ångest med bröllopet...

Så var året äntligen här som vi ska gift oss.. Bara några månder kvar och jag längtar jätte mycket..
Är en sån person som drömt om bröllop sen man var liten och om ekonomin hade tillåtit så hade det blivit
helt galet storslaget. Dock håller kanske inte ekonomin för en stråkorkester och slott =P

Men det är ju inte sakerna det handlar om igt.. Utan att jag ska få dela mitt liv med min blivande (jag,vet att man kan dela livet utan att behöva gifta sig men ni fattar hoppas jag) och fira våran kärlek.

MEN, ja där kom det där hemska menet....

Jag mår inte bra och har inte gjort det på väldigt lång tid... Och innan ni hojtar om att jag borde gå o prata med någon så vill jag bara påpeka att det är jag väl medveten om. Jag skriver just nu i skriavndes stund bara för att få lite luft och få lätta mitt hjärta..
Och kanske, kanske finns de någon där ute som förstår? Någon som går egenom något liknande?

Helt plösligt gör sig ångesten över livet mer påtaglig.. Och nästintill allt som har med bröllopet att göra är
inget kul.
De är nu vi börjar boka saker, handpenning ska läggas mm.
Och för varje gång något ska göras, tex boka musiken, så känner jag hur jag vill krypa ur mitt skin och bara spy.
När det är som jobbigast skulle man nästan kunna tro att jag planerar min avrättning istället för bröllop.

Jag förstår ju att det är svårt för mig att kunna vara glad när man är deprimerad, och hjärnan är trasig.
Men jag önska så att kunna få njuta av tiden. Men istället tar demonerna över i huvudet och ibland vill jag bara ställa in allt.

Jag har världens underbarste man, så det här handlar inte om att jag är osäker på han eller på min kärlek till honom. Jag har nog bara varit för trött för länge. Och det äter upp mig.

Som många andra vet jag nog inte riktigt vad jag vill säga med mitt inlägg.

Kanske finns det någon där ute som mår riktigt skit, och att läsa de här får den personen att känna sig mindre ensam...

För de är så det känns ibland... ensamt....