kommer ni att skaffa eller är det någon mer än mig som känner likadant?
Hoppas ingen därute tar illa upp av mitt inlägg.
Tack stormhelen för ditt svar:)
jo jag vet att det inte är ett tvång,men säger man högt att vi ska nog inte ha barn,kollar folk på en som om man vore dum i huvet typ, tyvärr tycker alla i min umgängeskrets att man måste ju skaffa barn,annars är livet meningslöst..
vi kör vårt eget race och så får vi se om vi blir sugna nångång i framtiden.
Lycka till när du slutat med dina p-piller:)
Förstår inte varför/hur man kan tycka så..alla tycker inte om barn och det måste folk respektera.
tråkigt bara att folk inte kan hålla sina åsikter för sig själva.
har du mkt vänner med barn?`pressar/tjatar de på dig??
oops fick inte me hela texten..mina vänner med barn frågar i stort sett varje gång vi ses:när ska ni ha barn??och jag tycker det är jävligt tjatigt om jag ska vara ärlig
Det finns de som har svårt att förstå eller tom. tänka sig ett liv utan barn. De tror att man inte kan få ett komplett liv utan barn och att man senare kommer att ångra sig.
Men ingen annan än en själv kan ju veta vad som är rätt för just än själv.
Tråkigt att er bekantskapskrets inte förstår och har svårt att respektera era önskningar och ert val. Även om de tycker att ni är lite konstiga så skulle man ju önska att de respekterar era val som ni gör utan att hela tiden ifrågasätta.
Dock så tror jag att det är en vanlig reaktion när man bryter mot normer - Tyvärr! =(
kanske man ska börja svara så när någon frågar nästa gång.;).
jo risken finns ju,att om man väntar för länge blir det försent,jag är bara 28 än så länge,men kommer ju kanske inte att kunna skaffa barn i mer än max 10 år till..
Tiden får utvisa
Åh nu var jag på väg att skriva en lång radda, men insåg att det räcker med några rader.
Gör det som funkar för er, man kan absolut ha ett fantastiskt och innehållsrikt liv utan barn.
Nej, jag tycker inte att du är egoistiskt. Har inte uttryckt någott sådant i mina tidigare inlägg. 
Jag förklarade bara att många inte har förståelse för folk som inte vill skaffa barn och att den typen av reaktion antagligen är tämligen vanlig.
Barn är inte för alla helt enkelt.
Jag tycker att man ska göra det som är rätt för än själv och gå sin egen väg oavsett vad det gäller i sitt liv. Är det att inte skaffa barn så ska man inte skaffa barn.
Men tyvärr kommer man nog alltid att stöta på folk (oavsett hur gammla ni är) som undrar om ni har några barn och sedan reagera starkt när ni svarar "nej, och vi vill inte ha några"
Förhoppningsvis så blir det mer accepterat i fr
Ursäkta om jag uttryckte mig fel,menade inte att du har uttryckt dig på något sånt sätt:)
ja man kan ju hoppas på det,det är ändå 2010-talet.:)
Då sitter du i en lite annan sits än mig,din fästman vill ha och inte du..hur gör man då??.
Du ska ju inte bli ´tvungen´ att skaffa för hans skull tycker jag..usch va svårt.
precis sådär känner jag när jag ser en mamma(blivande) eller med barnvagn,jag gillar också barn men vill inte ha ett eget nu(eller kanske aldrig)
Det har du helt rätt i Sofie:)djur blir som familjemedlemmar:)och dom är lika mkt värda som människor..nu har vi inget djur idag,men om vi hade så skulle jag me all sannolikhet tycka mer om det än flera i min familj(tyvärr)har tyvärr rätt knepig familj.
Säger som dig,fuck that!
Men herregud vad arg jag skulle bli om nån ifrågasatte mig med varför,,man gifter sig väl inte för att man ska skaffa barn..HALLÅ det är inte 50-talet..man gifter sig för att man älskar varandra och för att man vill..
Man ska inte behöva förklara sig,det är inte så att man frågar alla som skaffar/vill ha barn om varför de gör så.
