Ska jag kämpa eller inte?

Visst, det är fult att läsa den andres mail. Men det är inte ens i närheten av att vara lika fult som att planera att ha sex med någon annan. Och du hade en anledning att bli misstänksam och läsa mailet, eftersom du visste att han planerade att gå ut med arbetskamraten.

Det låter som en bra idé att prata med dina föräldrar, tycker jag. Jag tänker att om du har ett funktionshinder måste du vara lite extra försiktig så att du inte blir utnyttjad och lurad av någon. Då kan det vara bra att ha någon vars omdöme man litar på att bolla saker med.

Du förtjänar att vara med någon som tycker om dig och respekterar dig och anstränger sig för att du ska vara lycklig. Om du inte vill ha sex före äktenskapet behöver du träffa någon som antingen känner likadant eller som tycker att du är värd att vänta på. Inte någon som springer och ligger med andra under tiden.

Vad vill du själv?

Det är inte ok! Och som jag skrev i ett tidigare i lägg, du måste ha respekt för dig själv! Umgås inte med folk som inte respekterar dig. Försök hitta vänner som får dig att växa som människa och bygg på ditt självförtroende. Träffa en kille som tar dig för den du är. Som accepterar att du inte vill ha sex än, och framförallt, en som inte ligger med dina vänner.

Hade jag sett att min sambo skriva så här med en tjej (särskilt med puss och kram, duscha tillsammans och så vidare) hade jag gjort slut. Om han kan överväga att ligga med någon annan betyder det att den första gränsen redan är bruten, och om han skriver med någon om att göra det är ännu en gräns korsad. 

Det spelar ingen roll om du är sjuk, intellektuellt handikappad eller något annat. Den du ska dela livet med ska respektera dig och älska dig precis som du är och kunna anpassa sig efter dina behov. Att du inte ville ha sex kan ju inte ha kommit som en chock för honom efter ni varit ihop ett tag? Det borde han ha varit medveten om, och om det hade blivit för jobbigt så hade han kunnat säga att ert förhållande inte fungerade för honom. Sex är en stor del av en kärleksrelation, men det går att leva utan. 

Om du bestämmer dig för att lämna din fästman som brutit ditt förtroende och betett sig illa, bestäm dig för att inte nöja dig. Du ska ha precis allt det du är värd. Din man ska ha samma respekt för dig som du har för dig själv. Låt dig inte trampas på.

Jag blir så ledsen när jag läser det här. Och upprörd!

Jag är en otroligt känslosam människa och skulle aldrig från första början kunna gå med på att min sambo och jag hade ett öppet förhållande, så redan där blir detta svårt att sätta sig in i. Han är min, jag vill vara med honom och bara med honom och jag vill att han ska vara med mig och bara mig. Vill han ha någon annan så skulle inte jag längre vilja ha honom.

Men okej, du gick med på att han fick vara med andra för att du själv inte ville. Detta är BARA okej om du verkligen känner att det är lugnt, inte för att du känner dig tvingad för pressen av att du själv vill vänta. Han måste respektera dig och dina känslor, tankar och åsikter. Att säga att "antingen har vi sex eller så måste jag få ligga med andra" är INTE en okej anledning. Vill man vänta för att det känns rätt måste du hitta någon som accepterar det och vill vänta med dig. (För jag fick känslan av att det var därför du tillät honom ligga med andra, inte för att du egentligen tyckte det var okej..).
Sen är det fruktansvärt att han väljer att ha sex med dina kompisar av alla människor man kan välja på. Det är sjukt att du är tillsammans med en kille men att han ligger med dina vänner (och att dina vänner går med på detta.. det känns inte okej från varken honom eller från dem!!!)

 Jag kan också tycka det är okej att min sambo har både tjej- och killkompisar och att han vill umgås med dem. DÄREMOT hade min sambo då vi träffades en väldigt nära tjejkompis (som även var min kompis, det var genom henne vi träffades) som han umgicks med ganska intensivt. Tillslut tröttnade jag. Och då visste jag att de inte hade gjort något. Men jag tyckte det var fel att de såg på film ihop på fredagkvällen och jag satt ensam. Visst kunde de umgås, men jag fick lite känningar av att hon ville mer, eller att hon framförallt inte ville att hans och min relation skulle vara djupare än hans och hennes. HURSOM. Jag bet ihop men så fort vi var tillsammans på riktigt fick han välja. Jag klarade inte av att han hade det förhållandet med henne så jag sa att han fick ta ett steg tillbaka i deras vänskapsrelation eller ett steg tillbaka i vår så vår bara blev en vänskapsrelation. Men jag kan ändå tycka det är okej att han har tjejkompisar, men jag vill vara den han har filmkvällmed /går ut och äter med/ går på bio med. Och bara för att jag inte skulle vilja göra något av det någon kväll, eller för all framtid, t.ex. duscha ihop, så ger det inte honom rätt att gå och göra det med närmsta andra person för att han vill göra det. Det enda det ger honom rätt till är att diskutera det om han ser det som ett problem och så får vi tillsammans hitta en lösning på problemet. Antingen får han låta bli, eller så får jag ställa upp om jag känner mig bekväm med det och löser man inte det så får man ju komma fram till att det inte funkar. Man kan inte tvinga till sig något den andra inte känner sig bekväm med. 

Jag vet hur skönt det känns "att ha någon" att ha träffat någon och inte behöva ha den gnagande "kommer-vara-själv-för-alltid"känslan inom sig. Men när sådana här grejer kommer fram så tror jag nog det är bättre att vara själv än att känna sig sviken och att inte lita på den man tänkte spendera sitt liv med, för det blir ganska ensamt i längden det med!

Förlåt för mycket text men kände att jag hade mycket att relfektera över om detta! Hoppas att det löser sig hur det än blir, jag håller tummarna för att du tar ett beslut som känns rätt för dig och att du mår bra av ditt beslut!

Styrkekramar! 

Jag kan inte annat än hålla med majoriteten.

Dumpa honom han är inte vär dig alls. Du är värd en man som älskar och respekterar dig fullt ut, med ditt handikapp och dina värderingar. Det är tydligt att den här mannen inte gör det.

 

Jag tror att det var bra att du pratade med dina föräldrar för att få deras vägledning/ syn på saken. =)

 

Hoppas att det löser sig för dig.

Kramisar!