Studera och ha barn?!

Vi fick barn när jag hade pluggat i två och ett halvt år. Det är inget jag ångrar naturligtvis, men det var oplanerat även om jag också längtade efter barn.

Även om du inte vill höra detta så är mitt råd att vänta tills du är klar med studierna. Jag tyckte att det var jobbigt att aldrig ha tillräckligt tid för studierna och det var svårt när barnet var sjuk, vilken de är ofta när de börjar på dagis. Det är lättare när en pluggar tror jag, då kan den personen ta ledigt för och vara hemma vid sjukdom. Nu när vi båda pluggade kom vi båda två efter i skolarbetet under sjukperioderna och jag drog länge på flera resttentor. Olika utbildningar ställer förstås olika krav, men jag upplevde det splittrat och ett jagande av tid till mina studier, och inget jag skulle rekommendera mina barn. Studietiden kan vara nog så krävande i sig.

Rent ekonomiskt tyckte jag inte att vi hade några problem. Som student är man ju van att leva ekonomiskt ändå och vi fick lite bidrag av våra föräldrar till vagn t.ex. som är en stor kostnad i början. Utan det var att få ihop vardagen som blev komplicerat. Sedan var det lite tråkigt att inte kunna gå kvar i samma årskull också efter mammaledighetstiden, men det är ju inte det viktigaste.

Ett av mina barn kommer att uppleva samma sak (har redan barn innan han nu ska börja plugga) och tyvärr bor han i en annan stad så jag kan inte stötta dagligen. Men å andra sidan ska man inte tveka att börja studera bara för att man har barn, det tycker jag också.