Min bästa bästa vän försöker bli gravid just nu,de har försökt i mer än 1 år,och jag hoppas för hennes skull att hon blir gravid snart för att hon verkligen vill det,men hoppas däremot inte att hon förändras så fort hon fått ungen..
Mina föräldrar och svärföräldrar har också redan flera barnbarn så vi ´tar´ iaf inte det ifrån dem..haha
Det är som du säger,det finns så mycket annat att fylla livet med,vi älskar att resa,äta ute,träna,göra vad vi vill,när vi vill.:).Och vi skäms INTE för det.;)
jag hade en period där jag kände att jag kanske ville ha barn,men helt ärligt var det för att alla skaffade barn just då..tur att vi inte försökte då,för då hade jag ångrat mig idag är jag rätt säker på..
det här med att folk frågar/tjatar tycker jag är skitjobbigt,men man försöker vifta bort det och prata om nåt annat..gillar inte att prata om barn särskilt mycket..efter man varit på barnkalas har jag huvudvärk o är trött.det räcker med att träffa andras ungar då och då tycker jag.de klänger,hopprs,skriker,snorar..fy va hemsk jag låter hör jag men det är så jag tycker.
Jag är precis likadan! Jag kan faktiskt säga att jag inte tycker om barn! Jag riktigt ogillar dem ibland också. Me det är väl mest en uppfostringsfråga, och där kära föräldrar idag, har ni misslyckats totalt! Det går utför med ungdomen brukar man säga, men det är faktiskt sant. 3 åringar som själva får bestämma vilka byxor de ska ha på sig, 10åringar som kallar sin lärare för hora. Respekt gott folk, respekt! Så hade det kanske vart värt att fundera på att skaffa en unge om man visste att stackaren skulle slippa att umgås med dessa små monster. Om folk hade uppfostrat sina barn hade jag kanske haft bättre erfarenheter av dem. Dagens känga!
Hej, slänger in mina egna funderingar i denna diskussion :) ska ska själv föda vårt första barn om tre månader (<3).
Jag är 29 år och fick min barnlängtan för exakt 3 år sedan. Har aldrig haft det innan och hade låg tolerans mot barnskrik och barnvagnar som blokerade gator, bussar och affärer. Jag var helt enkelt inte intresserad och såg inte charmen i de små liven (som jag tyckte såg likadana ut). Men denna känsla upphörde som sagt tvärt och sedan ett år tillbaka så kan jag inte se någon vits med livet alls om man inte skaffar barn. Allt annat som var viktigt förr; prestera max på jobbet, fester, resor och unna sig saker har helt tappat sin charm hos mig. Kanske är det en mognadsfråga när man haft ett aktivt liv och alla dessa saker inte längre är så speciella eller så är det modersinstinkter som slår till skoningslöst.
Jag har full respekt för att du inte vill ha barn och tycker inte det är något du ska behöva försvara för omgivningen. Det är ditt och ingen annans val. Däremot så hoppas jag innerligt inte att din barnlängtan dyker upp och slår till med buller och bång år framöver då det kan vara för sent eller medföra stora svårigheter att bli gravid överhuvudtaget. De personer jag mött som är ofrivilligt barnlösa bär på en otroligt livssorg, och det är verkligen ingen situation som man önskar någon.
Ja vem vet det kanske tvärvänder i framtiden,men just nu nej.
Ja absolut är det mitt val,men folk verkar inte förstå mig när jag säger att jag inte vill ha.då bara skrattar dom nästan och säger:det kommer ska du se,vänta bara..
det värsta skulle ju vara om jag kommer på det när är för sent,men då får jag ´skylla´ mig själv
Varför en 3åring inte ska välja sina byxor själv? Det är där mycket felar! Folk behandlar sina barn som vuxna och det klarar inte en 3åring av. Kvar blir en utåtagerande skitunge som är van och få precis som den vill. Disciplin, uppfostran och kärlek. Om föräldrar hade insett att de är barn och inte en kompis kanske det skulle gå bättre för barnen. Nu dukar de under vid minsta motgång i livet.
