Studera och ha barn?!

Nu har jag inga barn men jag är student och jag måste säga att jag är så glad över att jag inte har barn just nu. En del perioder hinner jag inte med annat än att plugga. Hemmet ser ut som en svinstia och mina ledig stunder är jag så slut i huvudet att jag inte orkar göra något vettigt. Det där med att det ska vara soft att plugga är inget som jag har märkt av. Just nu jobbar jag deltid samtidigt som jag pluggar och det är MYCKET lättare att jobba.. Men det var en parentes. 

Det är ju så klart olika på olika utbildningar hur mycket man har att göra.  Jag läser också en lärarutbildning, men även där skiljer det sig ju mellan olika ämnen och årskurser hur hög arbetsbelastningen är. Förra året skrev jag uppsats en hel termin och var tacksam över att jag och min sambo var särbos just då. Jag hade nämligen inte varit något trevligt sällskap. Stressad upp över öronen, prestationsångest som gjorde att jag inte sov och så satt jag med den där uppsatsen ibland hela helger. 

När man ska plugga behöver man vara klar i huvudet. Det går inte om man är trött. Jag har som sagt inga barn, men vad jag förstår får man liksom räkna med att minska sömnen även om man inte får ett kolikbarn. Även om du är hemma, kommer din sambo orka med sina studier om ert barn sover dåligt? Jag har provat jobba extra med sovande jour (fast jag var vaken hela natten när jag jobbade..) och blev ibland inringd på veckodagar.. Jag klarade inte av att läsa dagen efter jag hade varit vaken en hel natt.  Jag kunde dock göra andra saker och kände mig inte trött, men koncentrationen räckte inte till för att läsa i böckerna..

Oj, vad långt det blev. Ska sluta här tror jag. I slutändan bestämmer du naturligtvis själv hur du vill göra, men det här är de tankar jag får. Lycka till!