Jag vet att han har varit otrogen...

Åh du vad jag lider med dig... Jag har inga bra svar... Jag har inga barn, och kan inte förstå hur det känns att dela ett sånt ansvar med någon. Förstår om du inte kan/vill lämna honom. Men DU förtjänar väldigt mycket bättre än att bli behandlad såhär. Vad som än händer, vad ni än gör, tänk på dig själv och ditt barns bästa. Låt ingen, absolut ingen, och allra minst den du älskar, sätta sig på dig. Det är inte okej!

Tack för ditt svar.. Har ännu inte lyckats somna... Vill bara få ett slut på detta helvete... Varför bryr han sig inte om det faktum att jag går runt och mår dåligt över detta? Hur kan han vara så kall när han är sådan omtänksam person annars? Jag har börjat fundera om han varit med någon jag känner/vet vem det är och därför inte känner att han kan erkänna... För han vet att jag antagligen hade sett till att den personen fick veta att den lever... Mailade våran terapeut ikväll och berättade om vad som hänt.. Ville bara att hon skulle veta det till nästa gång... Om han nu inte lämnat mig på riktigt denna gång... Känner mig så orkeslös. Orkar inte ens gråta...

Hej kära Emem,

Usch vilken hemsk situation du hamnat i :( Jag lider med dig när jag läser ditt inlägg! Jag får ursäkta att jag skriver på "ren svenska", men vilket svin ditt sambo verkar vara som utsätter dig för detta! Jag blir alldeles förbannad här vid min skärm!

Jag hade ett liknande förhållande själv, det var mycket gräl och tårar, desperation och ont i magen. Alla dumma saker han gjorde lyckades han vända så att det istället handlade om att jag var krävande och jobbig för att jag tog upp dem med honom och bad honom ändra sig. Dock varade det förhållandet bara i knappt ett år, så jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för dig, när man har varit tillsammans så länge och barn tillsammans.

Ett förhållande är ju verkligen baserat på tillit, och när den saknas så ställs ju allting på kant. Framförallt när den ena parten inte verkar bry sig om att tilliten ska finnas. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan välja att dra utan att meddela var man är och bara tycka att man ska göra slut för att du ifrågasätter hans konstiga beteende. Det är ett väldigt känslokallt beteende. Jag antar att dottern är hos dig? För det är ju också lite märkligt i så fall, att han drar utan att tänka på er dotter.

Om det skulle vara jag som hanmat i hans situation - och jag faktiskt var "oskyldig" - så skulle jag göra allt i min makt för att min partner skulle förstå vad som hänt. Då är det ju JAG som måste bevisa vad jag känner och vill, inte min partner. Min känsla är att din sambo inte kommer börja kämpa förrän han inser att han håller på att mista dig. Att ju mer du kämpar och försöker, desto mer kommer han bli irriterad och vilja dra. Det är nästan så man blir sugen på att tipsa dig om att byta lås på dörren.... Då kanske han får sig en tankeställare när han inte välkomnas hem. Tyvärr tror jag att det är vanligt att man "lägger sig platt" i såna här situationer, för att man inte vill att förhållandet kan ta slut. Jag tror också att det tyvärr kan förstöra förhållandet ännu mer. Om man ska vara krass så är det ju så att om han inte vill kämpa för dig så är han inte heller värd att kämpa för.

Jag tycker att din sambo har MYCKET att bevisa för dig. Mitt tips efter det här långa inlägget är att du inte tar tillbaka honom allt för lätt, han borde få kämpa för att få dig och er familj tillbaka, och bevisa att han är värd att leva tillsammans med.

Oavsett vad som händer så hoppas jag att det löser sig för dig/er!! Många kramar till dig!

Hej! Tack för ditt fina svar. Precis så känns det. Att han tar mig för givet och då tror att han kan komma och gå som han vill. Göra slut med mig var och varannan dag. Ibland känns det som att han vill plåga mig, vet inte varför. Som att alla hans misstag bara är mina "inbillningar". Jag är så trött på att bli manipulerad på detta sätt och förstår inte varför man inte vill lösa det. Om han nu är oskyldig, varför vill man inte bevisa det så man slipper alla jävla bråk? Och om han nu är skyldig till något, hur orkar man ljuga om det år efter år istället för att bara erkänna det? Jag säger som du, att jag hade gjort allt för att bevisa det för honom om det var tvärtom... Han var hemma när jag vaknade. Frågade var han varit och han hade sovit i bilen tydligen... Mycket moget... Han pratar inte med mig och lämnade flickan på dagis och ikväll ska han på hockey och fest... Känns ju verkligen roligt :( Ska jag erkänna en sak så var jag så arg inatt att jag skapade ett konto på en dejtingsajt. Jag vet inte varför... Jag kanske kände att jag ville hämnas för all skit han utsätter mig för. Eller för att jag själv ska se att det finns bättre killar... Jag vill bara ha respekt och bli behandlad med hänsyn. Ska det vara så jäkla mycket begärt?..

