Blivande brudar och våra mammor

tja. min mamma kommer nog inte få veta förrän inbjudan skickats. men jag tror inte hon kommer lägga sig i så mycket. Ska be henne virka en brudkrona åt mig, och det skulle hon göra med glädje. men mer än det skulle hon nog bara vara glad över bröllopet! om jag nu känner min mamma rätt. :P 

Min mamma har frågat mycket och hjälp till med detaljer, men inte lagt sig i särskilt mycket i våra planer. Under bröllopshelgen stod hon och gjorde soppa åt 100 personer, bakade bröd och fixade massor och var helt enkelt perfekt!
Detsamma gäller min svärmor, hon har lagt sig i en del saker, men backat när hon har förstått att vi var bestämda på hur vi ville ha det. Hon stod också och kokade soppa etc. under bröllopshelgen och var en riktig klippa.
Fantastiska kvinnor, båda två! 

Min mamma har inte krävt så mycket ännu förutom att en gäst ska närvara, en släkting som jag inte umgås med alls men som jag ändå vart tvungen att bjuda på alla kalas och dop för hon tycker det. Så en person gör inte så mycket..
Annars så vill hon vara med när jag provar klänning vilket jag tycker är självklart! JAg vill ha med mig mamma och min toastmadame/tärna (ska inte ha någon tärna vid altaret men hade jag haft det skulle det ha varit hon!) .
Där kommer det bli sura miner då min lillasyster också vill vara med men jag vill ha så lite folk som möjligt med som uttrycker sin åsikt!

Min mamma och jag är inte vidiare lika när det kommer till stil och smak.. och det vet vi båda om. Så mamma sa själv att hon förstår om jag inte vill att hon är med när jag provar klänningar just för vi inte har samma smak, för hon är fortfarande lite kritisk till det jag kan gilla, men brukar ofta tillslut se att "jo det var verkligen du". Så har det varit med allt ;)

Något som mamma skulle vilja göra är dock att viga oss då hon är prästlärling... Men där vet jag inte vad jag vill göra... För mamma är väldigt känslorsam, och hon har sagt i flera år att hon kommer grina när jag gifter mig.. Och visst för att jag tror att hon kommer kunna vara professionell vigselförättare, men samtidigt vill jag att hon ska kunna njuta och få gråta om hon vill.. OCh jag vill kunna titta ner på mamma i bänken och se det där.. ;) 

Jag hade velat ha mer stöd och råd av min mamma under planeringen. Nu är det ett år kvar till bröllopet, men jag tror inte att mamma kommer att göra särskilt mycket mer än vad hon gör just nu. Hon har varit sjukskriven de senaste två åren och blir trött och måste vila, ibland flera gånger per dag. Så det handlar inte om att hon inte vill, utan mer att hon inte kan. 

När jag varit hemma och hälsat på har jag gjort allt jag kunnat för att försöka involvera henne och min yngsta syster (10 år yngre än mig) för att de ska känna att jag vill att de ska vara med. Men jag har inte fått någon respons alls, vilket gör mig ledsen. 

Innan mamma blev sjuk var vi jättenära och pratade i stort sett varje dag om precis allt. Nu vänder jag mig till min syster istället (inte den yngsta), och hon är jätteladdad inför bröllopet och skulle nog planera det åt mig om jag inte stoppade henne