tnoivles skrev 2013-10-15 21:44:11 följande:
Intressant synpunkt! Så är det nog absolut!
Sen tror jag nog att det spenderas mer på ringar i de stora städerna jämfört med på landet. Dels för att man generellt sett gifter sig senare i storstäderna än på landet och dels för att det är en helt annan ekonomisk hets i storstäder, det är min erfarenhet iaf.
Minns när jag flyttade från min uppväxtort i Skåne till Stockholm city, helt plötsligt var ett par "dyra" skor inte ett par skor för 1500 kronor utan ett par för 4000 kronor. Referensramarna flyttades.
Man är ju på något sätt medveten om vilken ekonomisk förmåga man har i jämförelse med andra, och när man få flyttar från "landet" till staden så förändras den bilden. Man blir "fattigare" i jämförelse med andra vilket kan bli både förvirrande och leda till att man hamnar i skuldsättningsproblematik el dylikt.
Någon som känner igen detta?
Jag känner inte igen mig i köphetsen. Jag bodde i storstaden när jag studerade, så det kanse är därför, alla studenter lever ju fattigt. ;)
Nu flyttade jag ut på landet för 2 år sedan med min blivande man och jag känner att vi lägger mer pengar på lyx nu än innan. Anledningen är inte att vi känner en hets och jämnför oss med "herrgårdarna" omkring. Anledningen är att vi nu har köpt alla stora saker vi behövt köpa (gård, traktorer, bil m.m.) och nu ÄNTLIGEN kan unna oss saker.
Tidigare så har vi sparat massvis och därför letat billigare alternativ istället för att bara gå på kvalitet. Skulder och lån är något som vi båda inte tar (förutom hus ) Här omkring är det en mycket större skam att ta lån och krediter än att ha en gammal bil. (kanske är det nån lantlig mentalitet om "att göra rätt för sig")
Kanske är det så att par som jobbar några år och inte har barn har mer pengar över och gärna unnar sig saker innan barn och vab osv kommer ? Vi är iallafall medvetna om att lyxkonsumentionen sjunker samma stund som vi börjar få en hög med barn :(
Jag tror inte att lyxkonsumtention är något man gör för att passa in eller för att visa andra. Jag tror att det (oftast) handlar om att människor är mer kvalitetsmedvetna och lägger större värde vid ex hantverk från kostnärer som är mätta än på produkter från kina med barnarbete och misär.