jeanettejohansson skrev 2013-10-16 06:04:03 följande:
Jag känner inte igen mig i köphetsen. Jag bodde i storstaden när jag studerade, så det kanse är därför, alla studenter lever ju fattigt. ;)
Nu flyttade jag ut på landet för 2 år sedan med min blivande man och jag känner att vi lägger mer pengar på lyx nu än innan. Anledningen är inte att vi känner en hets och jämnför oss med "herrgårdarna" omkring. Anledningen är att vi nu har köpt alla stora saker vi behövt köpa (gård, traktorer, bil m.m.) och nu ÄNTLIGEN kan unna oss saker.
Tidigare så har vi sparat massvis och därför letat billigare alternativ istället för att bara gå på kvalitet. Skulder och lån är något som vi båda inte tar (förutom hus ) Här omkring är det en mycket större skam att ta lån och krediter än att ha en gammal bil. (kanske är det nån lantlig mentalitet om "att göra rätt för sig")
Kanske är det så att par som jobbar några år och inte har barn har mer pengar över och gärna unnar sig saker innan barn och vab osv kommer ? Vi är iallafall medvetna om att lyxkonsumentionen sjunker samma stund som vi börjar få en hög med barn :(
Jag tror inte att lyxkonsumtention är något man gör för att passa in eller för att visa andra. Jag tror att det (oftast) handlar om att människor är mer kvalitetsmedvetna och lägger större värde vid ex hantverk från kostnärer som är mätta än på produkter från kina med barnarbete och misär.
Aha! Då har vi delvis olika åsikter i frågan! Man utgår väl alltid från sig själv i sådana här situationer så eftersom jag är/har varit väldigt påverkad av min omgivning i mina val så förutsätter jag kanske att alla andra också är det, även om så inte är fallet!
Jag faktiskt student i en storstad just nu, på tal om studenter :) Och det är just i dessa kretsar jag upplever denna lyxkonsumtionshets. Ingen har pengar men alla har ändå pengar när det kommer till kritan, om jag uttrycker det så. Det beror kanske på vilket program man läser. Men 95% av mina studiekamrater har bostadsrätter i innerstaden och köper skor för 4000 kr och jackor för ännu mer och verkar ha en outsinlig källa till pengar. Å andra sidan så lever de billigt i vardagen, de flesta har matlådor och gör billig mat etc.
Sen tror jag det är skillnad mellan att vara kvalitetsmedveten och att vara lyxkonsument. Jag upplever mig själv som kvalitetsmedveten, jag köper hellre ett par skor av bra kvalitet för 1500 kronor än 5 par skor från DinSko som alla går sönder.
Men jag tror inte att sambandet mellan kvalitet och pris är en spikrak kurva, jag tror att efter en viss summa så kan kvaliteten knappt bli så mycket bättre, då betalar man istället för märke etc. Det är väl knappast så att de som tillverkar skorna får mer betalt för de skor som kostar 4000 kronor än för de som kostar 1500 kronor. Det finns också en gräns för hur mycket materialen och lönerna till tillverkarna faktiskt kan kosta, såvida man inte har guldpläterade skor med diamanter på tårna :)
Det är kanske något typiskt för yngre människor också att ha svårare att värja sig för de konsumtionsmönster som man har runtomkring sig. Jag är ganska ung (23) och kan väl hoppas att jag i framtiden bryr mig mindre om hur andra spenderar sina pengar. Ditt resonemang låter väldigt vettigt, och jag hoppas att när jag i framtiden får ett jobb så ska jag också börja spara! Just nu så finns det inte så mycket utrymme till det eftersom jag lever på CSN :)