Varför kristet bröllop när du inte är troende?

jag kan bara berätta från hur jag och min fästman tänker. 

jag är väl typ egentligen inte kristen, lever då defenitivt inte som en, men ajg tror, eller hoppas väl, att det finns en högre makt, "gud" om ni vill. och jag vill att denna högre makten ska välsigna vårt äktenskap, lite som tur typ. låter väl naivt, men det är så jag tänker. att man genom välsignelsen från gud kan orka med de ev. svåra stunder man tar sig igenom. 

min fästman bryr sig inte alls gällande gud eller religion - han ser till traditionen och att kyrkan (speciellt den vi har) är så otroligt vacker. 

jag pratade med hans kusin igår om hur HON tänkte när hon och hennes man gifte sig. hon är inte heller religiös. men hon hade tidigt sagt att när dagen väl kommer att hon ska gifta sig, då SKA det vara i kyrkan. som hon sa - då ska det vara på "riktigt". 

inget illa menat till de som kör borgeligt, men även jag har den känslan att borgligt är lite.. ja vet inte.. "hafsigt"? har varit på ett bröllop och det var borgeligt, och det kändes "ofärdigt" på något vis, fast det var ju vackert ändå! lär vääl få skit för det här, men jag säger som jag tycker. :P 

jo ne det var väl bara sättet jag uttryckte mig på som kanske kunde trampa någon på tårna, men det du skrev var ju som bra beskrivet. pompat och ståtet tycker jag inte finns på ett borgligt bröllop (oftast i alla fall).. det blir som... mjäkigt :P 

men som du säger - man gör ju som man tycker och känner och är man nöjd så är det huvudsaken! :) 

men så skönt att inte bara jag tänker så! kunde lika gärna vara jag som skrev det där! haha! 

detta med dop kommer vi inte köra jag och min karl, han är inte döpt, medan jag är döpt, liksom HELA min familj (föräldrar + 4 syskon) hans föräldrar hade liksom filosofin att om ungen vill döpa sig så får han göra det när HAN vill. vilket var ovanligt tänk här när han var liten (han är -82a). och han har satt ner foten stenhårt och sagt att vår unge ska inte "påtvingas" något dop. ok tycker jag, men jag ska ha en namngivelse i alla fall! :P 

nä men man hoppas ju att det finns något "där ute" så att säga. och för min del, speciellt efter döden. har svårt att föreställa mig att det bara blir svart efteråt. en jobbig tanke, sen om man hamnar i ett himmel(eller helvete)-liknande ställe, reinkarneras eller blir till ett spöke - det spelar kanske inte så stor roll.. eller tja.. man hamnar ju inte gärna i skärselden.. hehe.