Inlägg från: Chicita |Visa alla inlägg
  • Chicita

    Så trött på allt tjat

    Vi valde att skjuta upp att skaffa barn.
    Jag har varit gravid tidigare men fått missfall (även någon abort då jag blev gravid tidigt och inte kände mig mogen då). 
    Så jag vet ju att jag kan få barn, men som ni så hade jag osäkra anställningar och sen kom det kortare vikariat - vilket inte heller kändes som rätt stund att skaffa barn under.
    Sen byggde vi hus och då var det väl inte heller riktigt läge, och så blev jag helt arbetslös, och sen fick jag nytt jobb (som tog slut) osv... 

    Nu är vi i sitsen att vi har blivit över 40 och det känns inte längre aktuellt med barn.
    Vi har inget behov av att vara föräldrar, det hade varit kul, men man skaffar ju inte barn för att "det är roligt att ha dom" ;) 

    Det är ert liv, så länge som ni är överens om hur ni vill ha det så kan dom andra tycka vad sjutton dom vill.
    Och det kan du gott och väl säga till dom om dom säger något dumt åt dig.

    *styrkekram*

  • Chicita
    Anonym (Inte läge) skrev 2014-06-05 14:58:56 följande:
    Jag har aldrig varit gravid, trots att jag slarvat med skydd under långa perioder. Så det är en av de saker som gör att jag tror att det inte går, och även om livet inte går under för att man inte kan få barn så känns det hemskt att tro att valet inte är mitt. Men min blivande är en makalös man, och jag skulle inte ha några problem att dela mitt liv med bara honom. 

    Det gör däremot att det blir svårare att försvara sig mot elaka pikar. Måste jag tala om för hela världen att jag tror att jag inte kan få barn för att de ska lämna mig i fred? Vi har visserligen aldrig försökt "på riktigt", så allt är nog bara hjärnspöken. Hoppas jag.

    Om ni verkligen gärna vill ha barn så finns det sätt att få hjälp.
    Och det behöver inte heller vara kört utan hjälp... Min kusin fick diagnosen "steril" och är nu mamma till 3 barn, helt utan hjälp. I hennes fall var det hon och hennes dåvarande kille som inte var kompatibla, men killen hon träffade efter (som också skulle vara steril) var visst väldigt kompatibla istället ;) 
    OBS jag säger inte att du ska byta sambo... Utan bara att ibland händer saker när man minst tror det. ;)
    Jag har en fd jobbarkompis också som inte kan få ägglossning, så hon har fått hjälp, första barnet dog i magen på henne, men dom andra två gick det bra med.
    Dom kände sig nöjda efter 2 barn och hon valde att inte börja äta medicinen igen för att få ägglossning, efter 2:a barnet. Men när det barnet fyllde 1,5 så visade det sig att hon var gravid igen ändå... :)


    Hur som helst så är det upp till dig och din blivande, inte till era vänner, släktingar och annat löst folk. Huruvida ni ska/vill skaffa barn eller inte.


    Om ni bestämmer er för att inte skaffa barn så är det också OK och man kan få ett fullt och rikt liv ändå :)

    Var inte rädd för att fräsa ifrån, dom förstår nog inte hur sårande det är - även om det borde klassas som vanlig sunt förnuft.
    Det är ert liv, ni väljer att leva det som ni vill. 
    Och om det är så att ni har problem att skaffa barn - och ni verkligen vill ha... tja då är det upp till er att välja att prata om det eller inte.

    Så nästa gång någon säger något dumt så fräs till åt dom, tala om att så länge som ni inte pratar om barn så behöver inte dom andra fråga er heller...

    *stöttekram*

  • Chicita
    Anonym (Inte läge) skrev 2014-06-10 00:28:03 följande:

    Vi har inte försökt bli gravida, och min blivande är den som är mest noggrann med att säga att det inte är läge nu. Han känner inte heller av någon biologisk klocka, det gör jag. I helgen åt vi middag hos hans föräldrar och pratade lite om barn och framtiden. Jag gjorde klart för dem att det inte är dags än på länge, och sedan satt vi mest och skrattade åt vad en del föräldrar döper sina barn till. (Galna kombinationer i dubbelnamn var en fullträff.)

    När jag känner mig pressad av särskilda personer i min vänskapskrets har jag sagt ifrån, höjt rösten och även gråtit när jag känt mig riktigt intryckt i ett hörn. Men de glömmer så fort, och någon vecka senare är det samma visa igen. Jag orkar inte ha det på detta viset, att hela tiden förklara mig och stå till svars för min livssituation. Ingen gör så med min blivande, utan för honom är det okej att inte ha barn. Mig måste det däremot vara något fel på.

    Att jag vissa dagar längtar så det värker gör inte kommentarer eller min jakt på undanflykter lättare. Jag tror att jag måste sätta ner foten och säga att elaka kommentarer om barn eller brist därav kommer att leda till att jag kapar banden ett tag.


    Där satte du fingret på en väldigt öm spik för många.
    Tjejer ska liksom "automatiskt" vilja ha barn omedelbart medan killar inte egentligen ska vara så intresserade av det. Det är något snedvridet i samhället där :(

    Ja du får nog göra så, säg åt dom ordentligt nästa gång att "nu har jag sagt så många gånger att..... så nu orkar jag inte umgås med dig förrän du fattar vad jag säger"

    Energitjuvar är inte värda att umgås med i alla fall, bättre med få och äkta vänner än flera bekanta som inte kan acceptera en som man är.
    Stå på dig (annars gör någon annan det) 
  • Chicita
    Anonym (Inte läge) skrev 2014-06-10 12:28:44 följande:

    Jag vill inte skapa drama bara för sakens skull. Men jag ska stå på mig de gånger jag kommer hem och säger till min blivande att det är jobbigt och jag inte orkar mer. Det blir inte bättre av att låta tiden gå. Mina vänner förändras inte bara för att jag hoppas att de ska göra det.

    Förhoppningsvis ordnar sig allt snart, det känns i alla fall så. Och jag hoppas att vi kan börja försöka få barn efter bröllopet. Min blivande kastar längtande blickar varje gång vi träffar en bebis, så snart kanske han kommer till min nivå :)


    Precis... man behöver inte skapa drama "bara för att" men låt ingen trampa på dig. Det är en stor skillnad :) 

    Håller tummarna för att allt löser sig snart och att ni kan gå vidare med livet som NI vill ha det, oavsett hur det ser ut eller vad andra säger :) 
Svar på tråden Så trött på allt tjat