Inlägg från: filibustern |Visa alla inlägg
  • filibustern

    Så trött på allt tjat

    kom att tänka på en kusin när jag läste din situation. hon hade det också besvärligt med kompisar och valde att hålla den andra graviditeten hemlig för ALLA (utom föräldrarna såklart) varför? jo.. 

    dom skaffade barn 1, dom visste absolut ingenting om att hon var gravid, förrän hon fick magont och annat och det visade sig att hon var i 6e månaden. ja. ungen kom. något år gick och då börjades det - "jaha, när ska ni skaffa fler då?" , "är det itne dags att skaffa ett syskon?" , "men herre ni måste ju skaffa fler så klart! inte bra för xxxx att vara ensam" etc. åren gick. barn 1 hann bli runt.. 5-7 år något. då lät det istället: "men ni är ju dum i huvet om ni skaffar barn nu!" , "inte kan ni skaffa barn nu heller! de bli ju en sladdis!" etc. från samma vänner! 

    så, därför när dom väl blev gravid,så höll dom allt hemligt, jag visste inget förrän ungen var ute och dom la ut på face. :P 

    varför ska det pressas hela jäkla tiden??!! fattar dom inte att det kanske är stressande för dig/er och stress har man ju förstått inte är speciellt bra när man väl ska skaffa barn... själv får man inget sånt höra och ändå har man levt med karln i 8 år! haha! ne när man själv pratar barn då är det "men du är så uuuuung! vänta tills du är 33 eller nåt!" (är 23 snart) 

  • filibustern
    Anonym (Inte läge) skrev 2014-06-10 00:28:03 följande:

    Vi har inte försökt bli gravida, och min blivande är den som är mest noggrann med att säga att det inte är läge nu. Han känner inte heller av någon biologisk klocka, det gör jag. I helgen åt vi middag hos hans föräldrar och pratade lite om barn och framtiden. Jag gjorde klart för dem att det inte är dags än på länge, och sedan satt vi mest och skrattade åt vad en del föräldrar döper sina barn till. (Galna kombinationer i dubbelnamn var en fullträff.)

    När jag känner mig pressad av särskilda personer i min vänskapskrets har jag sagt ifrån, höjt rösten och även gråtit när jag känt mig riktigt intryckt i ett hörn. Men de glömmer så fort, och någon vecka senare är det samma visa igen. Jag orkar inte ha det på detta viset, att hela tiden förklara mig och stå till svars för min livssituation. Ingen gör så med min blivande, utan för honom är det okej att inte ha barn. Mig måste det däremot vara något fel på.

    Att jag vissa dagar längtar så det värker gör inte kommentarer eller min jakt på undanflykter lättare. Jag tror att jag måste sätta ner foten och säga att elaka kommentarer om barn eller brist därav kommer att leda till att jag kapar banden ett tag.


    usch så jobbigt du måste ha det :( du kanske skulle pröva att säga något oväntat som Frulle? hennes kommentar fick då sina vänner att hålla käft... 
Svar på tråden Så trött på allt tjat