Varför förstår han inte :(

Du har kommit på kant med hans mamma. Du vill att han ska stötta dig. Min upplevelse är att det är extremt ovanligt att killar går emot sina mammor. Den relationen är starkare eller märkligare än de flesta tjejers. Eller ja, det är min uppfattning. Har du på ett lugnt och sansatt sett satt dig ned och diskuterat det hela med honom?

Att hon inte bjuder med dig är ju kanske inte så konstigt, med tanke på att ni inte verkar gilla varandra särskilt mycket. Det är synnerligen dålig sed och tämligen larvigt, men det är hennes pengar och hennes val. Krasst sett. Din partner verkar inte se det som ett svek mot dig att följa med på resan. Har du pratat med honom om saken och har han verkligen förstått att du uppfattar det som ett svek? Frågan om var solidariteten skall ligga - hos ens partner eller hos ens föräldrar - är faktiskt en ganska knivig en.

Det bästa vore om du och din svärmor kunde reda ut situationen. Varken din partner eller din svärmor verkar tycka att problemet ligger mellan dem, utan att problemet ligger mellan dig och henne. Därför borde ni två reda ut situationen, och jag tror att det var vad hon ville göra. Det är möjligt att hon inte ville blotta sina fördomar och föreställningar för sin son, och därför ville diskutera saken enskilt med dig. Ett helt annat alterantiv är att hon helt enkelt ville förklara varför hon inte tycker att du passar med hennes son. Jag vet inte och kan inte besvara den frågan.

Att din svärmor är trångsynt är tyvärr något du får leva med, eller byta ut din partner. Det är synnerligen ovanligt att människor förändras. Att din partner valt att mörka delar av sina vanor för att ha en fungerande relation med sin mamma säger väldigt mycket om hans mamma. Även om honom, iof. Du har gjort ett val som inte föll väl ut. Nu får du tyvärr leva med konsekvenserna. Vad känner du själv är rimliga uppoffringar för att få relationen att fungera mellan hans mamma och dig? Och mellan dig och honom? Det verkar ju inte som att er relation är byggd på solidaritet emellan varandra, utan snarare ömsesidig frihet? Det är gissningar från min sida, men min intention är att få dig att reflektera över er relation.

Jag reagerade på rökningen. Du skrev att du tog upp en cigg och tände den? Vid bordet? Satt ni innomhus? Det känns som om det togs som en stor förolämpning att du rökade nära henne när du veta tt hon inte tål det.

Nu slutade jag röka för länge sedan. Men om jag minns det så går man ALLTID ifrån bordet och en bra bit ifrån andra icke rökare innan man rökar. Dessutom frågar man alltid om lov innan man tänder en cigg hos någon annan, speciellt då röken påverkar alla och askan smutsar ner trädgården.
Jag slutade röka för att mina luftrör mår skit (astmaanfall) Om någon tände en cigg vid bordet hemma hos mig så skulle jag ta illa upp.

Nu så har din svärmor självklart drivit detta lite väl långt, men du kanske ska be om ursäkt för att du rökade hemma hos henne? Du visste ju trots allt att hon hatar cigaretter. Kanske är det en uppriktig ursäkt hon väntar på?
Ibland får man vara lite ödmjuk och jag tror att du måste vara ödmjuk mot, och inte bråka med, din svärmor för mycket. Din sambo har gjort klart för dig vem han väljen om han måste välja (iom resan) så undvik att sätt honom i den sitsen.

Men OM du vill ha en självständig man som står upp för dig, till och med inför sin mamma, så får du nog leta efter en ny kille :(

