Överreagerar jag ang. min tärna?

Jag bröt med min ena tärna, den som var tänkt att vara den som stod mig lite närmare än den andra.

Hon var bara till besvär, hade krav och fick mig att må dåligt.
Till slut sa jag åt henne att det funkar inte. Om inte hon kan acceptera att det är mitt bröllop och bara vara glad för min skull så kunde hon inte vara tärna längre.
Jag gav henne valet att antingen hoppa på tåget och sluta klaga - eller att komma som vanlig gäst.
Hon valde vanlig gäst.
Sen sms:ade hon kvällen innan bröllopet och talade om att hon inte kunde komma pga att hon var höggravid (men det gick bra att åka på ett annat kalas dagen efter  ) 

I dagsläget har jag väldigt lite kontakt med henne.
Vi är inte osams (längre) hon har förstått att hon betedde sig illa och hon har bett om ursäkt. Men jag orkar inte med hennes energitjuvande. Så bollen ligger i hennes hörna. Nu får hon ta kontakt om hon vill ha någon  
Och ååååh vad skönt det var att säga ifrån...

Jag har skrivit två trådar om det (en helvetes tärna + en sten föll från mitt bröst) om du vill läsa om någon annan som haft tärnproblem och se att du inte är ensam

Sätt ner foten. Ni var överens. Och det är du och din blivande som gifter sig. Hon är bara en bifigur.

Antingen gör hon som ni har bestämt - eller så kan hon komma som vanlig gäst i vilken sminkning, frisyr och smycken hon vill. 

Jo men nu är det inte hennes dag. 
Så det är inte svårare än så.

Hon har valet att göra som du önskar (och som hon godkänt) eller att inte vara tärna utan kunna få ha lite vad hon vill på sig.
Blir hon sur och ställer till en scen så är det ju bara svart på vitt att hon inte var någon särskilt bra kompis från första början och då är det inget att ta allt för illa upp över.
En bra vän säger "ok ja men om det är viktigt för dig så...."
Och det är inte din roll att göra denna gång