MissTC skrev 2014-02-26 00:45:18 följande:
Först och främst får jag nog be om ursäkt, ser nu i efterhand att min kommentar kanske ser lite klumpig ut.
När jag skrev enkel solitär så menade jag inget illa mot er där ute som väljer detta. Utan menade mer att den är enkel/tidlös.. Ett väldigt klassiskt smycke =) och jag tycker absolut att solitärer är fina =)
Sen angående vidguld, det beror ju lite på hur blandningen är i den (hur hög palladiumhalt det är) och självklart avgör ju också hur man vårdar sitt smycke hur länge den håller sig fin =) Men efter ett o ett halvt år med min vitguldsring kan jag känna att det är nog inget för mig. Nu kan jag inte svara på exakta priser, men runt 500 kr har det legat på dom ställen jag kolla på. Nu minns jag inte vad dom guldsmederna heter men kanske finns billigare ställen?! =/
Men skönt och höra att någon mer har beslutångest =P Jag håller på bli tokig av det haha...
Sen det här med att blanda metaller, det har väl alltid varit ett BIG NO NO för mig peronligen hehe. Och jag känner väl mig inte bekväm med det eller att jag passar i det. Men det kan vara jätte fint på andra och det finns absolut smycken som är jätte fina i tvåfärgat. Precis som jag kan tycka att roseguld är jätte fint på andra men absolut inget för mig =)
Fast nu kommer jag ju blanda på ett sätt då jag har bestämt mig för rödguld i vigselringen men behåller förlovningsringen på andra handen =) Men jag får lära mig gilla läget hehe
Och min kommentar blev ju lite dum där, min sambo låter mig välja ring men hans personliga åsikt är att han tycker det är jätte fint med solitärer då det är ett väldigt klassiskt smycke. Och han gillar att det är stilrent, medans
jag vill ha mycket bling =) Jag hade ju självklart inte tackat nej till en 1.0 carat solitär men där är vi väl inte än ekonomiskt hehe
Jag vill ju självklart att han ska gilla ringen jag väljer, men han påpekar hela tiden bara att det är jag som ska vara
nöjd. Han vet hur mycket jag gillar smycken så välja ring åt mig skulle han aldrig våga göra hehe. Fast nu inser jag att det kanske hade gjort saken lite lättare för mig =P
Jag tycker att solitärer är jätte jätte fina, och det känns som ett så tidlöst smycke så det är kanske något man aldrig ångrar.. Så på det viset så förstår jag vad min sambo menar.
För det är väl just det jag är lite rädd för, att man ska ångra sig.. Men nu kommer här igen en kanske klumpig kommentar så nu får ingen ta illa upp =) MEN jag känner väl kanske lite att solitärer inte säger titta på mig jag är gift.. tycker inte riktigt att den utstrålar vigselring precis. Utan det känns lite mer som något du kan köpa 7 dar i veckan. Med detta menar jag att jag vet ganska många som äger solitärer men ingen av dom har det som vigselring. Utan, någon har ärvt den. En annan köpte det för att de är fint. Någon unna sig det som en present efter avklarade studier mm.. En solitär känns inte så gedigen lr vad man ska säga..
fast åå andra sidan, med mina små små fingrar så passar jag absolut i lite nättare ringar och det skulle inte va fult. Men jag har alltid vetat att jag vill verkligen ha något extra. O när jag hitta den som jag la upp bild på så kändes de bara wow.. Den är stilren men ändå lite för mkt hehe..
Haha blev mkt text o kanske hel snurrigt, är det nu jag ska lägga in att jag va inne på vintage ringar först? haha
Haha, jag tycker inte det var
så farligt mycket text (eller särskilt snurrigt) men så skriver jag ju ofta själv halva noveller när jag skriver inlägg. Jag har otroligt svårt att fatta mig kort. Jag pratar likadant, Maken bir vansinnig ibland men säger även att det är en av sakerna han älskar med mig, att jag är så "pladdrig" och ganska snurrig. Vet inte riktigt hur jag ska ta det, men jag har valt att ta det som en komplimang.
Til svaret på ditt inlägg då!
Jag tycker inte det du skrev om enkel solitär var klumpigt! Nu har ju jag inte solitär själv, och reagerar kanske inte på samma sätt som de som har det, men jag har svårt att tro att någon skulle ta illa illa upp av din ommentar. Hade du skrivit ngot i stil med "
de som har enkla solitärer verkar fattiga och snåla" eller så hade kanske folk reagerat, men det där var väl inget! (Nu vill
jag förtydliga mig och säga att
jag inte tycker så om solitärer, ville bara dra till med ett exempel! Tänk vad man måste vara försiktig och hela tiden förtydliga sig när man skriver på nätet, det är som att gå på äggskal utan att krossa äggen...)