Vilken soppa! Och i alla fall för mig; vilken ohållbar situation! Min familj är en otroligt stor del av mitt liv och min blivandes familj lika stor del av hans. Vi skulle inte kunna ha sådana här konflikter för att kunna ha ett fungerande förhållande. Det är svårt att lösa konflikter som dessa men gör ni det inte förstår jag inte hur ni ser framtiden? Det vore en annan situation om inte din pojkvän hade så viktig relation med sin mamma men nu har han det och att hans partner inte har en fungerande relation med henne måste göra allt så komplicerat och jobbigt. Hennes kommentarer är helt...otroliga. Hur kan man säga sådant? Respektlöst gentemot alla inblandade. Jag håller inte med föregående talare om att det inte bar konstigt att hon bjöd dig på resan. En bättre lösning hade varit att bara bjuda sönerna....för att visa respekt mot dig pch din pojkvän och hans val av flickvän. Även respektlöst av dig att tända en cigg vid bordet, antar att det var utomhus då inomhus vore rena vansinnet!? Men ingen jag mött tänder en cigg utan att fråga om det är ok eller om personen i fråga ska gå iväg - oftast ursäktar de sig och bara lämnar en stund för att röka. Tillbaka till framtiden.. hur tänker du? Det verkar tyvärr som din svärmor bestämt sig för vad hon tycker. Red ut det snabbt. Din pojkvän måste stå upp mot sin mamma - klippa navelsträngen. Så länge hon inte accepterar dig så accepterar hon inte heller honom då han valt dig till din partner. Ens föräldrar och syskon är relationer att värna om men man ska inte glömma att en livspartner blir lika stor del av livet som dem. Han måste stå upp för dig - inga ursäkter. Kanske ser det olika ut i era familjer i hur mycket ni umgås och annat men hade jag varit i din situation hade jag, trots mina känslor för killen, lämnat - eftersom situationen vore ohållbar och en fungerande relation mellan min pojkvän, mina föräldrar och syskon är ett måste och detsamma gäller mig och hans familj.

Mamman verkar knäpp i huvudet och killen lite omogen, lite väl fäst vid henne och feg. Vid hans ålder borde han vara mer självständig och klippt beroendet av henne. Han verkar inte redo för ett seriöst förhållande där man står upp för sin partner. Kanske har de haft det här udda, för nära förhållandet länge i familjen, hon och sönerna, kan va svårt att ändra på. Vissa familjer bara är så, du sa ju att brorsan verkade konstig också. Fundera om det är verkligen är värt det. Står han inte upp för dig och äldre dig nu, särskilt om du pratar allvar med honom om det, så gör han nog aldrig det. Låt inte hans mamma styra ert / ditt liv.

Väljer, inte äldre...

Han måste vakna själv... Han kommer inte förstå om han inte råkar i en liknande sits, om ens då. Mammor och deras söner kan som tidigare redan skrivit vara en väldigt märklig relation. Sen förstår jag om man blir upprörd om man random tar upp en cigg och börjar röka vid bordet men då kan man ju reagera vuxet och säga att röka får man göra längre bort. Inte gå till personangrepp.

Håller med Red Lion & Pixi.

Väldigt omoget & onödigt. Blev faktiskt väldigt arg när jag läste detta, förstår inte hur folk beter sig ibland! Tyvärr tror jag att det är väldigt svårt att få det att ändras om han själv inte inser problemen & vill. Jag känner såhär; om min kille inte ser mig som "kvinnan i hans liv" & kämpa för mig så är det inte värt besväret. Jag tänker inte tävla med hans mamma om det är hon som är nummer ett. Med det sagt menar jag ju såklart inte att han inte ska älska & ställa upp på sin mamma, men ni förstår säkert ;)

Jag har haft "mammaproblem" själv med min karl, men efter diskussioner & berättande om hur jag känner mig & hur han känner så har det blivit mycket bättre. Älskar min svärmor- men hon håller lite för hårt i sin son tycker jag!

Hoppas allt löser sig & styrkekramar till dig!

Oj, vilken jobbig situation! Först och främst måste jag faktiskt hålla med din kille i ett avseende: Man ska välja sina strider, inte kriga om precis allt. Jag förstår att du är ledsen och besviken över att han inte "försvarar" dig mer inför sin mor, men jag måste säga att jag har viss föståelse för honom. Jag har varit i en liknande situation fast 1000 gånger värre, mina föräldrar och min man hamnade i gräl och verkligen avskydde varandra under en lång tid. Och där i mitten stod jag... Det kändes som att föräldrarna stod och drog mig åt vänster och Maken åt höger, och det kändes som att jag skulle gå av på mitten (bildligt talat förstås).

Jag tror inte att någon som inte varit i en sådan situation riktigt kan förstå hur fruktansvärt jobbigt det är! Visst ska man vara lojal mot sin partner, men om man ska tänka krasst: Förhållanden kan ta slut, medan föräldrarna alltid finns där (tills de avlider). Att helt bryta med föräldrarna för sin partners skull är inte lätt. Nu löste sig vårt familjegräl tack och lov, och det är frid och fröjd igen, men det var verkligen urjobbigt medan det pågick.

