Elakt och inte bjuda in barn?
Jag skulle säga att huvudsaken är att ni är konsekventa.
Vill ni inte ha barn (men är ok med barn som ammar) så sätt tydliga regler exempelvis:
Middagen och festen vill vi fira med våra vuxna vänner, så vi har satt en åldersgäns på X-år.
Det finns ett undantag och det är helammande spädbarn.
Sen håller ni fast vid det.
Fall inte till föga för någon som gråter och trilskas och som inte kan komma om inte hen's jäääättesnälla barn får komma, för hen har ingen barnvakt (förutom både föräldrar, barens biologiska mamma/pappa stora halvsyskon, hen's egna syskon osv... men som denne inte vill fråga eftersom hen vill ha barnen med sig)
----------------------------------------------------------------------------
Apropå att barn inte tycker att såna tillställningar är roliga så kan jag ju bara säga att barn är olika.
Det roligaste jag visste när jag var runt 3-6 år var att få följa med farfar på fina middagar, eller gå på fina middagar hemma hos farfar (han tillhörde den sociala eliten i staden även om inte mina föräldrar och jag riktigt hörde hemma där).
Man fick ju klä upp sig som en prinsessa, och äta fin mat och fin dessert och alla var så glada och pratade med mig på ett sätt som dom inte gjorde annars. Jag fick liksom känna mig stor och vuxen och känna att jag också räknades med.
Men sen finns det barn som har myror i rumpan och inte kan sitta stilla ens om det är världens godisberg framför dom och dom vet att dom får äta så länge dom sitter stilla *typ*
-----------------------------------------------------------------------------
Men som sagt, var raka och tydliga i informationen.
Så länge man inte skriver "vi vill inte ha era jävla snorungar på vår fina fest" så bör ingen ta illa upp direkt
Och de som ändå tar illa vid sig för att man säger "inga barn, punkt slut" tja dom har nog andra problem...