Bästa vänner och besvikelser (LÅNGT)

Förstår vad du försöker förmedla att de inte riktigt va din grej och att de borde förstått bättre MEN på nåt sätt känner jag att som vuxen människa får man ta att allt inte alltid blir "som man tänkt sig" och faktiskt får finna sig i det. Låter mest som att du redan hade bestämt dig att "det här är inte jag!" istället för att bara följa med och ha roligt ändå, det blir trots allt vad man gör det till!!
Tycker absolut inte att du ska försöka föreslå om en till "fruhippa", bara för att allt ska handla om Dig, varför inte bara samla ihop tjejerna och göra en dag utan att Du är i centrum? :/ kan förstå att dina tjejkompisar tar illa vid sig av att du surar över att det inte blev som du ville när de trots din besvikelse gjort det för dig.

Jag kan förstå din besvikelse.
Det hade nog blivit samma för mig... en sån där "så här ska en möhippa vara"-tillställning utan att över huvud taget tänka på mig. Om det inte hade varit för att jag och min bästa vän blev så osams att jag sparkade henne från tärn-rollen några månader innan (delvis för att hon tyckte att det var jätteroligt att springa runt och "hota" mig med allt jag skulle få göra och som hon visste att jag mådde dåligt över) 

Hur ärlig du ska vara mot dom... tja det beror på vilken typ av vänskap ni har.
Själv hade jag nog försökt vara noga med att påpeka hur mycket jag uppskattade deras engagemang och ansträngningar, men inte sagt särskilt mycket om aktiviteterna, och om dom frågade så skulle jag nog ha sagt typ "det är inget som jag hade valt själv, men jag är glad över att ni slog på stort / arrangerade dagen oavsett vad vi gjorde"

För att inte trampa dom på tårna i onödan så skulle jag kanske inte ha kallat det för fruhippa.
Jag hade istället bjudit in till en "tack för allt"-dag eller liknande.
Kanske en dag då du visar bilderna från fotografen och sen anordnar lite roliga aktiviteter (alltså roliga för dig) och liksom bara visar dom vad du gillar - utan att gnugga deras näsor i det.

Sug åt dig att du har vänner som i alla fall la ner tid, pengar och förhoppningsvis lite omtanke på dig.
Dom kanske gjorde en dag som dom tyckte att du behövde även om det inte var vad du önskade.
Deras tanke kanske var "en dag där vi skämmer bort henne" istället för "en dag där vi gör massa häftiga grejor. Men att du tolkade det som "en dag där dom inte brytt sig om vad jag är för person".
Och med det menar jag inte att du är otacksam, bara att ni antagligen ser helt olika på anledningen till varför dagen hade det här upplägget :) 

Med tiden så kommer du säkert kunna prata mer öppet med dom. 
Men just nu så tror jag att du mår bättre av att bara låta det passera (inte ljuga och säga att du är jättenöjd, men bara inte prata om det) och slippa eventuellt bråk som kan uppstå.

Kram :) 

Jag tänker som Chicita. Du skulle kunna tacka dina vänner som lagt tid och omsorg på att fira dig genom att bjuda till något du gillar. Och nu menar jag kanske inte att du måste stå för allt ekonomiskt själv men något till hösten i stil med

"Tack snälla, fina vänner för att ni var med och firade oss! Nästa helg börjar hockeyserien så den som har lust är välkommen hem till mig på pizza, godisfrossa och glada skratt framför tv:n. Jag vill bara få tillfälle att säga tack och göra något kul tillsammans med er"

Inte för att du ska sätta någon på plats eller visa vad du egentligen gillar utan för att få ett fint gemensamt minne.

Jag tror att det här är ganska vanligt. Man köper presenter som man tycker att någon borde gilla, hittar på aktiviteter, åker på semestrar och så handlar det ändå kanske mest om vad man själv tycker om. Den enda som alltid lyckas pricka rätt är min mamma, men det beror nog mest på att vi är så lika. Det betyder inte att jag inte gillar min sons UNDERBARA och helt galna presenter eller inte uppskattar att min man hittar på grejer jag aldrig skulle ha kommit på själv. De tillför ju något annat och det är också kul.

Du behöver inte kvittra om att det var perfekt, det är lite creepy tycker jag. Däremot kan man tacka för att någon la ner tid och omsorg på en för det är ju något man alltid blir glad över. Och att det inte blev som du tänkt dig, mjaaaa....det skapar bara onödiga konflikter att dra upp.