Och med allt detta vill jag alltså säga att det självklart är väldigt jobbigt för din kille att stå upp mot sin mamma, de verkar ha en väldigt nära relation. Och du är ju vuxen, ska du inte klara av dina konflikter med andra människor själv? Du säger inte hur gamla ni är, och inte heller hur länge ni har varit tillsammans. Jag får intrycket att ni är ganska unga och att ni inte varit tillsammans så länge. Det är faktorer som påverkar din pojkväns beteende.

Nu blir du kanske sur på mig, men jag tycker du verkar lite omogen faktiskt. Jag menar, sms:a svärmor efter en konflikt?! Sådant ska inte tas via sms eller telefon, sådant ska tas ansikte mot ansikte! Och du verkar inte ta hänsyn till andra människor, att röka vid middagsbordet är så respektlöst att jag knappt finner ord. Eller är det något som är okej i familjen, röker fler vid matbordet?

Det här med resan är förstås jobbigt för dig, och där gör din svärmor helt fel, men troligtvis är hon sur över bråket med dig och "hämnas" genom att inte bjuda med dig. Väldigt respektlöst, det också, och här borde din pojkvän prata med sin mor. Kanske säga att om inte du får följa med så följer inte han med. Det kanske får henne att ändra sig, om hon nu är så fäst vid honom!

Både din svärmor och du verkar alltså vara lite omogna. Men du har mycket större möjlighet att förändras än hon. Hon kommer förmodligen inte ändra sig alls, och din pojkvän kommer kanske inte förändras så mycket han heller. Då har du ett val att göra: Stanna kvar hos din pojkvän med hans omogna, stundtals elaka mor och råka ut för konflikter som du inte kommer få någon hjälp med eller göra slut med din pojkvän och slippa alla konflikter med hans mor. Du säger att du älskar din pojkvän och det tvivlar jag inte på, men hur länge kommer du orka ha det som du har det nu om han inte stöttar dig mer? Jag har som sagt viss förståelse för honom, jag har ju varit i en liknande ituation, men han kan inte lämna dig helt i sticket hur länge som helst. Det kommer tära på förhållandet och kärleken.

Om du undrar hur jag gjorde i vår familjekonflikt så ställde jag mig på min mans sida. Jag bröt med mina föräldrar i ett halvår, svarade inte när mamma ringde o s v. Men det var svårt, jag mådde inte bra av det. Och som jag skrev tidigare: Ett förhållande kan ta slut, ens partner kan lämna en - men föräldrarna kommer finnas där tills de dör. De kanske inte är världens bästa föräldrar, men man är nog inte världens bästa dotter heller...

Håller faktiskt med innuendo, det låter lite omoget hela grejen. 

Att ta upp en cigg vid bordet och röka var en av grejerna jag reagerade starkast på. Om man väljer att röka hemma hos sig själv så får man ta det kastet, men att ta upp en cigg hos någon annan, det är väldigt respektlöst. 

Jag förstår att det är jättesvårt med att konfrontera någon, och det är ju skönt att din pojkväns lillebror faktiskt håller med om att mamman var lite harsh, men ibland kanske man får släppa det. Om man ler och är trevlig och lär känna sin respektives familj först så kan man börja ifrågasätta sen (om man måste), när man lärt känna dem. Att maila och smsa och så är faktiskt pajkastning. Och om du vill ta upp det så får ju du göra det när ni väl ses. Hon kanske tänkte att du skulle ta upp det och annars försökte hon göra något roligt med dig så du skulle känna dig välkommen. Det kanske var hennes sätt att visa att hon inte hade något emot dig, att ta med dig på julmarknaden.  

När jag och min sambo varit tillsammans i 2 månader så åkte hela min familj iväg på en resa där respektive var medbjudna, men självklart inte min sambo. Vi hade ju inte varit tillsammans så länge och jag vet inte om jag ville ha med honom där. Han ville nog inte följa med och spendera en vecka med min familj utan att kunna gå ifrån och pausa heller. Och hade vi båda jättegärna velat att han skulle åka med så hade ju vi kunnat köpa hans biljett, för jag förstår om mina föräldrar inte vill betala 8.000 extra för någon de inte hunnit träffa och lära känna ordentligt än. Inget konstigt alls med att han inte var medbjuden även om min systers man var medbjuden, de hade ju varit tillsammans längre! Hade denna resan blivit av iår hade min sambo säkerligen fått följa med, för nu har ju vårt förhållande varat längre och känns mer stabilt.