Så jobbigt och så fruktansvärt att den man älskar ställer sig så kall och likgiltig inför att partnern mår dåligt! Ni har barn och du säger att han är en fin person i övrigt, men oavsett hans goda sidor så tycker jag att hans känslokalla beteende inte är något som en fin person gör... Jag vet att det kan vara svårt att se sin partner och förhållandet klart när man är mitt inne i känslomässig turbulens, men utifrån det som du har beskrivit så låter det inte som ett tryggt och sunt förhållande :(. Att leva med någon som man misstänker ljuger för en och som dessutom ställer sig likgiltig inför ens lidande är väldigt tärande för självkänslan. 

Nej det är INTE för mycket begärt att bli behandlad med respekt och hänsyn!

Mitt ex hotade alltid med att göra slut så fort jag tog upp något som inte passade honom. Det ledde till att jag alltid var rädd att ta upp saker jag var ledsen för, eftersom jag visste att han skulle bil sur och inte svara på tilltal och bara tjata om att göra slut, så istället mådde jag dåligt i det tysta, grubblade och var ledsen. Det är inte okej! Du skriver att han manipulerar dig, det är verkligen rätt uttryck tycker jag! Man börjar ju tro att det är en själv det är fel på och självkänslan förminskas något enormt.

Och att han ska på hockey och fest... Förutsätter han bara att du ska vara hemma med dottern? Du kanske också vill hitta på något?

Jag förstår både att du vill hämnas och att du vill se vilka fler killar det finns. Kan det vara lite så också att du vill se om din sambo finns med på dejtingsajten? Jag vet att jag tänkte så väldigt mycket.

Nu är jag förlovad med en man som uppmärksammar och uppskattar mig, som visar mig kärlek och respekt och gör livet underbart. Han får mig att må bättre än någonsin och vi stöttar varandra istället för att störta varandra. Så det finns killar som är bättre, jag lovar!!

Din sambo kan säkert också skärpa till sig, men då krävs det nog att det händer något som får honom att inse at han är en skitstövel...

#5: Jag vet. Kanske är det så att jag fortfarande är kär i den kille jag blev tillsammans med för 7 år sedan.. Han var döökär i mig och gjorde verkligen allt för mig. När jag var ledsen så kunde han hoppa på bussen och åka 1 mil för att se att jag var okej. Han kom in och höll om mig. Överraskade med rosor, gåvor. Överröste mig med kärlek. Och då var han 16 år och jag 19. Det är alltså en liten åldersskillnad mellan oss. Men med åren började han förändras. Inte bara mot mig utan som person. Han har sagt själv att han har bytt ut ledsen till arg. Vilket jag inte tycker låter speciellt sunt... Nu kan jag sitta och gråta i samma rum som han och han tittar inte ens åt mitt håll. Ändå sa han till terapeuten att han tycker om att vara med mig. Att jag är rolig och att vi är så lika varann i mycket. Och att han litar på mig till 120%. Men då har jag aldrig haft såna incidenter som honom. Han har aldrig behövt tvivla...

#7: Ja, fört så var det för att se om något konto där kunde kopplas till honom men det går ju tydligen inte att hitta personer så. Men sen lade jag upp en bild och märkte hur många som skrev till mig. Många trevliga killar. Helt normala människor. Har inte suttit och flörtat, bara pratat allmänt. Kändes skönt på något sätt för jag kan inte minnas senast som min sambo skrattade åt mina skämt eller ville diskutera intressanta saker med mig... Är lite orolig över att hans vänner ska hitta mig där och säga det till honom... Då jag inte är där för att "ragga". Bara för att få prata...

Var försiktig med det, så att han inte kan vända någonting emot dig för att "rättfärdiga" sitt egna beteende. Mitt ex drog upp gammal skit från mina tidigare förhållanden för att rättfärdiga sitt dåliga beteende. Så,funkar det inte, men är man ledsen och trött är det lätt att man bara accepterar.. Var rädd om dig!