Jag förstår precis hur du känner, fast jag är tvärtom. När två av mina närmaste vänner pratat om möhippan har den ena förstått vad jag önskar mig och hur jag hoppas att dagen ska se ut. Kul med vänner, poledancing eller något annat feminint och roligt som man kan göra med tjejkompisarna och sedan dricka några glas vin i en park. 
Den andra vännen tyckte vi skulle spela paintball på min möhippa, något som är så långt ifrån mig man kan komma. Olyckligtvis är den senare den mest högljudda och bestämda av dem. Och även den som känt mig längst. 
Min möhippa kommer inte bli på länge eftersom jag inte gifter mig i år, men om det skulle bli paintball kommer jag inte att le och vara glad och säga att de gjort ett så bra jobb och ansträngt sig. Då åker jag hem direkt. 
Alla i min omgivning vet att jag fullständigt hatar överraskningar, så jag hoppas att de åtminstone kommer ge mig fingervisningar om vad vi ska göra så jag inte får en panikattack när de dyker upp utanför dörren och ska kidnappa mig.

fast nej, jag tycker precis som jag skrev. Du fokuserar jättemycket på att vara besviken istället för att just se det från ett annat håll. Tycker det känns väldigt tonårsaktigt/småsint å sura (för det är väl det det är när man skriver långt inlägg om sin besvikelse på BT).

jag tycker du har all rätt att vara besviken och sura precis hur mycket som du vill. MEN sen tycker jag inte du ska göra något åt det. Förmodligen förstår de inte ens hur fel det blev och kändes för dig och då gäller ju "det är tanken som räknas". Det finns andra trådar om dem som är ledsna över att inte ha fått någon möhippa alls, det tycker jag är värre. Sen förstår jag att du ifrågasätter valen av aktiviteter på din möhippa. det hade jag också gjort om mina vänner tvingat mig sälja kyssar på stan exempelvis, något som jag väldigt starkt tog avstånd från när jag förstod att det var saker på gång. för det passar inte mig alls. 

tillåt dig att känna dig besviken (jag tycker du har all rätt i världen att känna så), men ge dem också din förlåtelse över att de kanske inte förstod bättre och att de trots allt ville dig väl. 

"Efter att ha pratat, bollat och kanske jämfört lite så kändes det bara värre. Han hade fått sin drömdag och kunde inte för sitt liv förstå varför min möhippa, som ju skulle vara detsamma för just mig, var planerad för någon helt annan."

För vem var möhippan planerad för då om den inte var planerad för dig? Vad gjorde ni på möhippan som inte passade dig? Jag tycker man ska vara tacksam för det man har och att man har vänner som vill göra en möhippa, även fast den inte faller en själv helt i smaken. Att bli förödmjukad det kan jag förstå att man blir upprörd för eller om man blir utsatt för någon fobi man har, men annars tycker jag att man ska uppskatta det vännerna har gjort!

Nu kommer jag bli portad....... :))

Men nu kan jag inte va tyst längre. Herregud ni (inte alla) beter er som min 6åring, hon tror också att hon ska va i centrum hela tiden!!! Ni är vuxna och bara för att ni ska gifta er så tror ni att allt ska kretsa runt er!!! Och det bästa av allt inte runt era män utan bara er brudar!!!! Denna dag är speciell och jätte stor för er men den är inte särskilt speciell för alla andra dom har ju faktiskt egna liv, tro det eller ej. Va glad över att du har vänner som ordnade något över huvudtaget, för som du beter dig så kanske du inte har så många kvar sen.

Undrar faktiskt ofta när jag läser på det är forumet (inte alla bara vissa) vad det är som får vissa vuxna människor att tro att bara för att ni ska gifta sig så stannar hela världen.??

Hade jag betet mig så hade min sambo kastat ut mig för länge sen!

"Det enda jag ville var också det jag saknade mest, att dagen skulle vara anpassad efter mig. Efter det jag vill, är och uppskattar. Självklart anpassar man sig och åker med, precis som i resten av livet, men just denna enda dag var ju meningen att jag INTE skulle "åka med", utan bli firad."

Du har ju ditt bröllop att se fram emot. Då kommer du med all säkerhet att stå i centrum! Och den har du väl planerat så den ska passa dig och din man? Fokusera på det istället! Den är väl den dagen om någon som man ska bli firad! Då får du ju din revansch eller hur?

Jag förstår din besvikelse... Jag har inte blivit hippad än och jag vet inte ens om jag vill bli det. Min tärna kommer inte ha någon som helst förståelse för det om jag avböjer så jag orkar inte ens ta den diskussionen.

Jag kommer jobba väldigt intensivt fram till två veckor innan bröllopet och när jag väl har en ledig helg med min blivande så vill jag inte ens va social med någon annan... Det här kommer inte respekteras, det vet jag redan. Det finns egentligen bara två-tre helger att välja på och den här som kommer är en av dem.

Nu i helgen är sonen hemma och eftersom han har autism så känner jag stor oro för att de skulle komma och kidnappa mig nu och vad jag isf skulle måsta lämna hemma. Han har självskadebeteende som visar sig när saker bryter schemat. Jag kommer inte kunna slappna av alls... 

Samtidigt kommer jag känna tacksamhet för att de hittar på nåt. Det är så dubbelt... 

Läste den här tråden imorse och har funderat litegrann på den.

Man har såklart alltid rätt att känna som man gör, däremot tycker jag man ibland gör rätt i att ifrågasätta VARFÖR man reagerar starkt i vissa situationer.

Det man kanske ska tänka på när man känner sig besviken över att någon inte gjort som man velat är att det inte är så lätt att uppfylla folks önskemål alla gånger. Har man väldigt "annorlunda" intressen (jämfört med ens kompisar), så kommer det med stor sannolikhet att bli svårt för dem att arrangera en dag där man får göra det man gillar bäst. Helt enkelt för att de andra inte förstår ens intressen.

