Hur många TV-serier följer du?

Beror på vad man menar med följer. Vi har sagt upp alla extra tv-kanaler och har bara 1+2+4 (som ingår i hyran), sen tittar vi på Netflix och SVT Play. Och oftast gör vi ungefär som a ring on my finger, väljer ut en serie och ser alla avsnitt i sträck. Kanske inte alla på en dag, men utan att titta på annat emellan. Ibland har vi ett par olika serier på gång samtidigt och växlar lite beroende på humör.

De serier jag följt "live" på sistone var Homeland, True Blood och Top of the lake. Fast även där hände det förstås att jag missade avsnitt pga jobb eller annat och såg dem på nätet i efterhand.

Jag tror tv-tittandet håller på att förändras i grunden, eller redan har gjort det för de flesta av oss. Det är liksom inte som när jag var liten och man bänkade sig framför Dallas varje lördagkväll klockan åtta.

Just det, Orange is the new black tyckte jag också var bra. Jag var väldigt skeptisk i början innan jag förstod att de ofta ganska rasistiska och grova stereotyperna var omgivningen skildrad genom huvudpersonens ögon, och när hon förändrades förändrades samtidigt bilden av personerna omkring henne. Rätt snyggt gjort.

Ok, och andra serier jag "följt" på Netflix (eller Play eller på tv) är Mad med (missade på nåt vis när den gick på tv så vi fick börja från början på Netflix), House of cards, Breaking bad (fast jag tröttnade när den blev för vidrig), Modern Family, The Big Bang Theory, Weeds, och så lite skräp som jag inte ens vill kännas vid.

Visst ja, Äkta människor tittar vi på också.

Det är få serier som verkligen engagerat mig så att jag passat på tider. Lost var en sån, och True Blood i början. För att inte tala om Friends på sin tid!!!

Tidigare, när vi hade fler kanaler, tittade jag rätt ofta på serier som Criminal minds, CSI osv, men för en tid sedan kom jag till en punkt när jag kände att jag bara inte orkade titta på mer våld, blod, obduktioner och sadistiska perversioner. Jag är inte överdrivet känslig, men jag kände bara att det räckte. Soptunnan var full, liksom. Någonstans går ju allt man tittar på in och lägger sig bland de andra minnena, och jag ville inte ha fler äckliga bilder in i min hjärna. Det var en ganska intressant upplevelse, och det var början på processen som ledde till att vi sa upp tv-abonnemanget. Det är så skönt att inte ha tv:n på för jämnan längre! Om jag nu bara kunde sluta slösurfa också...

Ja, jag började också störa mig på hur jag själv tittade. Det gick liksom automatiskt att jag slog på teven och började zappa efter vad som var minst dåligt just då. Nu väljer jag istället aktivt att jag vill titta på något och vad jag vill titta på. Och vad mycket mer jag får gjort när det är tyst i bakgrunden och jag inte blir distraherad av något som står på och låter och pockar på uppmärksamhet!

Förresten! Bästa tv-serien typ nånsin: Love my way. Köpte den på DVD nyligen och såg om den, och trots att jag visste vad som skulle hända satt jag och storbölade den här gången också. Jag är alltså inte alls den som gråter av filmer, men herrejävlar så fruktansvärt det avsnittet är! (Säger inte vad som händer ifall någon till äventyrs skulle få för sig att se den, det oväntade gör en stor del av effekten.)