Du skriver även att du tycker att en solitär inte säger "gift" lika tydigt som andra ringar, och jag kan nog hålla med dig om det. Som du säger är det inte ovanligt att man köper en sådan ring som present till sig själv, eller som xamensgåva eller liknande. Nu vill inte jag heller att någon ska ta illa upp, det är bara min personliga åsikt, jag skulle undvika solitär just av det skälet. På andra kan det säga "gift", och mångas solitärer är mycket vavckra - men på
mig ser det inte bra ut tycker jag. Det handlar ju om tycke och smak, alla kan inte ha samma och tycker man som vi måste man ju få säga det utan att få skäll. Men det handlar ju mycket om
hur man uttrycker sin åsikt! Du gjorde det bra tycker jag, och det har ju inte kommit några arga kommentarer (än, i alla fall)!
Anledningen till att jag inte tycker solitärer säger "gift" på samma sätt som andra modeller och tycker det är finast med t ex alliansmodeller är nog att det är en vanesak, i Sverige har vi väl inte haft solitärer så länge utan haft mer släta ringar eller alliansringar. Det var i alla fall vad jag läste nyligen, vi har haft traditionen med enklare ringar ganska länge men blivit "influerade" av USA med deras solitärer (och även andra modeller) med
stora stenar. Jag vet inte om det stämmer men det känns som att det gör det... Och, som sagt, jag hoppas ingen tar illa upp! Många av de stora stenarna är jättefina och passar så fint på er, men jag gillar inte det för min egen del. Dels skulle det inte passa med min övriga mycket "casual" stil med jeans och tröjor eller skjortor på sta'n och mysbyxor hemma. Skulle se konstigt ut att komma med en stor dyr ryng på fingret och min kldstäl! Dessutom skulle jag vara livrädd att tappa en så dyr ring.
Jag har ju redan fått köpa nya eftersom "originalringarna" försvann, jag tror inte Maken köper fler nu. Visst är jag rädd om mina ringar och är försiktig så jag inte tappar dem, men att tappa ringar som kostar drygt 7.000:- (tillsammans) är ju inte fullt så hemskt som att tappa en ring för tiotusentals (eller ännu mer) kronor!
Ja, vitguld kan ju bli väldigt fult ganska snabbt, som du säger beror det ju på legeringen. Jag tycker ju det är värt det att rhodinera om ringen, jag tycker mycket bättre om vitguld än om rött, men det är ju också en smaksak helt och hållet. Och att ha en ring i vitt och en i vitt guld tycker jag kan vara jättesnyggt (naturligtvis, eftersom jag hade så själv
) men det beror ju på ringarnas utseende i övrigt också. Och även det är förståsen smaksak.
Jo då, beslutsångest har jag verkligen... Det finns ju så
otroligt mycket vackra ringar att välja på, och i mitt fall var ju budgeten inte så stor heller. Jag var helt inställd på ringar i vitt guld (vilket ju oftast är några hundra kronor dyrare än rätt) men så såg jag
Flemming Uziels Lovely, som är 50/50 vitt guld och roseguld. Helt underbara! Man ska inte låta sig luras av ordet
rosa guld, och av de ofta väldigt rosa ringarna på bilderna, de är inte rosa i "verkligheten" utan mer "mjukt gula" eller hur man ska säga (kan inte riktigt förklara men många har ju bilder på sina ringar i roseguld här, däribland jag, så det är lätt att kolla).
Jag förstod att det var din sambos personliga åsikt bara, jag uttryckte mig kanske lite dumt jag också.
Men jag kan tänka ibland att det är ganska självklart att kilen vill och ska få ha synpunkter om det är han som ska betala ringen. Kostar den 40 000:- kan man ju förstå om han vill vara med och bestämma, och kanske välja en lite billigare. Men solitärer kan ju också vara dyra.. Men det är bra att han inser att det ju är
du som ska ha på dig ringen förhoppningsvis resten av livet (inte meningen att låta pessimistisk, jag tycker jag är realistisk. Hoppas inte
du tog illa upp nu!
) och att det därför är du som ska fatta det slutgiltiga beslutet. Men man kanske kan se det lite som det första "testet" av förhållandet - kan man enas om en ring någorlunda snabbt och smärtfrittt?
När jag letade febrilt efter ringar sade jag till Maken att han skulle välja åt mig, men det vägrade han. "Du kommer bara tycka att jag väljer fel", sade han. Tyvärr har han nog rätt... Jag ville nog helst välja själv. Många här visar ju upp ringar som killen/mannen valt och som är jättevackra och de är mycket nöjda, men min man är totalt ointresserad av smycken och skulle nog inte kunna välja så fint. Dessutom gillar han pärlor och skulle bergis komma med en pärlring. Jag kan ju säga att jag
inte gillar pärlor något vidare...
Nej, nu blev detta också väldigt långt, jag ber om ursäkt. Snurrigt kan man nog också kalla det... Men så här är jag ofta tyvärr, särskilt när jag som nu är jättetrött. Då skriver jag
verkligen noveller!