Jag tränar och tävlar agility på en ganska hög nivå, men ingen av mina "civila" vänner (dvs vänner som inte själva håller på med hundsport) kan ett dyft om det. Jag skulle gärna ha fått något hund- eller hästrelaterat på min hippa, men med tanke på att gänget till viss del bestod av tjejer som är allvarligt allergiska mot pälsdjur och ingen annan delar hundhobbyn så blev det inte så.

Jag såg aktiviteterna som en sekundär sak - för mig så var det viktigaste att umgås med vännerna, och jag kände mig tacksam över alla som tog sig tid att (i vissa fall resa långt) för att tillbringa en dag med mig. Jag vet att mina intressen är lite knepiga för gemene man att förstå sig på, så jag bestämde mig helt enkelt för att fokusera på det positiva och inte tänka "tänk om de fattat att jag ville det ena eller det andra". För dagen kan inte göras om, och jag tror livet blir lättare om man aktivt väljer att se det positiva istället för det negativa.

Självklart ska man tillåta sig att vara besviken, känna sig sur och arg, men sen tycker jag man får rycka upp sig och bestämma sig för att se framåt istället.

Jag skulle inte ha sagt något om att jag inte var nöjd med aktiviteterna.

Jag har varit med och ordnat möhippor, och det är inte så himla lätt att få ihop ett bra program som funkar tidsmässigt och budgetmässigt och som dessutom gör brudens dag till en av de bästa i hennes liv.

Juste sen MÅSTE jag kommentera det där med bilen paralellen du försökte dra!!!(???) Hur kan man försöka jämföra en bil som är sönder med sin möhippa? Tror du behöver själv tänka om en stund. Klart jag påverkar allt jag kan (som att min bil gått sönder, eller mitt kommande bröllop!!??) går jag och lagar den såklart, men en möhippa har inte bruden kontroll på... du kanske skulle bett om att få planera den själv så att den blev precis som du ville om du nu känner att dina vänner inte kan göra ett lika bra jobb som du. Dummaste jämförelsen jag hört....

Men oj vilken hård ton det är här inne! Det är ju nästan så att man undrar om vissa var med och ordnade möhippan...

Jag förstår absolut att du tyckte att det var tråkigt att det inte blev som du tänkt dig. Jag kan hålla med Maj12 i att blivande brudar (likt jag själv) lätt blir lite insnurrade i sin egen bröllopsplanering och tror att alla andra är precis lite förväntansfulla och laddade som en själv, vilket de förstås inte är. Men just gällande möhippan - som ju är den i princip enda dagen i hela livet när allting faktiskt kretsar om just bruden - så är det väl inte konstigt att bli besviken om det känns som att man blivit inslängd i någon annans möhippa?

Jag förväntar mig inte att mina vänner kommer pricka in precis alla de intressen jag har (eller ens något av dem), utan huvudsaken är att de bryr sig tillräckligt för att boka av en dag i kalendern där vi umgås och har trevligt tillsammans, vad vi gör spelar mindre roll. MEN, jag t.ex. är en riktig latmask som inte är särskilt förtjust i motion och sport, och skulle därför tycka att det vore tråkigt om mina vänner planerade en möhippa som bara bestod av gymträning och marathonlöpning, för det skulle ju visa att de inte känner mig och/eller inte bryr sig om vad jag uppskattar.

Jag tycker att det är rimligt att bli lite besviken om man känner sig utanför på sin egen möhippa, och tycker att det är synd att mångas ton här inne är så intolerant.

Jag har inga tips till dig TS utan ville mest sända min medkänsla.

Jag förstår absolut TS, och är lite rädd att jag kommer att hamna där själv. Det handlar ju egentligen inte om otacksamhet, klart man försöker vara glad över att någon annan ansträngt sig för att ordna ett roligt program! Men om programmet gör att man känner sig udda och utanför på sin egen möhippa, så är nog besvikelsen över att inte ens de närmaste vännerna kände en bättre än så!

Jag kräver inte heller att folk ska lyckas pricka in exakt det jag är intresserad av, men jag är faktiskt hellre utan hippa än gör något som inte är "jag". T.ex. moment som handlar om att skämma ut sig, klä ut sig eller sälja något - alla som känner mig minsta lilla borde veta att jag avskyr sånt, och skulle de då planera in såna programpunkter så känner de mig alltså inte alls och då blir jag nog så besviken att jag går hem tror jag...

Sambon sa samma sak, han vill inte alls ha någon svensexa för han uppskattar verkligen inte kidnappningar, spexande och massa alkohol (som det brukar bli häromkring). Dessutom är han jättenoga med sina morgonrutiner, så försöker någon kidnappa honom innan han fått äta frukost och gå på toa i lugn och ro så kommer han helt enkelt inte att öppna ytterdörren... Jag har pratat med den som ev. kommer att ordna något för honom och verkligen poängterat att en hippa ska i första hand vara rolig för den som firas, den är inte till för deltagarna - och därmed får man också anpassa firandet efter festföremålet och inte bara efter vad man själv tycker är kul!