Sommarblomma skrev 2014-03-17 13:02:34 följande:
Jo det förstår jag, ville nog mest bolla lite med någon tror jag.
Det är precis så min sambo säger,att han inte tycker att min pappa förtjänar det. Men det är så sjukt svårt detta!!
Jo kanske,men de vet inget om bröllopet än, ingen i vår närhet som gör det än. Jag har försökt tidigare och berätta och prata med de kring pappa,men det lyssnar inte. De bryr sig bara om sitt eget för de är så konflikträdda. Det känns som de går in genom ena örat och ut genom andra. De ser och märker men vågar inte,fast pappa ibland kan bete sig illa mot de och så,bara hör av sig när han behöver hjälp,så vill de att man stöttar de och så,men skiter sen hur han gör mot mig. De tycker och tänker massa men sen fega tyvärr. :( Sen är min papap väldigt duktig på att spela offer och tycka synd om sig själv och i detta fallet om han inte blir bjuden så skulle han verkligen spela offer och tycka synd om sig själv och jag skulle vara den hemska dottern och allt på hans sida släkten. Min mamma har försökte prata med mina bröder men kan inte göra så mycket mer än så,jag är vuxen och mamma och pappa är skillda så svårt för henne med. Hon tyckr jag skall strunta i pappa för hon blir ledsen över och se hur ledsen han gör mig varje gång,men så lätt är det ju inte. Min sambo har sagt att han kan ta all "skit" och frågor som kommer komma om vi inte bjuder pappa, men känns inte rätt heller och vill ju inte att min familj skall ogilla han för det eller tro att han bestämmer enbart eller att jag skyller på min sambo. Och sen vet jag att det kommer ändå ifrågasätta mig när han inte är med eller så. Grymt svårt.
Jag är ju rädd för att ångra mig, de är hur man än vänder och vrider på det min pappa och klart att jag vill att han skall vara med på mitt bröllop. Men samtidigt vet jag ju att han inte direkt bryr sig ,utan mer för syns skull liksom. Vet att hans sambo inte heller bryr sig och är förtjust i mig,för tror hon tycker jag är för lik min mamma och så. Så svårt,sambon vill inte att de kommer,så mycket som måste tas i åtanke.
Samtidigt är inte han den enda som jag funderar kring hur jag skall göra,funderar även hur jag skall göra med min ena bror och hans familj. Att det inte bara kan får vara en bra och lycklig stund och att alla kan försöka och komma överens när det gäller sånt här. tragiskt,
Men som du säger,faktum är ju att han faktiskt har valt detta lite själv.
Då förstår jag att det inte känns så lätt, eller aktuellt, att prata med dina bröder om det hela.
Det är alltid extra svårt när det är familj, för familjen är ju familjen. I slutändan är det ju bara du, och din sambo, som kan avgöra huruvida ni ska bjuda in din pappa eller din bror med familj. Familj i all ära, men ibland måste man sätta ner foten. Bara för att det är familj, så är det inte alltid människor man mår bra av att ha i sitt liv, tyvärr.
Sedan är ju frågan vad som blir jobbigare för dig. Att bjuda in din pappa och bror och dom kommer på bröllopet, att bjuda in dom och dom inte dyker upp eller att inte bjuda in dom överhuvudtaget och då kanske behöva försvara det inför släkten. Nu säger jag inte att du/ni ska låta andra avgöra hur ni väljer, men ibland kan det vara så att det helt enkelt inte är värt energin och tiden att göra på ett visst sätt.
Ni gifter er inte förrän nästa sommar, visst? Då har du ju lite tid på dig att fundera på saken både ett och tio varv till. Jag tänker att inbjudningarna behöver ni ju inte skicka ut förrän om ett år ungefär, så du/ni kan ju faktiskt tänka på saken tills dess.
Men ja, han har ju absolut varit en del i att du ens sitter och har dessa tankar och funderingar nu. En relation, oavsett om det är till en förälder, en partner eller en vän osv, så krävs det ju att båda ger och tar.
